Milosevic om lättnaden, dagboken, balkanmentaliteten och framtidsdrömmarna
När stormen lagt sig är stillheten som då råder en passande kuliss för eftertanke.
Vi satte oss ner med Nemanja Milosevic och blickade ut över effekterna av ovädrets härjande – och framåt mot seglatser på LUGI-havet där nya, rätt kyliga, vindar blåser upp.
Snacket med laget, journalisterna, vännerna och alla andra som råkat komma vägen är avklarat.
Nebojsa Milosevic ger lättnaden ett ansikte och han hymlar inte direkt med att det i princip enbart handlar om det när han får chansen att reflektera över sin första säsong som huvudtränare.
– Det känns…
– Det känns som att att en stor tyngd fallit från mina axlar. Jag trodde aldrig att mitt första år som huvudtränare skulle bli så stressigt. Så jobbigt. Eller för den delen så lärorikt.
Att prata om sig själv är ingenting Milsevic verkar bekväm med. Han verkar vara typen som om han går till psykologen snarare sitter och är terapeut åt den stressade psykologen som saknade en farsgestalt i uppväxten, funderar på att skilja sig och slåss med tvångstankar om att låsa dörren 18 gånger.
Snabbt försöker han styra intervjun åt ett helt annat håll.
– Killarna i laget har jobbat stenhårt hela året. Många hade hoppats få spela slutspel. Inte kvala nedåt. Samtidigt har det varit ett år med många knappa förluster.
Hur många matcher känner du att dina misstag kostade poäng? Saker som du missbedömde, tvåor som bänken tog eller konkreta taktiska felval?
– Det finns flera matcher… Jag skriver faktiskt dagbok efter varje match om vad som borde eller kunde ha gjorts annorlunda. I många matcher känner jag att jag borde ha bidragit mer.
Hur självkritisk är du?
– Alltså, det är en komplex fråga. För jag läser samtidigt i dagboken vad jag skrivit och känner då att jag faktiskt gjort vad jag kunnat för stunden. Och att det är skillnad på mig nu och då. Jag tror att jag kommer att ha ett annat lugn inför nästa säsong.
Vad handlar dina tankar om i dagboken?
– Vilka spelare jag borde matchat. Vilka spel jag borde satt i olika situationer. Vilka försvarslösningar som kunnat användas. Men det handlar om att hantera press i vissa stunder och där känner jag att vi hade haft nytta av lite mer rutin i laget.
– En annan sak jag skrivit om är niometersuppställningen och lösningarna offensivt. Visst har vi haft två av seriens bästa niometersspelare i Fredrik Olsson och Casper Käll. Och även om Übelacker varit skadad en hel del så har det inte blivit optimalt och om vi hade fått fler skador på niometersspelarna så fanns det inte så många planer på vad vi skulle göra då. Det är en känsla jag inte vill ha inför nästa säsong. Jag vill inte kunna bli överraskad för att vi får en skada.
Få blev chockade över att Nemanja Milosevic efter en lång spelarkarriär blev assisterande tränare i LUGI och inför den här säsongen huvudtränare. Däremot var det en överraskning, åtminstone för undertecknad, att LUGI skrev ett treårskontrakt med Nemanja.
Hur mår man som människa när man fått så mycket tilltro från klubben – och så går det så resultatmässigt dåligt?
– Jag är som person att jag känner tuff press när vi förlorar, oavsett hur lång kontraktstid jag har. Ärligt talat tror jag det är min balkanmentalitet som tar över då. Vi tänker väldigt negativt vid en förlust. ”Kommer jag att ha jobbet kvar nästa år?” är en tanke som flugit genom huvudet flera gånger. Det är en press jag jobbat personligen mycket med.
– Sedan är jag tacksam för att LUGI gav mig det förtroendet. Jag älskar att jobba med unga talanger och se deras utveckling. Nu hoppas jag bara att de kan få tiden på sig att bli såpass bra handbollsspelare som jag tror att de kan bli.
Återigen försöker Nemanja få samtalet åt ett annat håll. Bort från det personliga. Mot det handbollstekniska.
Utan att få napp däremot.
Jebote! Kan du svara på frågan? Hur har du mått? Har du börjat kedjeröka som en balkangubbe, dricka på nätterna eller medicinerat med ångestdämpande?
– Nej nej, inget sådant. Det är klart att det varit tungt, men det som verkligen hjälpt är att ha fått prata med människor. Många i och runt klubben har varit jätteviktiga för mig. Som Kenneth Andersson (sportchef, reds. Anm) och Tomas Axnér. De har båda hjälpt mig extremt mycket.
Med vadå?
