16-åring från Helsingborg ska bli bäst i världen – i Barcelona

– Jag ska bli bäst i världen.
Målsättningen är lika hög som tydlig för den 16-årige helsingborgaren Erik Eriander. För att nå dit har ett nytt liv inletts – i Barcelona.

En familjesemester till Barcelona kan få oanade konsekvenser. Som för Erik Eriander, 16.
För två år sedan ville en då handbollsfrälst 14-åring hålla igång under sommaren och hittade ett lokalt ungdomslag att träna med. Mest på skoj.
– Barcelona som klubb har jag följt både i fotboll och handboll i alla år, men det var ingenting jag sökte till aktivt själv. Jag hade turen att den klubb jag tränade lite med med tyckte att jag var såpass bra att de skickade in en video på mig till Barcelonas ungdomssektion. Raúl Entrerríos (tidigare spansk landslagsspelare, numera tränare och sportchef) från Barcelona bjöd i samband med det in mig till en veckas provträning – och sedan en andra veckas provträning. Sedan rullade det på…
Den sommaren pustade Erik, uppväxt i Ramlösa innan familjen flyttade in till centrala Helsingborg, ut från livet mellan årskurs åtta och nio på Elinebergsskolan. Ännu ovetandes om att han inte skulle återvända.
Istället blev det en fortsättning i Spanien, där han ett knappt år senare är kvar än idag.
– Efter de två provträningarna blev jag erbjuden en plats i klubbens ungdomslag, Kadett A07. Det gick jättebra på planen och jag trivdes även utanför den. Tillvardags går jag på en internationell skola där man pratar engelska och spanska och det är okej.

Studentliv i all ära. Skola är i ärlighetens namn en sekundär bisyssla.
I Barcelona är det handboll som gäller först och främst. Åtta träningar i veckan. Mycket matcher. Höga krav.
– Denna säsong har mitt lag vunnit Spanska Cupen, Spanska Ligan och Katalanska Ligan för U16-lagen.
Det kan tyckas vara en succé. Men i Barcelona är det att ses som vardag.
– Kraven är glasklara. Vi SKA vinna allt vi ställer upp i. Och jag älskar den inställningen. Det är tillsammans med så mycket annat väldigt annorlunda med hur det var att spela i pojklagen i Helsingborg. Här vill alla bli bäst och alla är väldigt tydliga med det. Gör man någonting dåligt får man verkligen höra det. Jantelagen finns inte.
Beskriv dig själv som spelare?
– Jag är vänsternia eller mittnia framåt och trea eller tvåa bakåt. En tvåvägsspelare med bra skott, som är genombrottsvillig och förhoppningsvis kan jag blir rätt lång. Idag är jag 1,90.
Erik har under den gångna säsongen varit en av 18 spelare i truppen. Sju av dessa plockades till nästa säsong upp i juniortruppen U18, en samling av pojkar födda 06-07.
– När jag fick beskedet att jag var en av dessa kändes det fantastiskt. Och det var givet att ta den chansen. Kontraktet är skrivet på 1+1 år.
Några pengar ingår inte, men väl att man får träna i klubben samt kläder och medlemsavgift.
– Jag bor i en lägenhet hyfsat när träningsanläggning och skola.

OV Helsingborg-produkten, som är fostrad i IK Sund, har valt en annorlunda väg för att nå sina drömmars mål. Istället för att nöta på i klubbens ungdomslag, utvecklingslag och en dag kanske även representationslag i tidig ålder så har han som junior flyttat direkt världens bästa handbollsklubb.
– I IK Sund van jag Skadevi Cup och med OV Helsingborg Partille Cup. Och visst kan jag sakna mina kompisar i klubben och i skolan, men det här med Barcelona är någonting jag verkligen vill satsa på. Jag vet vad jag missar där hemma – och det är värt det. Jag ska bli bäst i världen, upprepar Erik med en självklarhet som få andra 16-åringar har.

I en lägenhet i Barcelona bor Erik tillsammans med sin mor och regelbundna besök från sin far, familj och vänner.
– Hur det blir med skolan i höst är inte bestämt ännu, men det löser sig. Tidigare hade jag som många andra funderingar på att gå handbollsgymnasium i Sverige, men nu när jag fått den här chansen är det ingenting som går att välja bort.
– Faciliteterna är fantastiska och med sjukt bra spelare i laget blir varje träning utmanande på ett helt annat sätt än…
…Än C-hallen med de tidigare spelarna i OV Helsingborg?
– Ja, såklart. Alla i Barcelona har tydliga målsättningar om att bli proffs. Det blir en helt annan utmaning både på och utanför planen. Sådant tror jag är nödvändigt.
Om man ska bli bäst i världen?
– Exakt.
Hur trivs du i vardagen?
– Jag trivs bra med mig själv och har ingen större hemlängtan. Klimatet är fantastiskt. Maten är kanon. Människorna är gästvänliga. Det är inte mycket att klaga på.
Beskriv handbollsträningarna?
– Tränarna är extremt meriterade, välutbildade och skickliga. De jobbar mycket med det individuella. Vid alla individuella samtal blir det tydligt vad jag är bra på och vad som måste förbättras – och hur det ska gå till. Varje träning blir som en match. Kravställningarna från alla inblandade är så extremt mycket högre.

I Barcelonas A-lag spelar idag två svenskar; Hampus Wanne och Jonathan Carlsbogård
– Jag har träffat Wanne två gånger i gymmet, men det är inte så att vi känner varandra personligen. Jag tror inte ens att de vet om att jag varit här speciellt länge, men det är skönt att se vissa svenska grejer de gör, på och utanför plan. Det ger en liten trygghet. Jag går på alla deras Champions League-matcher på hemmaplan.
Hur stort är steget till seniorhandboll om man spelar i en klubb som Barcelona?
– Ska man bli bäst i världen finns det förutsättningar att bli det Barcelona – och det hade varit kul om jag blev det i just Barcelona. Men jag måste ha tålamod och den tiden kommer när den kommer. Just nu ska jag spela i U18-laget i två säsonger. Därefter är det två-tre-fyra spelare som går vidare till Barcelona B som spelar i andraligan. Sedan är det en eller två som går därifrån vidare till A-laget. Så det är en lång väg kvar…

Säsongen är över – nu börjar allvaret