IFK Malmös superförvärv är redo för Supertvåan – ”Gud, familjen och fotbollen är det viktigaste för mig”

Ibland tar en tänkt proffskarriär udda vägar.
I Michaël Dangi:s fall har en pandemi, en bruten ankel och den bittra känslan av att ratas fört honom till IFK Malmö i division två.
– Jag kommer inte för pengarna. Jag kommer för att utvecklas och spela mycket matcher med en tränare som verkligen tror på mig, säger den 21-årige holländaren.

IFK Malmö tog sikte mot Superettan.
Men hamnade i division två.
Med ny styrelse, tränare, sportchef, klubbchef, spelplats och trupp, det är egentligen bara den gula färgen som är kvar, ska kanariefåglarna flyga högt i division två. Supertvåan.
För utomstående är det ett till stora delar svårbedömt nytt lag. Två av de viktigaste pjäserna är helt nya bekantskaper för svensk fotboll; fransosen Yves Nyami och holländaren Michaël Dangi.
Dangi har dubbla medborgarskap; i Nederländerna och Demokratiska Republiken Kongo.
Närmast kommer han från NEC Nijmegen:s organisation och spel med U21-laget där.
Av IFK Malmö beskrivs han som lagets nya tia. En högerfotad herre, 1,75 över havet, med tekniken som främsta vapen.
Men låt oss börja med den första grundläggande frågan: ”Hur hamnade han i den svenska fjärdeligan?”. Nog för att IFK Malmös sportchefer Johnny Lundberg och Cheikh Sarr har internationella känningar, men det här är ju mer än anmärkningsvärt.
– Jag är född i Nijmingen, spelade där från 10-16 års ålder och drömde om att en dag få spela i A-laget. Är man bra nog som 16-åring får man ett lärlingskontrakt, men i mitt fall blev det inte så. En besvikelse så klart, men å andra sidan ville belgiska Standard Liege ha mig. Jag hamnade i deras U17-lag och gjorde två år där. Tanken var att slussas in i deras ”andralag” i tredjeligan, men då visade Westerloo intresse – en klubb i den belgiska andraligan. Så jag gjorde mig redo för en elitkarriär där.

Då slog pandemin till med full kraft.
I Nederländerna och Belgien innebar det att ligorna stängdes ner. Totalt.
– 2020 spelade jag bara fyra matcher och när pandemin slutligen lättade var säsongen i princip även. Efter fyra år i Belgien hade jag mest tränat själv och suttit i ett rum – och spelat väldigt få matcher.
Just att spela matcher är centralt för alla unga yrkesutövare i fotbollens tjänst. Dangi var trött på den alternativa utvecklingen på  belgisk mark och gav sig hem till Nijmingen för spel i U21-laget där.
Planen var enkel.
– Via spel i U21-laget skulle jag slå mig in i förstalaget, det har många andra lyckats med tidigare. Jag fick även träna med A-laget lite. Allt gick som det skulle.
Då kom, som det ofta göra i fotbollsspelares karriärer, en skada som kullkastade alla planer.
– En match senare bröt jag ankeln och var borta i fem månader. Det var första riktigt allvarliga skadan jag fått och det tog lång tid att komma tillrätta med.
– Att komma tillbaka efter den skadan var svårare än jag trott. Visserligen var det vänsterfoten, men känslan var ”borta” den första tiden och det tog tid att jobba upp igen. Det krävdes tålamod som efter åren i Belgien inte fanns.

När Michaël Dangi var tillbaka i spel i U21-laget hade A-laget samtidigt börjat gå bättre än på länge i högsta serien, slutade nia som nykomlingar och i anfallet vimlade det av landslagsspelare.
– Steget mellan U21-laget och A-laget var plötsligt väldigt stort. För stort. Klubben förklarade att de gärna ville ha mig kvar, men det gick inte med tanke på konkurrensen. Det var bara att acceptera och det var nu jag verkligen fick en insikt i fotbollens baksida.
– Inledningsvis ställde jag om och planerade för spel i den holländska andraligan eller tredjeligan. Det kom in lite intresseförfrågningar, men inget konkret. Jag tror mycket berodde på att jag inte spelat speciellt många matcher.
– Jag fick erbjudanden som gav hyfsat betalt, men i klubbar där allt var väldigt osäkert och där min roll var väldigt otydlig.
Tryggheten fann hann alltså istället i IFK Malmö.
Förklara hur det gick till – och hur den svenska fjärdeligan var acceptabelt för någon med dina ambitioner?
– Tänk så här. Om en klubb ger dig förtroende kring allt, vet vem du är som person och vill bygga mycket av spelet kring dig som spelare. Då har man hittat rätt, säger Dangi och poängterar ånyo:
– Jag ville till en klubb där jag kunde få spela. En nystart i både karriären och i livet. Det var egentligen det enda viktiga. Enda sättet att utvecklas som ung spelare är att spela mycket matcher.
– Under sommaren 2022 var jag lite nere. Som klubblös började jag träna själv tillsammans med min bror och min vän. I fyra månader varje dag körde jag individuell träning. Det var en tuff period för mig, men det var ändå nyttigt, för jag hårdnade till mentalt.