– Främst handlar det om att de får mig att vilja njuta av att få jobba med handboll. Vad som än händer idag så skiner solen imorgon. Det har hjälpt mig mycket eftersom min balkanmentalitet fortfarande är starkare än min svenska mentalitet.
– Dessutom har jag jobbat en del med Christian Nyhlén som är vår mentor. Han har hjälpt mig att hitta en balans och ärligt talat så letar jag fortfarande efter den.
Milosevic släpper återigen på axlarna och försöker förklara hur det första året verkligen tyngt honom mentalt.
– Att vara assisterande coach är en sak. Att vara huvudtränare en helt annan. Helt annan! Tidigare kunde det gå dåligt, men man gick inte hem från matchen med samma press på sig. Lägg därtill mitt huvud som tänker som det gör… Så det är någonting jag kommer att fortsätta jobba med i framtiden; mig själv – tillsammans med människor jag tror på och litar på.
Låt oss då bicka framåt. Mot LUGI:s säsong 23/24.
En del i LUGI tycker att undertecknad är Voldemort för att ha kritiserat truppbygget och poängterat svagheten i laget inför nästa säsong när ni tappar era viktigaste spelare och rimligtvis inte kan ersätta med etablerad spets. Vad behövs för att LUGI om ett år inte ska vara på samma ställe, eller ännu värre, som idag?
– Jag tror att vi behöver ge våra unga spelare tid.
Men du har bara en sommar?
– Jo… Jag hoppas att styrelsen och elitkommittén kan utnyttja det faktum som vi såg i hallen under sista Skånelamatchen att folket i Lund gillar LUGI. Det kom 3000 på läktarna och hejade på oss. Jag vet att vi inte kommer att få en stark trupp, men vill att vi ska kunna ha en tillräckligt bra trupp som gör det möjligt att sluta på en bättre plats.
Samtidigt har det skett uppsägningar på kansliet. Det finns ingen sportchef längre. Budgeten är milt sagt begränsad. Är det rimligt att tro att ni ska ha ett starkt lag om tre månader?
– Jag tror inte att vi kommer att ha bättre lag än idag. Men vi ska ha ett lag med mycket attityd. Det måste finnas mer vilja i alla spelarna. Spelare som kämpar och skapar en vass konkurrenssituation på varje plats. Vi behöver inte superbra spelare, det viktiga är att de har inställning och attityd. Inga ”fina” killar.
Räcker verkligen det?
– Jag hoppas och tror att flera som spelat i år förlänger. Victor, Adrian, Assar och Theo. Stannar de har vi en grund att stå på. Under dem finns det många bra namn, men de är fortfarande för unga.
– Ta Axel Månsson exempelvis. Han är 18 år och säger säkert ”Ge mig chansen, jag klarar det”. Och det kanske han gör. Men det bästa för honom, tror jag, är att ge honom tiden att utvecklas i rätt takt.
Den lyxen har spelare i Ystads IF haft. Har verkligen LUGI den lyxen?
– Sant. Och nej, vi har inte samma förutsättningar på det sättet. Men vi har fantastiska kullar underifrån som verkligen kan bli någonting på sikt. Jag hoppas att styrelsen och elitkommittén verkligen fattar det!
Hur mycket jobbar du med just elitkommittén?
– Inte så mycket de senaste två veckorna, men nästa vecka ska vi ta upp en tight dialog och forma en bra plan. Vi ska ha en bra trupp med många egna spelare som folket som tittar på matcherna blir glada av att se.
Lundafolket vill kanske ännu hellre se två-tre ”Håll käften-värvningar” som ska ersätta Olsson och Käll. De har fått en okänd norrman?
– Jo, kanske det, säger Nemanja och rycker på de nedsjunkna axlarna.
För att sedan spontant ta upp sin egen framtidsvision för klubben han älskar:
– Jag hade gärna behållt Käll ett år till för att låta Månsson gå bakom honom, det tror jag hade varit det bästa. Min dröm med LUGI är att att vi ska kunna agera så i framtiden: att kunna locka spelarna att stanna i klubben ett år mer än vad vi kan idag.
Det sa Tomas Axnér för fem-sex år sedan också?
– Haha, ja, men det är min dröm – och jag hoppas att styrelse och elitkommittén jobbar för att det ska bli så.
Men det är inte så att du kan ringa till någon kusin på balkan och säga ”Brate, jag behöver en ny mittnia, lös det? Och så ringer ni till Holst eller någon annan sponsor som gör det möjligt?
– Nej nej nej, haha! Jag gillar LUGI:s väg att satsa på egna spelare. De årskullarna som kommer 06, 07 och 08 tillhör de bästa i Sverige – men jag vill inte pressa dem.
Foto: Bildbyrån
Kontaktuppgifter:
Christoffer.ekmark@skanesport.se
