Mina sex punkter: BoIS derbyseger får en hel stad att njuta

För första gången på 18 år vann Landskrona BoIS en seriematch mot Helsingborgs IF. Få saker har varit mer efterlängtade. Det blev en triumf värd så mycket mer än tre poäng – det blev en pungspark på storebror som en hel stad kommer att leva på till den 26 augusti. Då möts lagen igen på Olympia, med ett högst sannolikt händelserikt transferfönster för båda lagen.

BoIS–HIF 2–1

0–1 Amin Al Hamawi (15), 1–1 Ousmane Diawara (53, assist Melker Widell), 2–1 Ousmane Diawara (67, assist Robin Dzabic)
Publik: 7653

HIF (4-3-3): Kalle Joelsson – Philip Rejnhold (Victor Blixt, 89), Casper Widell, Thomas Rogne, Erik Ring – Benjamin Acquah, Frederik Holst, Ervin Gigovic (Oliver Stojanovic Fredin, 89) – Wilhelm Loeper (Simon Bengtsson, 82), Amar Muhsin, Amin Al Hamawi (Sumar Almadjed, 75).

BoIS (3-4-3): Amr Kaddoura – Melker Jonsson, Philip Andersson, Eric Hedenquist – Johan Rapp Melker Widell, Robin Dzabic (David Edvardsson, 90+2), Edvin Dahlqvist (Alexander Tkacz, 90+7) – Camil Jebara (Jesper Strid, 90+2), Ousmane Diawara, Kofi Asare (Max Nilsson, 82).

1. 18 svåra år

Trots en mycket bra start hamnade BoIS i underläge. När Acuah kort därefter satte en boll i insidan av stolpen var BoIS riktigt illa ute. Mål där och HIF hade parkerat bussen och sannolikt fått med sig minst en poäng. Men att sedan vända till seger i andra halvlek var en sann styrkedemonstration som överlag gav det enkla beskedet: Landskrona har ett bättre fotbollslag än Helsingborg.

Vad betydelsen av det är tror jag inte ens spelarna i BoIS fullt ut förstår. Att slå HIF i hemmaderbyt är för väldigt väldigt många viktigare än en topplacering i serien. Hatet, nej – föraktet – mot Helsingborgarna är ingrott som en blodfläck i ett vitt sidenlakan. I Helsingborg kan man svälja den här förlusten, bara man tar en topp tre-placering (inte speciellt sannolikt, men ni förstår vad jag menar?).

Efter matchen pratade jag med Billy Magnusson och fick lite förvånande medhåll när jag dristade mig till att jämföra betydelsen av segern med Cup-vinsten mot Malmö FF 2016. Han var assisterande tränare då och upplevde en helt annorlunda match på många visa. Men det var fortfarande lillebror – som delade ut en pungspark mot storebror. Det var en magisk kväll, fullsatt på läktarna och en seger som handlade om själ och identitet. Inte om avancemang hit och dit. BoIS var då ett lag i division ett som under Agim Sopis ledning senare, stärkt av MFF-triumfen, tog steget upp till Superettan. Frågan är vad den här moralboosten kommer att innebära för laget?

2. Frisparkar från fel ställen

Det blev en snackis redan i söndags när Malmö FF lade en frispark elva meter från rätt plats (till och med på fel planhalva), elva meter bakåt i banan. Anfallet ledde till 1-1-kvitteringen.
I den här matchen fick en liknande situation konsekvensen att Ousmane Diawara blev avstängd. HIF tjuvade sex-sju meter framåt i banan och gick till anfall från fel utgångspunkt.

Som handbollsjournalist stör det mig extremt mycket. Som tidigare mittback stör det mig till den grad att jag kan bita av en hörntand. Ett helt lag utgår från frisparkens korrekta punkt när man intar positioner. Det är klart att det kan ha extremt stor betydelse. Inte minst om man tjuvar framåt.

I handbollen (där planen är 20*40 meter) kan frikast gå om – om det läggs en meter från fel håll. För man inser att om man tjuvar med de detaljerna kan ge en stor fördel. Ping hela svenska domarkåren från Allsvenskan till korpen.

3. Spärrarna

Inom fotbollen pratar vi screening. Inom handboll kallas det spärrar. Ousmane Diawaras ena mål föregicks av en elegant spärr av Philip Andersson, som kan bli en hyfsad mittsexa i division fyra en dag. Det ledde till ett fyra-mot-två-läge som utnyttjades.

4. Jebaras ryck

Med Philip Rejnhold tidigt varnad trodde jag att Billy & Max skulle byta kant på Jebara – och få ännu mer press på HIF:s ytterback. åtminstone lite då och då. Men han förblev på ”sin” högerkant.
Det var säkert rätt. Jebara gjorde en långt ifrån perfekt match, men alla som ”kan sin fotboll” kunde se i aktionerna att det finns internationell klass. En bolltouch – och rycket. Det måste vara en mardröm att försvara sig mot. Få ytterbackarna kan regelrätt vända om, accelerera och på sin höjd fläka sig för att få ut bollen till inkast när Jebara kommer tajmad.

Frågan är vilken klubb han spelar när nästa derby avgörs.

5. Sexbackslinjen

Förra säsongen tappade BoIS flera ledningar i början av säsongen. 1-1 mot Öster blev till 1-3 sista tio. Man dominerade mot BP – men tappade 1-3 till 3-3 sista sju. Man dominerade mot Brage – men tappade 1-0 till 1-1 sista kvarten. Och Halmstad borta ska vi bara inte prata om.

När HIF pressade för en kvittering tog Billy inga fångar. Sexbackslinje sista knappa tio. Undan med bolljävelen bara. HIF stod upp fysiskt matchen igenom, höll emot anstormningen på slutet – och det betydde garanterat att tuppkammen växer ytterligare.

6. Islossningen

Noll mål de första fem omgångarna. Ordentlig målsumpare mot Gefle. Men fortsatt förtroende! Två mål senare är Ousmane Diawara derbykung och en nyckelspelare pumpad med självförtroende och glädje.

Just förtroende brukar vara en sällsynt handelsvara inom elitfotbollen. Nu hade inte BoIS så mycket till alternativ och under sommarfönstret kanske klubben skulle må bra av att få in ett komplement till honom. Kollega Gustav Lundblad nämnde att Linus R Olsson skulle passa bra för en sådan roll, men han är ju fullt upptagen med att i Lunds BK bevisa för BoIS att de valde fel när de inte förlängde kontraktet.

På tal om Lunds BK. Kanske blir det HIF som Krubban kvalar mot i november? Kom ihåg var ni läste det först…

Foto: Bildbyrån

HIF-kritik mot BoIS efter derbyt: ”Man kan bete sig snyggare”