Lundblad: 2023 – året utan gula rapsfält i Skåne

I år blommar inte rapsen i Skåne. Det gör inte heller HIF:s, TFF:s och Österlens prestationer. Gustav Lundblad kommenterar årets skördar.

Jag läser i Sydsvenskan att Skåne är ”på väg mot ett fiasko i paradgrenen gula rapsfält om våren”.
Tydligen var hösten för varm och vintern för kall – en dödlig kombination för rapsen.
Då hajar denna stadsbo till.
Någonting har saknats i maj 2023 när man rest från stad till stad, på jakt efter nästa fotbollsmatch.
Solen och värmen har anlänt till vårt landskap, men de bländande gula rapsfälten är inte där de ska vara så här års.
Våren känns lite torftigare.

Fiasko i maj 2023 har även flera skånska fotbollslag stått för. HIF och TFF i Superettan och Österlen FF i Supertvåan var alla bland favoriterna i sina respektive serier, men nu sitter de alla med samma dystra facit: En vinst, noll oavgjorda, fem förluster.
Alla tre klubbarna har bytt tränare i hopp om bättre skördar.
För bara en och en halv månad sedan satt man på upptaktsträffar och såg HIF:s Mattias Lindström, TFF:s Peo Ljung och Österlens Kim Johansson framträda.
Johansson sa att han aldrig trivts bättre i en förening. Ljung talade om att favoritskapet var en bra utbildning att hantera för hans spelare. Lindström talade om att man var revanschsugna.
Nu är de alla borta och jag tänker på det med visst vemod.

Frågan om de här tränarbytena är: Hjälper det?
Den omedelbara mediala reaktionen vid tränarbyten brukar vara: ”Fel.”
Ibland blir det lite förutsägbart.
Men i fallet TFF antydde jag det igår också, i min krönika om Peo Ljungs avgång. Jag menade att skador och individuella misstag är orsaken till TFF:s usla tabellposition, inte Ljung som haft jobbet i ett par månader.
Faktum är dock att tränarbyten faktiskt tenderar att ge bättre poängskörd – på kort sikt.
Det finns en hel del studier om det här och de flesta resultat visar på att ett lag ökar sitt poängsnitt omedelbart efter ett tränarbyte.
På lång sikt har tränarbyten däremot ingen effekt på klubbars prestationer.
I Simon Kuper och Stefan Szymanskis klassiska verk Soccernomics (2009) drivs den lite sorgliga (?) tesen att det i de flesta fall inte spelar någon roll för resultaten vem som tränar ett fotbollslag.
Det som spelar roll är välbelagt och rör hur mycket klubbar betalar i spelarlöner. Ett antal tränare (exempelvis Bob Paisley, Alex Ferguson och Kenny Dalglish) presterar över tid bättre än sina lags lönekostnader – men de är ganska få.
Spelartrupper spelar stor roll. Tränare spelar mindre roll.

Det finns fortfarande hopp om blommande gula fält i Skåne i vår.
– Ge det två veckor till så kan jag tänka mig att vi ser mer gulblommande fält, säger Anneli Kihlstrand, VD för Sveriges frö- och oljeväxtodlare, i Sydsvenskan.
Det hoppet lever i Helsingborg, Trelleborg och Skillinge också.
Stuart Baxter, Stefan Jacobsson och Jonas Mårtensson kommer säkert att få fart på sina lag, fyllda av mer meriterade spelare än vad tabellpositionen just nu säger.
Stabilisera lagen och lyfta dem ovanför strecken i botten.
Poängproduktionen kommer att öka.

Men att det blir en effekt över 24 matcher som leder till den där förväntade toppstriden i höst, är nog mer tveksamt – även om alla tre klubbarna säkert värvar i sommar.
Igår kunde Christoffer Ekmark på Skånesport visa att det antagligen krävs ett poängsnitt runt 2,2 per match under resten av säsongen för att HIF eller TFF ska nå kvalplats uppåt.
Uppskattningsvis 20 procent av rapsen har redan körts upp av de skånska bönderna. Vårsäden är istället planterad.
Mycket tyder på att den här säsongen är körd för HIF, TFF och Österlen. De får försöka skörda uppflyttning 2024 istället.

Foto: Bildbyrån, förutom foto på Kim Johansson (Foto: Lola Nilsson)

Skräcksiffrorna som talar emot HIF och TFF – det krävs för att undvika degradering eller kval