Lundblad om LUGI–Skånela: ”Detta är inget bibliotek” – intryck från mitt livs första handbollsmatch

Gustav Lundblad skriver om sina intryck från sitt livs första handbollsmatch. LUGI klarade sig kvar i Handbollsligan genom att besegra Skånela med 36–26 i den femte och avgörande kvalmatchen.

– Jag har laddat upp som fan, säger mannen på läktaren till mig.
Nervositeten i rummet har precis börjat släppa. Nedflyttningsspöket är på väg att lämna Sparbanken Skåne Arena för den här gången.
– Hur då, frågar jag.
Vi är i slutet av den första halvleken och LUGI har precis gjort Rycket, dundrat in sju mål på åtta minuter och gått ifrån lika-läge till ledning 14-7.
– Sex öl och fyra groggar, svarar han.
Han var inte ensam om att ha ”grundat” inför den här matchen.
LUGI har inte åkt ur Handbollsligan på 31 år. Ikväll hade de kunnat göra det.

Från en krisande storklubb till en annan.
Till vardags bevakar jag den skånska fotbollen och den här veckan har det handlat väldigt mycket om Helsingborgs IF. Tränarbyten, offrade klubbikoner och sportslig kris.
Nu är jag på mitt livs första handbollsmatch. Men jag förväntar mig att känslan ska vara ungefär densamma som den varit på Olympia under det senaste halvåret.
Nervdaller. Förväntningar som fäster sig i nackskinnet innan den stolta historien hoppar upp på axlarna och till slut trycks bara spelarna rakt ned i jorden.
Min prognos inför den avgörande kvalmatchen mot Skånela var: LUGI kommer att leda med 12–8 i halvtid. Sedan förlorar de med 22-21.

Men mycket var annorlunda här. Inte bara det faktum att bortalagets klack presenterades av speakern och applåderades inför matchen.
Eller att nästan hälften av publiken var kvinnor (bland dem arbetsmarknadsminister Paulina Brandberg).
Den här matchen mellan Sveriges två äldsta städer (Skånelas Märsta ligger i Sigtuna kommun) var jämn i 20 minuter. Svealands gamla biskopssäte hade därefter inte en chans mot staden som 1103 blev hela Nordens ärkebiskopssäte.
LUGI lyckades göra det som åtminstone inom fotbollen ofta är svårt för storklubbar i den här typen av utsatta lägen. De tog kraften och engagemanget från publiken och kanaliserade det till en ostoppbar fors.
Istället för att kvävas under ett ok av ångest sköljde de Skånela av banan.
Axel Månsson är 17 år gammal. Här gick han in i en ödesmatch och smällde in straffmål på löpande band, som om det var en kvällsträning i Victoriastadion.

När han gjorde LUGIs tredje mål inom loppet av två minuter på en sådan där straff, kände sig Skånelas tränare Jimmy Karlsson sig tvungen att ta timeout.
Han försökte stoppa störtfloden efter att LUGI kvickt gått från 6–6 till 9–6 medan Kenan Omerovic, planens enda spelare som var född senast LUGI åkte ur, satt utvisad.
Skånela anföll. Emilio Lahdo sköt. Och Victor Hedberg stack ut armen och stoppade ännu en boll. Istället gjorde Jakob Söderberg 10–6 i nästa anfall.
Hemmapubliken förstod vart det barkade, oron skingrades och ljudvolymen vreds upp ett snäpp.

Det var 3000 i arenan den här kvällen. LUGI gjorde verkligen sitt för att sätta Lundahjärtan i brand. Det var roligt att vara på handboll här.
LUGI riskerade att åka ur, men gjorde inte det.
Hela andra halvlek blev ett rent party i Sparbanken Skåne Arena.
Klacken hoppade med ryggen mot planen, en ”Poznan”, som det kallas i fotbollen. Den ser man inte i skånsk fotboll, men väl i Polen, hos Celtic, Ajax eller på andra sidan hos FC København. Det verkar vara där Diablos har sina supportermässiga inspirationskällor.
YMCA i högtalarna och snart var LUGIs ledning tio mål.
Skånelas tiohövdade klack försökte med ”Que sera, sera, vi håller på Skånela”, men det hjälpte inte.
Allez-allez-allez brölades från hemmakortsidan. Alla inne i den arena som jag hört IFK Kristianstad-fans nedvärderande kalla för ”biblioteket”, reste sig upp under slutminuterna.
Lund har många fina bibliotek, men Sparbanken Skåne Arena är inget av dem. Här rådde härligt oväsen.
Till slut kramkalas på planen. De klarade det.
Istället för tårar och tomhet fick Casper Käll ta selfies med de yngsta supportrarna.

– Jag har varit så jävla nervös hela veckan, ropar en kvinna till mig i kapprummet.
En kille hävdar dock att han minsann inte alls tvivlade.
I baren får jag tydliga vittnesmål om att den sistnämnde tillhörde en minoritet här inne ikväll.
Att det skulle gå som det gick var verkligen ingen självklarhet för hemmafansen.
Oron för nedflyttning var påtaglig. Men trots att det säkert finns ett och annat problem att hantera brinner nu ett hopp om bättre tider för LUGI. Att botten på kurvan är nådd och att det är nu det vänder uppåt.
Med kraften från 3000 förhoppningsvis återkommande besökare som gillade vad de såg.

I sista minuten ropade speakern att:
– Det är strikt förbjudet att äntra banan efter matchen.
Och upprepade.
– Det är strikt förbjudet att äntra banan efter matchen.
Jaha, ja, tänkte jag.
Men det blev ingen planstormning. Skånelas Simon Lindberg fick pris som matchens lirare i bortalaget och applåderades artigt.
Sedan satte det vinröda firandet igång.
Det här var handboll. Inte fotboll. Men det blev en jäkla fest.

Foto: Bildbyrån