Ekmarks sex punkter efter Brage-BoIS 2-1 – ”Spola domedagsrubrikerna”

Brage besegrade Landskrona BoIS med 2-1 (2-0) i Superettans sista våromgång. Camil Jebara reducerade tio minuter in i andra halvlek och BoIS var en ribbträff i 94:e att få med sig en poäng hem.

Christoffer Ekmark har listat sex punkter efter förlusten.

1. En påse skit

Stabiliteten var borta. Sammanhållningen mellan lagdelarna för darrig. De individuella misstagen för många. De egna chanserna för tama.

0-2 var ett logiskt resultat efter 45 minuter.

Jag kom på mig själv att tänka ”Det var så här jag trodde det skulle se ut mot Västerås efter derbysegern mot HIF”. Jag fick intrycket att det var en reaktion på något.

Efter några fina inledande minuter där man faktiskt hade kunnat ta ledningen så… nu står det ju inte så i UEFA:s utbildningspärmar; men man blev en påse skit för en stund.

Det blir alla lag ibland.

Men det är en skillnad på att vara en påse skit – och att spela som en påse skit ett par minuter. Så spola domedagsrubrikerna. Det här var kanske säsongens bästa läxa?

2. Lyna er

När jag spelade fotboll i Sösdala IF för 258 år sedan hade jag en målvakt bakom mig som ofta utropade ”Lyna er” så fort det blev hetsigt eller stressigt.

Det kunde vara det enda han sa på en hel match. En lantbrukarson som egentligen var snabb som en hare på flykt, men inte kunde trixa till tre med en badboll. Därför fick han handskarna.

Just uttrycket ”Lyna er” tog jag med mig i livet. När andra stissade upp sig för små skitsaker tänkte jag så. ”Lyna er”. Jag antar att det kan tolkas som en sävlig skånsk uppmaning, det det var mer en livsåskådning jag sympatiserade med.

”Inget spelar någon roll. Lyna er.”

Med Landskrona BoIS är allt svart och vitt – samt svart eller vitt. Ett liv med enbart 100-procentiga kontraster. Det rimmar illa med att nästan vara definitionen av ett mittenlag, men är stöpt av årtionden av lidelse på botten varvat med skyhöga himmelska toppar.

Därför förvånar det mig lite att det skriks så höga klagorop nu. Skandal hit. För djävla dåligt dit. Avgå Billy hit. Sälja alla dit.

Lyna er.

Landskrona BoIS förlorade en fotbollsmatch som man inte borde ha förlorat. Jaha?

Det är sådant som ingår när man har svensk elitfotbolls yngsta lag. De första 12 matcherna är en upptäcktsfärd. Resterande 18 är en potentiell skördeperiod. Om man tittar på den individuella kvalitén så tror jag få lag i svensk fotboll har en sådan potentiellt brant utvecklingskurva som BoIS har framför sig.

Om Jebara, Rapp och flera andra centrala spelare stannar.

Om flera andra blir en gnutta tryggare i sina roller.

Då kommer vi under hösten få se pojkar bli män.

Det har pratats mycket om BoIS unga lag. Landskronasupportrarna visar ganska tydligt en stolthet i det. Men då måste man också ha tålamod och respekt för processen. Sällan har det varit fotbollssupportrars starkaste karaktärsdrag.

– Vi ska lära oss ABC innan vi kan lyfta på riktigt.

Så sa Kleber Saarenpää tränare i Brage, efter segern mot Landskrona BoIS. Exakt samma sak går att applicera på randigt. Krypa först. Springa sedan. Även om aningslösa, glömska och självgoda fotbollskribenter ibland kan glömma just den detaljen vid minsta lilla rån på Gamla Ullevi.

3. Emil Lindman

Fick chansen från start som högerback och fick en blytung första halvlek. Mycket gick fel, men han var på något sätt den som hamnade i svårast situationer baserat på det bristande kollektiva försvarsspelet på mittplan.

Lindman kvarstår som en av BoIS mest intressanta spelare i höst. Av det lilla jag sett (och hört) har de höga toppar som finns i honom hoppas jag att dagens byte efter paus inte sätter sig i skallen. På samma sätt som många unga spelare med starkt bekräftelsebehov kan lyfta av medgång så är det många som haft svårt att borsta av sig motgång.

Melker Jonsson, en annan spelare som byttes ut i halvtid (liksom David Edvardsson), har varit inne på det i intervjuer. Att det kan sätta sig på skallen. Han klarade av att kämpa sig ur svackan och är nu en nästintill självklar pjäs på BoIS mittfält. Även fortsättningsvis.

Ordinarie vänsterback Edvin Dahlqvist (skadad nu) har också haft svaga första halvlekar. För att sedan kavla upp ärmarna och prestera efter den.

Så tar det för vad det var. En påse skit till halvlek. Inte mer än så.

4. Adam Egnell

Given startspelare ifjol – och under försäsongen.

Bänknötare under årets serie.

Nu kom han in efter paus och var kanske lite ringrostig, men visade ändå kvalitéer som kommer visa sig nyttiga för BoIS framöver. Även han har haft en psykisk utmaning att hantera situationen jag gillade vad jag såg i andra halvlek.

Det är en styrka att BoIS har haft en sådan spelare på bänken. Inte en svaghet att han varit placerad där.

5. Vägvalet

Den sportsliga ledningen står nu inför ett vägval där ingen av de olika stigarna behöver vara fel. Men jag tror att man borde vara tydlig med information och förklara varför man gör som man gör. Sällan är det en elitklubbs starkaste karaktärsdrag: det pedagogiska förklarandet av centrala strategier.

Väg A. Antingen säljer man sina guldklimpar, cashar in – och (fortsätter) skapar bättre förutsättningar för att växa som klubb både sportsligt och organisatoriskt. Med det långsiktiga målet att bli en stabil Allsvensk klubb (med ny modern arena) med en stabil grund att stå på. Lite enkelt förklarat: man ska ta nästa kliv när det är ”rätt” tidpunkt i ett större sammanhang

Frågan är om BoIS har det 2024 oavsett hur man gör just detta transferfönster?

Väg B. Klubben viftar bort Elfsborg, Hammarby och andra intressenter. Behåller spelarna som fortsätter utvecklas och blir ett topplag i serien. Lånar ut breddspelare i truppen som inte får speltid och plockar in ett eller två namn till som spetsar konkurrensen. 

Då är Allsvenskan 2024 fortfarande ett realistiskt mål.

Det blir intressant att se hur man gör, resonerar och på vilket sätt man agerar utan en dedikerad sportchef. Å andra sidan kanske plan B kan bli bra; en mix av tränarnas tyckande, klubbchefens inrådan, styrelsens medgivanden och sponsorers påbackningar.

6. Sexigheten

Sexa 2021.

Sexa 2022.

Sexa 2023 – åtminstone i skrivande stund när serien går på sommaruppehåll med 12 av 30 matcher spelade.

Superettan är ett getingbo, jämn så det förslår och rik på en historia med lag som inleder starkt och avslutar uselt. Som serieledande Utsikten 2022, exempelvis.

Jag tror inte att BoIs kommer sluta sexa i år.

Baserat framförallt på utvecklingspotentialen som tas upp under punkt två tror jag de slutar högre upp. Eller rättare sagt; har potentialen för det.