Stor intervju med succétränaren: ”Jag är väldigt intresserad av beteende”
Patrik Ingelsten, 41, nämns ofta som en av Sveriges mest lovande tränare. Den forne allsvenske skyttekungen har tagit Eskilsminne tillbaka till Ettan och inför nykomlingssäsongen tror många i och runt klubben på att det kan bli en placering på övre halvan.
I den här intervjun berättar han om sin syn på ledarskap och att han inte är tränartypen som skäller ut spelare när de gör misstag. Ingelsten resonerar kring vikten av att inte ta klivet till elitnivå för tidigt i tränarkarriären. Han berättar också om sin väg in i tränaryrket, som han aldrig övervägt innan han fick en knäskada och en fråga av Åge Hareide.
Många fotbollstränare som tidigare varit aktiva vittnar om att kickarna som man upplevde som spelare inte går att ersätta. Och det är också andra drivkrafter som gör att Patrik Ingelsten lägger själ och hjärta i huvudtränarsysslan i Helsingborgsklubben Eskilsminne IF, samtidigt som han jobbar deltid som idrottslärare på en skola i Halmstad – där han också bor.
– När man gjorde mål som spelare så sprang man och det rusade i kroppen, euforin var påkopplad till tusen.
– Du fokuserar på så mycket olika saker som tränare. När laget gör ett mål tänker man redan på nästa moment.
– Gör man något väldigt bra som tränare blir man lite mer tillfredsställd. För att det är så mycket som man gjort över tid: Man har jobbat med sina ledare och spelare, fystränare och sjukgymnast. När man får effekt på det känner man att det är så jävla gött, att vi lyckats göra detta till något bra.
– Som spelare var man så fokuserad på nästa träning, nästa match. Man var i nuet hela tiden och hann inte se tillbaka alls. Men tittar man tillbaka kan man ändå se att man var med och hade en riktigt häftig resa som spelare.
När Ingelsten påminns om sin spelarkarriär, som förutom SM-guldet gav honom en allsvensk skytteligatitel och tog honom till SC Heerenveen, Viking Stavanger och allsvenskt spel med Halmstads BK, Falkenbergs FF och Mjällby, inser han att han aldrig njöt av alla framgångar:
– Man tänker att ”ja just det, UEFA-cupen spelade man”. ”Man gjorde mål mot Sporting Lissabon, tog SM-guld och cupguld.”
– Men när man är i det kör man bara på.

Patrik Ingelstens tränarkarriär började i klassiska IS Halmia 2016. Han blev sedan assisterande tränare i GAIS i Superettan och var vid två tillfällen under tre år på det jobbet även tillförordnad huvudtränare. Sedan två år tillbaka leder han Eskilsminne. Förra året tog han tillbaka klubben till Ettan efter två år i Division 2. Laget vann 21 av 26 matcher och vann serien med målskillnaden 62-15. I år tror man sig kunna hamna på övre halvan i Ettan.
Hur ser du på din tränarkarriär på sikt? Vill du uppåt?
– Ja, absolut vill jag uppåt. Så är det, oavsett om det blir att vi tar Eskils vidare eller att man byter klubb i framtiden. Önskan och målet är att få jobba med fotboll på heltid. Så att man kan få ut ännu mer av sina tankar och ledarskap.
– Det stora drivet för mig är ledarskapet: Hur man med ett bra ledarskap får med sig hela gruppen.
Inför säsongen hade Patrik Ingelsten anbud från klubbar på högre nivå än Ettan – om jobb som assisterande tränare.
– Det blev ganska tydligt att jag ville vara kvar här som huvudtränare och se vad jag kan göra vidare med mina idéer. Hade jag kommit in i Allsvenskan eller Superettan som assisterande nu så hade man fallit in i någon annans (idéer). Det är också intressant, men just nu är det mest intressant att fortsätta på det vi gjort här, säger Ingelsten, som i år går Fotbollförbundets högsta tränarutbildning, Pro, tillsammans med bland annat HIF:s tränare Álvaro Santos.
– Jag vill fortsätta att se vad vi kan göra med det vi skapat, med lite nytt material. Hur man själv som tränare kan utveckla det vi gjort. Vrida och vända lite – inte för mycket, men fortsätta med en trygghet i allt vi gör: Alla vet vad vi ska göra och vad vi vill.
