Lundblad: Peo Ljung får sparken, men TFF:s problem är kanske inte tränaren

TFF ligger näst sist i Superettan. Nu får tränare Per-Ola Ljung gå.
Gustav Lundblad kommenterar TFF:s kris och beslutet att sparka tränaren.
Skador och individuella misstag i eget straffområde har skapat den resultatmässiga krisen. Hur mycket är det Peo Ljungs fel?

HIF ligger tredje sist med en vinst och fem förluster. TFF ligger näst sist med en vinst om fem förluster.
Räck upp handen, du som inför säsongen trodde på den tabellen sex omgångar in i Superettan.
Nu får tränare Peo Ljung sparken, bara en dag efter att mer eller mindre välstavade avgångsbanderoller sattes upp utanför Vångavallen.
Rätt? Fel?

Ur resultathänseende är det rimligt att något händer. Tre poäng på sex matcher och flest insläppta mål i hela Superettan är jobbiga siffror för ett TFF som har allsvenska ambitioner.
Samtidigt är det svårt att inte få bilden av en famlande förening.
När Ljung nu får sparken hänvisas till just resultaten i inledningen av säsongen.
Men sex matcher är inte många matcher att utvärdera en rekrytering på. Peo Ljung är ny på tränarposten och det finns, till skillnad från i fallet HIF, ingen historik av svaga resultat under hans ledning att peka på.
Då måste man gå in och titta på vad som hänt i de här sex matcherna.

När jag var på Vångavallen den 17 april och såg TFF enkelt avfärda Öis (2–0) kunde jag verkligen inte se den här utvecklingen framför mig.
TFF såg ut som ett typiskt Peo Ljung-lag. Det var stort jobb i båda riktningarna i en 4-4-1-1. En tung Filip Bohman ställde in siktet längst fram. De gjorde mål på en fast situation och höll nollan.
Därefter: En medioker insats mot AFC (0–1), defensiv kollaps i slutskedet mot GIF Sundsvall (3–4) och förlust borta mot starka GAIS (1–2).
Före ÖIS-matchen en förlorad premiär mot ett defensivt Gefle (0–1) och en kölhalning mot Öster (2–5).

Defensivt är bilden som framträder av TFF:s säsong dubbel. De har som sagt släppt in flest mål i Superettan, men också släppt till näst minst antal avslut.
Ser man till förväntade insläppta mål (xGA) har TFF femte högst värde i serien, enligt statistiktjänsten Wyscout. Men klart högst xGA per avslut ifrån motståndarna.
Noterbart är också att TFF:s motståndare i genomsnitt rört bollen 16 gånger per match i TFF:s straffområde. Även det är en siffra under genomsnittet i serien (18).
Vad säger det?
Det säger att TFF varit bra på att hålla motståndarna ifrån farliga ytor, men att när de väl fått chanserna så har det skett ifrån centrala delar av straffområdet och målområdet.
Det visar även nedanstående karta över de mål TFF släppt in. Att man släppt in ett mål på skott utifrån är ganska genomsnittligt i serien.
Mängden insläppta mål runt straffpunkten (två av dem är straffsparkar) och i målområdet är det inte.

Det som går igen är att TFF i perioder tappat de defensiva koncepten i eget straffområde helt. Se Öster-matchen. Se Sundsvallsmatchen eller GAIS avgörande mål i helgen.
Ofta via individuella misstag av antingen försvarare eller målvakt i det egna straffområdet.
Och att det inte hänt när Mattias Andersson spelat.
Den viktige mittbacken har dragits med skador och spelat tre hela matcher: mot Gefle, Öis, AFC. Samt en kvart mot Sundsvall, då han hann ge laget ledningen innan han tvingades utgå.
Noterbart är att i de tre matcher Andersson spelade 90 minuter i, så hade motståndarna sju skott på mål.
I övriga tre matcher har motståndarna fått iväg 17 skott på mål.

Lägg till det att tunga mittbacksvärvningen Johan Stenmark varit skadad hela säsongen. Samt att den tredje meriterade mittbacken Miiko Viitikko gick skadad i hela april och gjorde comeback först mot Sundsvall.
Istället är det den gamle Torn-mittfältaren Tobias Karlsson som startat match efter match på mittbacksposition. Tonåringen Abel Ogwuche har vikarierat – men är nu iväg med Nigeria på U20-VM, vilket gjorde att mittfältsankaret Mouhammed Ali-Dhaini fick spela mittback mot GAIS.

Dessutom har målkungen Nicolas Mortensen gått skadad sedan cupspelet i vintras. Viktigaste offensive pjäsen Henry Offia missade nästan hela försäsongen. Även Fritiof Björkén har haft skadebekymmer.
Jag hävdar att skadesituationen varit avgörande för att TFF ligger där de ligger i tabellen.
Det är omöjligt för mig att säga om skadorna beror på slump eller något i träningsupplägget.
Det är däremot klart att det går att hävda att det är en tränarfråga att försvarsspelet varit svagt inne i straffområdet.
Men det är i alla fall långt ifrån uppenbart för mig att det är rätt beslut att sparka Peo Ljung.

TFF har varit känsliga för skador i centrallinjen. Och det pekar mot ett mer grundläggande problem i klubben.
År efter år underpresterar TFF i förhållande till sin placering i Superettans löneliga.
Det här måste de få rätt på. Och det är inte bara en fråga om tränare, utan en fråga om truppbygge.
En ny tränare kommer säkert att hämta in fler poäng – så länge skadebilden blir bättre.
Jag hoppas att TFF i sitt kommande tränarval väljer att fortsätta med samma typ av fotboll som man försökt spela under Ljung.
Att man inte byter spelmässigt spår igen efter bara sex matcher.
Den defensiva och uppoffrande kraftfotbollen passar TFF:s identitet och den trupp man har.

Ska TFF någon gång nå Allsvenskan måste man få ut mer av de spelare man väljer att betala för.
Vems fel det är? Ordförande? Klubbchef? Sportchef? Något som ”sitter i väggarna”? Inte vet jag.
Men det har inte mycket med Peo Ljung att göra.

Foto: Bildbyrån (förutom bilden på avgångsbanderollen ovan, foto: Läsarbild)

Trelleborgs FF sparkar Per-Ola Ljung – ”Den negativa spiralen måste brytas”