Rogne förbättrade HIF:s utsikter – sen kvitteringshjälte

En usel femminutersinledning höll på att fälla Helsingborgs IF.
En stark femminutersavslutning räddade dem.
1-1 borta mot serieledande Utsikten innebar en nyttig poäng i den jämna bottenstriden.

”På tårna direkt gubbar” är en klyscha som brölats i exakt alla omklädningsrum genom alla tider.
Men den anammades inte av HIF borta mot skrällgänget från Västra Frölunda: Utsiktens BK.
Redan innan minuten var passerad hade Utsikten klämt fram ett fint läge. Albin Skoglund rann förbi väldigt enkelt på sin vänsterkant och fick på ett hårt skott från nära håll, i dålig vinkel, som Kalle Joelsson fick reflexrädda.
Måhända var det ett tecken på vad som komma skulle.
För medan Utsiktens försvarsspel var hårt och distinkt präglades HIF:s av för snåla passningar och allmän otajming.
Fyra minuter senare räddade Joelsson sitt lag igen. Sebastian Lagerlund fick skottläge när HIF kom fel i försvaret.
På den efterföljande hörnan gjorde Joelsson ännu en fin räddning, men returen krigade Albin Skoglund in bland två liggande försvarare. 1-0 efter knappt sex minuter och det var total karaktärsskillnad på lagen.
Män mot pojkar.
Whiskey mot vatten.
Sjörövare mot flickscouter.
Åtminstone i sex minuter. 1-0 var faktiskt i underkant då.

Utsikten, med fem raka segrar på hemmaplasten på Hisingen, var hungriga vargar i flock och HIF blev ett enkelt byte. Bosko Orovic coachade, som vanligt, extremt aktivt och var nästan som en tolfte spelare i presspelet.
Efterhand kunde ändå HIF gnugga in sig i matchen.
Muhsin visade att han också kan bidra i presspel och med knappa kvarten kvar fick laget till ett blockat skott på mål, men tabellettan Utsikten var i bättre defensiv balans än kvalplatslaget från Skåne.

Energinivån hos HIF-spelarna steg efterhand.
Fler bollar vanns.
Fler närkamper vanns.
Fler löpningar gjordes.
Det som inte fungerade i finliret fick helt enkelt vägas upp av mer grundläggande detaljer. En effekt av det blev att Utsikten sjönk, blev mindre aggressiva i sitt presspel efter sina tjongbollar och matchbilden jämnades ut.

Kvitteringen kom närmre i takt med att himlen öppnade sig fullständigt.
Efter en frispark i 36:e matchminuten damp bollen ner framför fötterna på Pavle Vagic, som sträckte ut tån och petade in vad som kanske borde varit 1-1, men bollen smet utanför stolpen.
HIF fortsatte att trumma på. Ofta på Erik Rings högerkant.
Thomas Rogne högg rejält på en hörna, men återigen gick avslutet utanför.

Ring summerade första 45:
– Vi vet att de har sin tråkiga fotboll med långbollar och försöker vinna de bollarna och bygga ett eget spel. De är kompakta så vi fick försöka komma runt på kanterna. Vi försöker spela lite fotboll, ha kul med bollen och gå framåt. Met det är svårt mot ett lag som bara parkerar så lågt.
Första tio då?
– De kom ut aggressivt med långa bollar bakåt. Vi borde ha fått iväg bollen vid målet, men det var tveksamt, det kändes som att Kalle hade fingrarna på bollen när de sparkade in den.

Även i andra halvlek startade Utsikten bäst. Laget från Ruddalen hade en nick i ribban efter fem minuter och den här gången hade HIF marginalerna på sin sida.
Återigen jämnade matchbilden därefter ut sig.
Och försämrades rent kvalitetsmässigt. Det blev en långa stunder direkt usel fotbollsmatch med snedträffar, felbeslut, svaga passningar, osynkat presspel, långa lagdelar och märklig förvirring. Det var nästan så att tanterna i entrékassan rodnade skamset om kinderna. 832 personer hade ändå betalat för att se matchen på plats.

Med 20 minuter var att vinka på började ändå HIF att etablera en form av press. Kiken sjönk och överlät kommandot. De parkerade sin buss och liksom signalerade till bortalaget: ”Försök att skära igenom den här pansar med era trötta smörknivar”. Inte visste de då att det fanns mittbackar i HIF med laddad laser…
När forceringen inleddes tvingades Pavle Vagic att utgå efter en smäll som tog mer illa än vad det såg ut. Smällen tog på höger fot/vrist och lånet från Hammarby kunde inte stödja på benet när han kånkades av planen. Illa illa illa.

Det var länge som att se en förlorad själ på Death Row söka efter frälsningen.
Men till slutbrakade det ner ett bud från herren gud.
Amar Muhsin höll stången i ett uppspel och fick frispark med sig. Bollen lyftes in av Ring i straffområdet där Thomas Rogne knopplobbade in bollen över Utsiktens målvakt.
Rättvist? Ja, faktiskt.
”HIF – vi ger oss aldrig” – skanderade klacken och de fick rentav vittring på seger i 91:a när inhopparen Wilhelm Loeper kom fram på sin vänsterkant. Benjamin Acquah fick chansen att avgöra, men avslutet blev lamt och en av många halvdana aktioner för dagen från mittfältaren.

1-1 slutade det och poängräddare Rogne summerade
– Det känns rättvist. Vi är väldigt nöjda med en poäng.
Målet var tjusigt?
– Erik Ring slog en bra boll… Jag skulle satt en hörna i första halvlek också.
– Utsikten är jobbiga att möta, vi fick droppa och komma upp hela tiden. De är skickliga och spelare på ett bra sätt. För två månader sedan körde de över oss totalt…
HIF-kaptenen passade även på att hylla den luttrade supporterskaran som sjöng konstant i 90 minuter.
– Klacken är otrolig. Man får gåshusd när man spelar. De är alltid på topptopptopp – oavsett hur vi spelar. De förtjänar verkligen ett topplag så vi ska kriga på för att ge dem vad de förtjänar.

Nästa uppgift: hemma mot Örgryte den 6 augusti – ett av få lag som HIF faktiskt besegrat i år.