Skånesport frågar hur Ingelsten ser på den större pressen och den mindre arbetsron som är ett faktum på elitnivå.
– I Eskilsminne har du mer tid på dig än vad du skulle haft i AIK. Här är det en process på ett annat sätt.
Du har varit i GAIS. Så du har provat på den här pressen.
– Ja, och jag blev huvudtränare de sista tio matcherna efter att de sparkat tränaren. Och jag kände under de tio veckorna att alla träningar var bara efter analys av motståndare: In i träningsveckan och bara hitta alla attraktiva ytor hos motståndarna. Varje träningsvecka blev kortsiktig: En vecka, en vecka, en vecka. Man fick inte chansen att göra något som man hade gjort om man hade tid på sig.
– Vann vi var alla nöjda, förlorade vi var ingen nöjd. När vi förlorade en bortamatch hade någon satt hänglås på GAIS-gården så vi inte kom in med bussen. Men när vi vann var supportrarna extremt glada.
– När man väl tar steget till elitnivå måste man vara trygg i allt man gör. Det finns många som hoppar på det tåget för tidigt, blir ifrågasatt och får inte ut effekt och resultat. Är man lite mer långsiktig, som jag nog tycker att jag är, så vill man få med sig allting rätt på vägen, säger Patrik Ingelsten.
Under spelarkarriären var det långtifrån självklart att Patrik Ingelsten skulle bli tränare.
– Hade jag inte fått skadan vet jag inte om jag varit tränare idag, säger han.
Det var i Viking Stavanger 2010 som Ingelsten ådrog sig en svår knäskada. Han spelade inte på 22 månader. Då tände tränare Åge Hareide gnistan som skulle leda in honom på den nuvarande yrkesbanan.
– Åge frågade om jag kunde sitta på läktaren och analysera matcherna: ”Kan du ha lite åsikter?”
– Då blev det att man började se det på ett annat sätt. När man sitter och tittar uppifrån ser man ytor på ett annat sätt. Vid planen är där en massa spelare i vägen överallt. Där började det födas ett intresse att bli tränare.
Hade du aldrig haft tanken innan?
– Nej. Jag älskade att spela fotboll, framför allt att träna fotboll, men kollade aldrig på fotboll.
– Man kom in i det. Började se taktiska detaljer. Började prata mer inför gruppen. Man hade åsikter i utvärderingen av matchen och matchanalysen.
– Och man börjar tänka när man ser en spelare göra någonting. Man ser sig själv i situationen och kan få en känsla av om en spelare inte har bra självförtroende.
– När man har bra självförtroende så gör man bara saker. Det bara sker: Man skjuter, dribblar, passar. När man inte har det blir det som att man krånglar till det.
Vad gör du om du ser att en spelare inte är i harmoni? Kan du ge något konkret exempel?
– En spelare kan vara jättebra på en träning och under isen nästa dag. Om man ser en vecka tillbaka när du gjorde tre mål på träningen, så har du inte blivit sämre sedan dess. Du har förmodligen blivit bättre. Men nu har du börjat tänka när du skjuter bollen och går inte på instinkt och har inte samma träffbild. Ibland tänker huvudet lite för mycket och det måste man se förbi. Fortsätter det måste man plocka honom tidigt.
Det krävs att man är en bra coach i det mentala. Hur mycket försöker man utveckla sig själv i det?
– När jag började på tränarspåret läste jag allting som dök upp om ledarskap.
– Man pratar mycket om nästa aktion. Om jag gör någonting kan jag inte få det ogjort. Men jag kan påverka vad jag gör i nästa hand. I fotboll kan jag bara påverka nästa skott eller nästa passning. Oavsett om jag gjort tio mål eller noll mål. Det handlar om att bara se nästa aktion, nästa aktion, nästa aktion.
– Jag är väldigt intresserad av beteende. Jag tror att ju mer välmående en spelare är, desto enklare får man ett beteende som gör det lättare att spela. Då tänker man inte på det negativa, utan bara nästa aktion. Man bara drivs av att göra fler saker hela tiden.
Och att göra göra ”fler saker hela tiden” gör spelare bättre, menar Ingelsten.
– Om jag är innermittfältare och springer och gömmer mig i tre veckor så kanske man bara får 50 touch. Men om du vill ha bollen hela tiden blir du bättre. Ju fler avslut, ju fler passningar, ju fler mottagningar, ju fler räddningar du gör – så blir man sakta hela tiden bättre.
