Robin Dzabic om juggementalitet och mental träning

Det har inte varit några jämna prestationer.
Men fortroende från tränarduon Billy Magnusson och Max Mölder börjar ge utdelning för Landskrona BoIS terrier Robin Dzabic.
– Mental coachning och inre välmående genom exempelvis meditation har varit viktig för mig, säger den nyblivne 22-åringen.

”När ska det lossna för Robin Dzabic” är det många som undrat i Landskrona det senaste, tja… året.
Att han är en bra Superettanspelare syns gott och väl. Men även att det finns kapacitet för mer – och svackor som borgar för petningar.
I BoIS, dit han kom från Värnamo inför 22-säsongen, har har ändå fått kontinuerligt med speltid.
– Förtroendet från tränarna och spelarna i laget mig är viktigt och jag tycker att jag visar mer och mer vad de kan förvänta sig. I någon match, som första halvlek mot HIF hemma, fick jag inte ut så mycket av mitt spel. I andra däremot fick jag mer boll och kunde kombinera mig fram till lägen som jag älskar.
Ibland blir spelare utbytta i paus, eller efter 60 minuter, när det inte fungerar?
– Ja, men det är ingenting som jag springer runt och tänker på – längre. Jag har haft en del matcher där jag varit kass i första halvlek, för att sedan få utdelning på mitt spel i andra.
Vad beror det på?
– Det mentala.
Utveckla?
– Jag har under försäsongen arbetat mycket med det mentala och jobbar kontinuerligt vidare med det. Jag har Binaeam Semere som en mental coach; vi har regelbundna möten där vi pratar om allt möjligt. Han kommer från min hemby Älmhult så det finns ett stort förtroende från min sida sedan länge tillbaka. Mycket handlar om att acceptera anspänning och nervositet istället för att förstärka det negativa. Tidigare kunde jag vara en grubblare, nu hanterar jag tankarna på mycket bättre sätt och det märks på planen.
– Går vi tillbaka ett år i tiden så hade många av mina andra halvlekar inte sett ut som de gjort nu under våren. Då hade jag fortsatt att tappa enkla bollar. Jag hade inte tagit tag situationer på samma sätt.
Kan du ge ett exempel på hur du jobbar med mentala övningar?
– Man lugnar ner sig själv genom andningsövningar för att komma in i nuet. Innan matcher, i pausen – eller när det blev ett avbrott som mot HIF. Om en match är som ett timglas handlar det om att sätta fokus på mitten där sanden rör sig. Tiden som passerat kan jag inte göra någonting åt och hur mycket tid som är kvar vet jag inte.

Att jobba med en mental coach har blivit någonting som ofta förknippas med elitidrottare. Å andra sidan är det någonting som alla skulle må bra av.
– De som lever med mycket press och umgås med negativa tankar, som säkert alla människor gör till och från, skulle må bra av att få hjälp med hur man kan utvecklas mentalt. För min del har den även hjälpt att meditera. Det har gett ro.
– Tidigare har jag hanterat stress och press med att stänga inne allt. Du vet, klassisk juggementalitet – man ska framstå som stark och pratar inte om känslor.
Beskriv juggemenatliteten lite mer för de som inte tagit del av den?
– Att man försöker vara en stark individ. Man accepterar inte att det är tufft utan fokuserar på att visa sig stark. Lite som Zlatan, oavsett om det går bra eller dåligt så har man taggarna utåt. Man släpper inte vem som helst nära och låter ingen säga vad som helst till en. Då djävlar liksom.
– Det finns både positivt och negativt med juggementaliteten, för man lär sig tidigt att vara stark. ”Jag gjorde en dålig halvlek, men kommer att vända detta – inga problem”. Vad den mentala coachningen har gjort är att jag lär mig landa innan juggen i mig tar över helt. Man värderar och analyserar – sedan biter man ihop.

Unik genomgång: BoIS-spelarna som sötsaker

Ekmark: Är en ny mittback verkligen det BoIS mest av allt behöver?