Mina fem intryck från Gefle–HIF 1–0: Kris i HIF efter mardrömsmatch

HIF förlorade med 1–0 borta mot Gefle. I första halvlek utgick båda lagets mittbackar med skada. Ett defensivt Gefle vann välförtjänt.

Gefle IF–HIF 1–0 (0–0)

1–0 Antonio Yakoub (80, assist Sebastian Friman)
Publik: 3011

Gefle IF (5-4-1): Robin Wallinder – Christoffer Aspgren, Kevin Persson, Martin Rauschenberg, Niclas Håkansson (Nils Eriksson, 87), Adrian Edqvist – Anton Lundin (Antonio Yakoub, 75), Oscar Lundin, Ia Ranera Grau (Oskar Karlsson, 75), York Rafael (Sebastian Friman, 32) – Leo Englund.

HIF (4-3-3): Kalle Joelsson – Frederik Holst, Casper Widell (Emil Hellman, 13), Thomas Rogne (Victor Blixt, 39), Simon Bengtsson – Benjamin Acquah, Adam Hellborg, Ervin Gigovic (Amar Muhsin, 83) – Erik Ring, Amin Al Hamawi, Rasmus Jönsson (Anton Nilsson, 83).

1. Mardrömshalvlek i Gefle

Detta var som förr i tiden. Gefle i raka linjer på konstgräset Ett bortalag som försökte rulla bollen runt, runt, runt, utan att komma någon vart.
HIF mötte Gefle 14 år i rad, från 2005 till 2018. Det var oftast svåra matcher. Många storlag gick i Gefles fälla.
Då spelade de oftast 4-4-2. Idag 5-4-1, men annars är mycket sig likt när Gefle kommit tillbaka till elitfotbollen.
Gefles defensiva, resursanpassade, spelstil utklassade HIF:s tafatta anfallsförsök i den första halvleken. Precis som den kunde göra på den tiden.
Kantspelarna Anton Lundin och York Rafael hittade centertanken Leo Englund gång efter annan och Gefle hade åtminstone fyra kvalificerade målchanser i första halvlek.
Ett blekt HIF hade noll.

2. Mardrömmen fortsatte

Och på det: Ännu fler skador.
I premiären mot Öster tvingades HIF till tre skadebyten.
I första halvlek idag gick Casper Widell sönder efter en kollision med Rafael.
En redan smal mittbacksuppsättning tog slut när dessutom lagkapten Thomas Rogne satte sig ned på plastmattan.
När Rogne fick ont i 35:e kändes det som att den här matchen var över för HIF.
Han försökte sedan spela vidare, men i den 39:e minuten gick han av och HIF tvingades avsluta matchen med Emil Hellman (vänsterback, men van mittbacksreserv) och Frederik Holst (innermittfältare och högerback, definitivt inte van mittbacksreserv) som centrallås.
Man kunde knappt tro att det var sant. Men det var det.

3. Viss förbättring i andra

Efter paus flyttade HIF i alla fall fram positionerna och blev bättre på att snabbt vinna tillbaka bollen när man tappade den på sista tredjedelen. Gefle fick mindre tid för kontringar och HIF ännu mer tid med bollen.
Det fanns bra saker här. Jag tänker på Benjamin Acquahs driv med bollen och Victor Blixts fart på kanten. Men det var för lite, för otillräckligt.
HIF hade fortsatt mycket svårt att ta sig fram till chanser.
Fram till 77:e minuten. Det var just Acquah som var inblandad, efter en bra passning från Adam Hellborg till Amin Al Hamawi.
Acquah vann tillbaka bollen när den höll på att gå förlorad och frispelade Rasmus Jönsson, som fört en anonym tillvaro till vänster i första halvlek och till höger i andra halvlek.
Den tidigare toppforwarden fick iväg ett bra avslut, men bollen träffade ribban.
Istället för avgörande där gick ridån ned över HIF:s segerchanser tre minuter senare.

4. Spiken i kistan

Att HIF blivit av med båda sina mittbackar var tydligt när Sebastian Friman skickade in ett inlägg från vänster. Antonio Yakoub stack in mellan vikarierna Holst och Hellman och skickade in matchens enda mål, i den 80:e minuten.
Med Charlie Weberg utlånad och Ali Suljic såld fanns nästan ingen täckning på mittbackspositionen idag. Det blev också avgörande, för nog hade Thomas Rogne och Casper Widell försvarat bättre i målsituationen?
HIF försökte forcera, men den norrländska catenaccion var orubblig. Det blev några ofarliga skott, någon ofarlig nick.
Gefle vann med 1–0. Komfortabelt.

5. Kris i HIF

Förlusten var HIF:s tionde i följd i seriespel.
Superettan 2023 har inletts med två sena 0–1-förluster.
Lägg på skadorna på Rogne och Widell och det är svårt att se igenom mörkret.
Idag startade HIF med fyra innermittfältare på mitten, samt en som högerback. Men trots all passningsskicklighet skapade man bara en enda målchans på hela matchen. Amin Al Hamawi och Erik Ring där framme fick inga lägen alls och neutraliserades av fembackslinjen.
HIF får inte alls till det just nu.
Och alla undrar när den här nedåtgående spiralen egentligen ska vända.

Foto: Bildbyrån

”När du slänger ut henne på en fotbollsplan vet du att hon är beredd att offra allt”