– Det är den stora grejen med det mentala. Att få spelarna att förstå att de bara ska göra saker och göra dem igen. Positiv förstärkning är något jag tror extremt mycket på. Många tränare är kritiska och påpekar något som inte är bra. Men jag har lärt mig att om jag trycker på det som är bra, så kopplar det till en positiv förstärkning i hjärnan och så får du med dig det istället. Man kan sitta och analysera hur mycket som helst efter en träning, men om en spelare får positiv feedback direkt så ger det mer än att sitta och titta på film och säga att ”det där var en bra passning”.
– Det mest intressanta på tränarutbildningarna är ledarskapsbitarna med beteenden. På den här nivån har vi inte mentala coacher. I Allsvenskan har man ofta mentala coacher som är med laget mycket, men jag tror ändå att om spelaren hör tränarens ord i positiv bemärkelse så är det kanske lite mer effektfullt än att utvärdera med en mental coach efteråt. Jag tror att det är jättebra (med mentala coacher), men effekten kan bli ännu vassare om tränaren förstärker ditt beteende i träning och match.
Så om en spelare är dålig på träningen är du inte typen som går och skäller ut dem?
– Nej, aldrig. Enda gången jag är kritisk är om någon inte jobbar för laget. Jag brukar säga att ”ni får slå 25 passningar fel, om ni bara försöker den 26:e gången också”. Men ni får aldrig tumma på jobbet för vi är elva på plan som ska göra detta tillsammans. Om en spelare bara jobbar till 80 procent och skiter i hemjobbet eller joggar i presspelet, så blir laget lidande. Någon annan måste göra jobbet åt dig och någon annan kan inte gå på 120 procent.
Ibland när man tittar på någon spelare så kan man tänka att ”han var så bra förra säsongen och nu är han mycket sämre”. Hur ofta tror du att det handlar om självförtroende och det mentala?
– Jag tror att när det är en sådan grej handlar det nästan bara om det. Spelaren har inte blivit sämre på ett år, förmodligen har han blivit lite bättre för han har fått mer träning och bättre fysik.
– Men det kan också vara en mental fråga relaterad till om du bytt tränare eller klubb. Du har inte hittat din plats i din nya miljö och börjar söka efter den och då får du inte ut lika mycket på träning.

Patrik Ingelsten refererar här till sin egen karriär. Efter den allsvenska skytteligavinsten i Kalmar FF 2008 fanns det intresse från Ryssland och Östeuropa, men de mer intressanta klubbarna fanns i Västeuropa – i Nederländerna. Groningen såg honom som en av två startspelare i anfallet, men han valde ändå Heerenveen för att de betalade bättre.
– De gånger jag valt pengarna före det rätta beslutet så har det inte blivit riktigt rätt.
Tränaren i Heerenveen såg honom mer som en kantspelare som skulle jobba i kontringsspelet.
– När vi mötte storlag spelade vi med lågt försvarsspel och då spelade jag många matcher. Men när vi spelade hemma mot sämre lag var jag på bänken för att vi hade spelare som var mer tekniskt duktiga en mot en.
Efter ett år lämnade Ingelsten Nederländerna för Viking Stavanger. Han drar en slutsats.
– Man måste veta vad man kommer till. Miljön kommer att avgöra om du presterar eller inte. Vad vill tränaren? Var vill han ha dig?
Lärdomarna från den egna spelarkarriären har också bäring på hur Ingelsten ser på spelarrekryteringar idag.
– När man tar in nya spelare vill jag veta exakt vad jag får för person. Jag kan inte bara tänka på vilken sorts spelare det är. Göra research. Prata med honom, få en bild av honom.
Ibland känns det fel och då får man gå vidare med någon annan spelare, menar Patrik Ingelsten. Och ibland klickar det direkt.
– Får man in spelare som känner sig viktiga direkt kommer de också att prestera.
Foto: Bildbyrån (förutom den tredje bilden ovanifrån, foto: Gustav Lundblad)
I nästa del av Skånesports intervju med Patrik Ingelsten ligger fokus på Eskilsminnes taktik och träning. Håll utkik på sajten efter den!
Reinholdsson blev Eskils matchhjälte efter ett parti sten, sax, påse
Kontaktuppgifter:
gustav.lundblad@skanesport.se