Den 21 augusti är, som väl alla vet och högaktar, groggens dag.
Måhända hade denna högtidsdag firats lite väl tidigt hos spelarna i Kristianstad FC och IFK Malmö. 3-3 speglade nämligen inte händelserna – 8-8 hade varit mer talande.

Det bjöds på riktig raggarfotboll när Kristianstad FC tog emot IFK Malmö i Supertvåan. En match som hade det mestom disciplinerat försvarsspel och en värdig vinnare.
Short story:
0-1 efter fyra minuter, innickat på vilja av Mohamed Khairane.
0-2 efter 38: ett distansskott i flykten av Oskar Jönsson.
1-2 efter 45: Bubacarr Jobe vände bort en försvarare och vinklade snyggt i det första av kvällens tre mål.
1-3 efter 45+1: KFC-försvaret hade utsatts av en förtrollning som förstenade dem i 10-15 sekunder, Emil Johansson petade in 1-3 omgiven av statyer.
2-3 efter 55: Bubacarr Jobe nickade in en hörna totalt omarkerad.
3-3 efter 64: Bubacarr Jobe forcerade in 3-3 bland passiva motståndare.
Lägg därtill en mängd missade frilägen, horribelt försvarsspel åt båda håll, fantastiska räddningar och det kunde ha slutat hur som helst förutom 0-0.

Ekmarks fem punkter

1. Försvarsspelet. Bristen på det alltså.

En iskall GT med en nyskuren citronskiva?
En ljummen avslagen cola med farfars strårom?
Eller bara en nödlösning med de sista dropparna ur Glimåkra-dunken och en skvätt Freeway-cola?
Jag vet inte vad man hade sippat på i de båda lagens ”vattenflaskor”, men hade det funnits försvarsspelskontrollanter på plats hade de begärt blåstest. Personligen firar jag dagen med lite slivo och päronsoda, vilket åtminstone delvis förklarar både detta och flera andra referat.

2. Bubacarr Jobes hattrick

Det är svårt att vara missnöjd med sig själv efter tre kassar som löste en poäng. Men det kunde blvit både fyra- och fem mål med lite marginaler på sin sida och jag har en känsla av att han inte var nöjd med dagens skörd trots allt.

3. Okaraktäristiskt för KFC

Att det är öppna spjäll när IFK Malmö spelar fotboll har vi vant oss vid. Men att KFC bjöd på sådana ytor och sådan passivitet i många situationer har varit sällsynt. Berodde det på underskattning? Dålig anspänning? Eller att man bara dansade med i den ystra tango som nästjumbon bjöd upp till?
Gudarna vet.

4. IFK Malmös partyfotboll och tunga skada

Det är sällan man tittar på en IFK Malmö-match och tänker ”en så trist och statisk match med disciplinerat ställningskrig”.
Laget bjuder onekligen upp böljande spel många gånger vilket inbjuder till chansartad fotboll. Att tappa en tvåmålsledning till oavgjort (båda lagen brände frilägen på stopptid) är kanske surt, men som tabellen ser ut kan det ha varit en direkt avgörande pinne i slutändan.
Dessvärre för laget tvingades Anthony Djebou utgå redan i första halvlek. Den pigge kantlöparen behövs i laget, men såg oroväckande halt ut när han tvingades linka av.

5. Måljingeln från helvetet

Någon i Kristianstad behöver ta ansvar. Steppa upp och banka näven i bordet och säga: ”Nu är det nog. Vi spelar fotbollsmatcher. Det är inte en grillfest med raggare på Böda Camping”.
När KFC gör mål spelas nämligen Jerry Williams ”I Can Jive” på högsta volym. Ett tag spelades låten så länge att domaren tittade surt mot läktaren och stim-notan kommer att ge kassören i klubben mardrömmar.
Ni kan bättre.
Alla kan bättre.

Udda blev jämnt i ”riksväg 21-derbyt”