Ibland krävs det ett steg bakåt för att ta två steg framåt.
För Michaël Dangi innebar det att flytta till Malmö.
I oktober pratade jag med IFK Malmös tränare Thierry Zahui. Han hade sett videos på mig och han kontaktade mig. Vi hade en bra konversation direkt. Han sa precis de saker jag ville höra. Thierry förstod mig väldigt väl och situationen jag var i. Men också hur jag tänker fotboll och vad jag vill på planen.
Han kanske kände igen sig själv lite?
– Ja, kanske det? Jag är en spelare som vill ha mycket boll och vara kreativ.
Vad var din första tanke när han sa Malmö?
– Jag kände till Malmö sedan tidigare, på grund av Zlatan förstås. Sedan googlade och såg att de låg sist i den tredje ligan och blev lite konfunderad. Men Thierry förklarade att det var en klassisk klubb som verkligen ville uppåt och på ett visst sätt.
Förutom att de kanske liknar varandra som spelare; kortväxta, bollkära eleganter, så är de båda troende kristna.
Har den delen av livet, religionen, också spelat in?
– Absolut. Det är en trygghet. Vi har pratat om det, Thierry och jag. Han har ett stort hjärta och pratade bland annat med min mamma snarare än med min agent. Han ville säkerställa för henne att jag skulle få det bra och det uppskattade jag verkligen.
– Gud, familjen och fotbollen – i den ordningen. Där har du vad som är viktigast för mig.
Samtidigt är coach Thierry Zahui inte den enda kopplingen som Michaël Dangi har med IFK Malmö.
– Jesse Edge som är spelande assisterande tränare lärde jag känna när han var i Holland. Men det var länge sedan nu.
– Förutom tränarduon har jag även fått ett positivt intryck av klubben som helhet. Det finns en energi som andas ”nystart” även hos dem och det är ju passande.

 

Visa detta inlägg på Instagram

 

Ett inlägg delat av Michaël Mika Dangi (@michaeldangi)

Michaël Dangi är inne på sin tredje vecka i Malmö.
– Jag gillar staden, bor centralt och kan fokusera på enbart fotbollen.
Det är extremt unikt med fotbollsspelare i division två i Sverige som bara spelar fotboll?
– Säkert. Men det betyder inte att jag har något svindlande kontrakt. Jag är inte här för pengarna om man säger så, det är betydligt bättre pengar i tredjeligan i Belgien… Men jag har någonstans att bo och får en reboost i min karriär. Jag ser det som en investering i mig själv.
Hur ser du på en framtida fortsättning i Sverige?
– Det lockar faktiskt en del. Jag gillar människorna, alla pratar engelska, det känns som hemma – men utan min familj. Malmö verkar vara en stad med mycket kultur och jag trivs jättebra här.
Låt mig inte övervärdera NEC Nijmegen U21-försvarare eller för den delen undervärdera stabbiga division två-backar, men det är inte några Maldini och Baresi-varianter du kommer att ställas mot 2023. Vad har du för förväntningar på spelet i den svenska fjärdeligan?
– Ärligt talat kan jag bara fokusera på vårat eget spel, vara redo för vad som än kommer. jag har inte ägnat en tanke åt det, men än att det är en bit ner i seriesystemet.
Du tittade ut över Malmö Stadion med drömsk blick när klubben gjorde en presentationsvideo på din signering.
För det första – vet du om att IFK Malmö ska spela på en liten vanlig idrottsplats (Heleneholms IP)?
– Ja…
För det andra – vet du om att IFK Malmös publiksnitt 2022 var… 123 personer?
– Ja… Och det hade varit trevligt med mycket supportrar, men jag kan bara göra mitt bästa. Vinna matcher med attraktiv fotboll kommer att locka publik förr eller senare och det är det jag ska bidra med.
Jag är 44 och bitter. Du är 21 och full av drömmar, tro och tillförsikt. Var ser du dig själv i fotbollens värld om fem år – när du rent biologiskt är på din peak?
– Det är klart att jag har målsättningar. Jag hoppas spela i Kongos landslag och spela i högsta ligan i något land. Gärna i Sverige, Malmö FF kanske, det hade varit fantastiskt. Vi byter om mitt emot Eleda Stadion och varje dag tänker jag ”Du är inte SÅ långt ifrån toppfotboll”. Med IFK Malmö hoppas jag finna både glädje och framgång, avslutar Michaël Dangi.

Jesse Edge om den galna vägen från CL-vinnare till omstarten med IFK Malmö