Två All Star Team, en stor skånsk säsongskickoff – och kärlekssagan mellan Leo och IFK

Ibland får man förtroende som man innerst inne vet att man inte är förtjänt av.
Som när sambon säger ”Åk på grabbresa till Prag du, det låter trevligt, unna dig en öl som sägs vara god där”.
Eller när chefen säger ”Ta med kunden på middag, här är företagskortet – använd det försiktigt”.
Eller när ligaorganisationen ber en ta ut All Star Team i Handbollsligan respektive SHE.
Årets coach, vänstersexa, målvakt och allt det där. Många svåra val och jag behövde till och med ringa ett par samtal för att övertyga mig själv om att vissa val var rätt eller fel. Jag har sett för lite av Alingsås, Skövde, och vissa andra lag för att göra helt relevanta jämförelser.

Men så kom jag till en punkt.
Årets MVP. Most Valuable Player. En term jag aldrig riktigt förstått i detta sammanhang.
Vilken är den mest värdefulla spelaren? Om ni lyssnar på Bladets Handbollspod med Rutte, Flincken och Stocken (det låter som ett gäng söderkisar som släppts från häktet) diskuteras ämnet där också. Är det den som gjort flest mål eller assists? Är det den som är enskilt viktigast för sitt lag av andra anledningar? Jag valde det senare. Annars får man döpa om kategorin till ”Årets spelare”.

Vissa lag har en spelare som man vet famlar i mörkret om de måste undvara honom eller henne. Jag har hela säsongen tjatat om att Önnereds Jenny Sandgren är seriens bästa målvakt, i år specialcoachad av Dan Beutler.
Så Alexandra Bjärrenholt och Isabelle Andersson och Sara Johansson i all ära. Jag valde ändå Jenny. Men till nästa år tror jag att diskussionen om vad en MVP egentligen är borde lyftas, vilka kriterier gäller egentligen. Jag fattar ju att Elias Skipagøtu är seriens bästa mittnia, men räcker ett par enstaka matcher i grundserien för att faktiskt ge honom ens röst?

Jag hade gärna haft en debatt med andra jurydeltagare där man har ett zoommöte, diskuterar namn och hur man ska värdera saker och ting – dels för att få feedback på sina egna tankar men också få ta del av de som sannolikt är klokare än en själv. För att sedan kunna ta klokare beslut. Mest för de aktivas roll egentligen, det är ju fina utnämnelser att få och jag darrade på många punkter. Som bästa mittsexa i Handbollsligan. Jag slets mellan Möller, Jurmala Åström och Månsson och hade svårt att skala bort deras defensiva betydelse, för jag antar att det bara är den offensiva rollen som man räknar in som mittsexa. Eller? Vem hade ni lagt er röst på?

Vem är bäst försvarare i SHE?
Jag tänker spontant att det måste vara en trea i försvaret, möjligtvis eventuellt kanske en tvåa – men skulle inte ens tänka tanken att nominera en etta i försvaret, trots en griljard bollvinster under säsongen. Varför, kan man fråga sig.

Hur som helst. Jag ser det som en ära att tycka till om det sportsliga och det enda jag hade önskat är att kunna fatta lite mer genomarbetade beslut.
Jag minns hur vi inom Ettanfotbollen satt i telefonsamtal i timmar och pratade om vänsterbackar i Piteå, falska nior i Assyriska, halta tränare i Lund och hopplösa linjedomare i Oddevold. Det fick en att ifrågasätta sina ursprungsval och det är, som min sambo brukar säga, just i mitt fall oftast en nödvändighet.

***

Leo Larsson och IFK Kristianstad är lite som Ross och Rachel.
Av. På. Av. På. Men gjorda för varandra.
– Ett tag gjorde vi slut, säger Jesper Larson.
– We were on a break, väser Leo Larsson.
Hur som helst. På söndag står han där igen, Leo, iklädd IFK Kristianstads målvaktströja. Nynnandes ”I’ll be there for yooooou”.

***

Det skriker verkligen fem matcher om Sävehof-Ystad.
Sävehof är kvickare. Ystad inbillar jag mig behövde varva upp med en match och en örfil. Deras ringrost tar längre tid att skaka av sig.  Och på tal om örfilar tror jag Skipagøtu riskerar att få mer ”fysisk feedback” i Ystad Arena.

Hammarbys säsong har varit strålande. Jag valde Fahlgren som årets tränare i Handbollsligan. Men IFK Kristianstad förstörde cupfesten när hela gröna linjen fått hybris och jag får intrycket av att IFK-spelarna har ett stort mentalt övertag på Hammarby. Gissar på knapp seger på söndag och säker inmåttning i match tre. 3-0 alltså.

***

ATG Svenska Cupen fortsätter att gå extremt mycket under radarn.
Lödde Vikings slog IFK Ystad i det första mötet av två i ett distriktskval (Ankaret drog sig ur både cupen och division ett). Löddesagan fortsätter således.

Det finns för övrigt fler kopplingar mellan Ankaret och Lödde.
Den delvis upproriska stämningen i klubben har lett till att fler än spelarna i herrarnas A-lag lämnat föreningen. Även pojkar A-laget med 08:or har nästan helt lett till att spelarna gått från Ankaret till Lödde.
Nu ska herrlaget ”börja om” i division tre. Vi får väl se var klubben efterhand anser att den hör hemma.

***

Till hösten hoppas och tror jag att vi på Skånesport kan hitta på en hel del roliga saker.
Nu under våren har vi arrangerat två upptaktsträffar i fotboll, Supertvåan för herrar och division tre för damer. Nu funderar jag på hur vi ska kunna göra någonting liknande för den skånska handbollen. Kanske inte för eliten, snarare för bredden. Kanske en skånsk handbollsdag? Kanske en Sydsvensk handbollshelg? Det finns flera förslag på borden som just nu stöps hos olika tänkbara samarbetspartners.

Jag saknar verkligen det här meetinget som var i samband med SM-finalerna. Min målsättning är att skapa någonting liknande, fast lokalt – och inför säsong. 300 personer med samma smala intresse, föreläsningar, paneldebatter, intervjuer, gött häng till något gott att äta och dricka.

Ja, det ska vi fan ha. En skånsk direktsänd säsongskickoff! Vi bestämmer det.

Förslag, tankar, samarbetsmöjligheter och idéer på ämnet tas tacksamt emot på Christoffer.ekmark@skanesport.se 

Larsson tillbaka i hetluften