Mina fem intryck från ÖIS–HIF 1–2: HIF fortsätter att vinna

HIF låg under i halvtid, men vände och vann borta mot Örgryte. Amar Muhsins två mål gav HIF tredje segern i följd.

Örgryte IS–HIF 1–2

1–0 Hady Saleh Karim (18, assist Linus Tagesson), 1–1 Amar Muhsin (64), 1–2 Amar Muhsin (73, assist Simon Bengtsson)
Publik: 2775

HIF (4-3-3): Kalle Joelsson – Frederik Holst, Pavle Vagic, Thomas Rogne, Simon Bengtsson – Benjamin Acquah (Ervin Gigovic, 87), Adam Hellborg, Sumar Almadjed (Oliver Stojanovic Fredin, 87) – Wilhelm Loeper (Amin Al Hamawi, 69), Amar Muhsin, Erik Ring.

Örgryte (4-3-3): Mathias Nilsson – Linus Tagesson (Viktor Lundberg, 83), Christoffer Styffe, Marcus Haglind Sangré, Anton Andreasson – Erion Sadiku, Amel Mujanic, Jonathan Drott (Jonathan Azulay, 83) – Isak Dahlqvist, Nicklas Bärkroth (Noah Christoffersson, 71), Hady Saleh Karim.

1. ÖIS vann första halvlek

Under de första fem-sex minuterna av matchen var känslan att Örgryte var på Nya istället för Gamla Ullevi, eller åtminstone kvar i omklädningsrummet. HIF vann boll högt fyra gånger på fyra minuter och såg betydligt hetare ut.
Bortsett från den perioden skulle den första halvleken dock visa sig vara ÖIS halvlek.
Under stora delar av halvleken gjorde de som HIF gjort under första minuterna – snodde bollar på offensiv planhalva, pressade hårt mot mittfältet.
En mot en kom de förbi sina motståndare flera gånger, i olika delar av planen.
HIF:s försvar av det egna straffområdet var bra och de hade en hel del eget spel – men offensivt ledde det inte någonstans och efter en dubbelhörna i 17:e gjorde hemmalaget 1–0.
Hady Saleh Karim, halvlekens bäste spelare, gick förbi Wilhelm Loeper peggade upp bollen och pricksköt in bollen i bortre hörnet från vänster i boxen.
Det där var egentligen halvlekens enda riktiga chans, men 1–0 ett rimligt resultat i halvtid.

2. HIF vann andra halvlek

I Discoverys pausintervju fick Wilhelm Loeper frågan om HIF hade problem på sista tredjedelen.
Loeper svarade att han tyckte att HIF hade svårt att över huvud taget komma till sista tredjedelen.
Det fanns sanning i både frågan och svaret, men den andra halvleken såg till att relevansen för detta så här efter matchen är begränsad.
Från start fick HIF ett tryck på ÖIS, som inte alls klarade av att komma ur situationerna, eller vinna bollen på offensiv planhalva, på samma sätt som de gjort under de första 45.
De tre spelarna längst fram klev in i matchen.
Wilhelm Loeper kom till inläggslägen, slog in bollen till Erik Ring, som kom in i boxen och nickade i ribban.
Och Amar Muhsin…

3. Amar Muhsin vann andra halvlek

Amar Muhsins vår var iskall.
Hans sommar är en solig värmebölja.
• Den började i den sista matchen före uppehållet med det avgörande målet mot AFC Eskilstuna. Där fördubblade han sin säsongsmålskörd från ett till två.
• Den fortsatte med hans dittills bästa prestation för året, mot Östersund i måndags.
• Idag gjorde han två mål och fördubblade på nytt sitt antal gjorda mål.
1–1 kom i 64:e när Loeper skickade in en boll mot boxen och ÖIS mittback Marcus Haglind fick inte undan den. Hans brytning blev en dämpning åt Muhsin, som enkelt kunde slå in den i mål.
Nio minuter senare kontrade HIF på en ÖIS-kontring. Simon Bengtsson skickade in ett Erik Edmanskt inlägg och Muhsin nickade in 2–1 till HIF.

4. HIF vann matchen

Kvitteringsjakt för ÖIS. Den utmynnade i två lägen:
Kalle Joelsson testades med ett stenhårt skott från Anton Andreasson, som själv sedan hade ett giftigt inlägg mot inhopparen Noah Christoffersson – som den tidigare Torn-spelaren dock inte fick träff på.
Det defensivt stabila HIF höll i de tre poängen och tog den tredje raka vinsten.
Lagen dominerade varsin halvlek, men under ”sina” 45 minuter var HIF spetsigare än vad ÖIS var under sina.
HIF hade Muhsin och HIF hade mittbacksparet Pavle Vagic-Thomas Rogne längst bak.
Det fällde avgörandet.
Nye Vagic var efter bara två träningar med HIF icke-spektakulär, men klok och lugn. Faktiskt en klippa längst bak.
Rogne spelade sin andra match i sin comeback och uppträdde med stort självförtroende och rätt tajming i sina aktioner. Som i Allsvenskan i somras. I sådant slag är han en ren klassförsvarare.

5. Vad händer nu?

Jo, jag vet i alla fall en sak som händer just nu i Nordvästskåne.
Det räknas i tabeller.
Det kommer att påminnas om hösten 2006 då Stuart Baxters HIF avancerade från niondeplats till en allsvensk guldstrid och till slut en fjärdeplats. Sju vinster och tre oavgjorda på tio matcher blev det den gången.
Och det är gott så. Det är inte ofta HIF-land givits chansen att drömma under det senaste decenniet och nu ska man få göra det. Drömma om en räcka segrar som leder fram till ett mirakulöst allsvenskt avancemang.
Det viktiga är att inte laget drömmer, bara. Igår frågade jag Stuart Baxter hur man gör för att ”dämpa” känslan av medgång för att hålla fokus på det arbete som behöver göras här och nu, dagligen.
– Små påminnelser, svarade han.
– På en träning är det alltid någon som ger dig en gåva, så att du kan gå in och klippa den lite. Letar man efter de gåvorna brukar det gå OK att få fram ett budskap klart och tydligt: ”Vi är inte där ännu, så låt oss jobba vidare”.
Nu har HIF tagit sig över de nedre strecken för första gången i år. Baxter behöver leverera det där budskapet, fortsätta vända den här skutan bit för bit, vecka för vecka.
Då kan den här HIF-säsongen fortsätta bli roligare och roligare.

Foto: Bildbyrån

Klubbchefen om Landskrona BoIS framgångsrika sportsliga strategi