Möt BoIS andretränare Adrian Iglesias – ”Välkomnandet har varit fantastiskt”

När Billy Magnusson lämnade tränarstaben dröjde det inte länge innan Adrian Iglesias anslöt till den.
Landskrona BoIS nya assisterande tränare gör som 34-åring sin första egentliga satsning på seniorfotbollen, men vem är han egentligen?
– När jag kom till Sverige och Landskrona första gången var det klubbens sätt att vilja spela fotboll som tilltalade mig. Jag ansåg redan då att Landskrona BoIS hade en filosofi kring fotbollen som överensstämde med min, säger Adrian.

Det är inte första gången Adrian Iglesias är anställd av Landskrona BoIS. Under 2021 kom han till klubben för att träna dess U19-lag. Efter det året hamnade han i Malmö FF, som han stannade i fram till och med i somras.
Spanjoren insåg tidigt att hans spelarkarriär inte skulle ta honom så långt som drömmarna sträckte sig och lockades istället av tränaryrket som han nu har en tioårig erfarenhet av.
– Det beslutet togs tidigt. Jag spelade fotboll i en del akademier, studerade idrottsvetenskap och gjorde min praktik i La Coruna. Som 23-åring insåg jag att det inte skulle blir något spel i La Liga eller i Segunda División och slutade den aktiva karriären. Istället hamnade allt fokus på en tränarkarriär.
Få 23-åringar kommer till den slutsatsen och satsar fullt ut på den. Ännu färre har tålamodet att arbeta i det tysta främst med ungdomsakademier, men det var vägen Adrian valde.
– Min målsättning var enkel: att bli lite bättre som tränare varje dag. Jag trivs som bäst i livet när jag får stå vid sidlinjen känna doften av gräset och arbeta med fotboll. Der gör mig genuint lycklig. Kan man komma till en plats i livet där man njuter varje dag och lär sig någonting nytt varje dag är det bra.

På många sätt har resan varit fantastisk. Efter praktiken hos La Corunas akademi blev jag direkt assisterande tränare i klubbens U19-lag. Jag var där inledningsvis i tre år och man ska tänka på att den klubben då var en av Spaniens största, mest välstrukturerade och spelade i La Liga. Nu är de visserligen i tredjedivisionen, men ungdomsakademin sköts väldigt proffsigt och sammanlagt var jag i klubben i sex år i två omgångar. Ett tag var jag i en annan stor regional klubb.
Sedan hamnade du i Nigeria?
– Ja, det var spännande. Den schweiziska klubben Grasshoppers anlitade mig för att göra scouting där för ett projekt, men det slutade med att jag blev huvudtränare för ett lag som gick från en uppstartad akademi till att spela i den nationella ligan. Det var ett väldigt ungt lag som spelade i seniorligan, lite som Landskrona BoIS i åldersstrukturen.
Du har nästan bara tränat ungdomslag?
– Ja, bortsett från ett jobb som assisterande tränare i Segundá B och med laget i Nigeria. När Landskrona kontaktade mig kändes det som rätt läge att gå från ungdomsfotbollen till att arbeta med A-lagsfotboll på professionell nivå. Det är inom den professionella fotbollen jag vill arbeta på sikt.
Tio års erfarenhet av att utveckla unga spelare att hjälpa dem ta steget till professionell elitfotboll är det inte många 34-åringar som har. Därför passar Adrian Iglesias in perfekt i Landskrona BoIS – som har ett av de yngsta A-lagen av alla elitklubbar i Skandinavien.
– Jag älskar att coacha unga spelare. De har en hunger och öppenhet för att lära sig nya saker. Samtidigt har Landskrona en del äldre spelare som agerar på samma sätt; som Amr Kaddoura. Man kan se i hans ögon på träningarna hur han vill lära sig, förbättra sig, han frågar saker och analyserar mycket. Just den hungern att hela tiden vilja utvecklas är det jag vill se hos spelare. De måste visa det själva.

Inom ungdomsfotbollen pratar man oftast om utveckling och prestationer före resultat. Även om BoIS pratar i liknande banor måste det ändå vara kittlande nu att det är poäng och segrar som blir en större del av din vardag?
– Jag tror att när man tränar som vi gör så handlar det om en balans för att både utveckla spelare samtidigt som man kan få ut resultat. Det ena får inte överskugga det andra. Jag ska arbeta med att förbättra spelarna samtidigt som de vinner matcher. Det är en sak som jag saknade i Malmö, där allt handlade om utveckling.
Så det är adrenalinet du saknat, Adrian?
– Exakt. Jag har saknat nervositeten och anspänningen.
I matchen mot Brage var du väldigt aktiv på bänken och den träningen vi nyss bevittnade ledde du stora delar av. Du verkar får mycket förtroende och mycket att säga till om?
– När jag och klubben hade det första mötet var Max öppen med att vi skulle arbeta som ett team. Jag skulle få utrymme att ”show my self”. Det var precis så han sa inför första träningen: ”Show yourself”. Just det uppskattar jag verkligen; att han gav mig möjligheten att visa vem jag är, vad jag står för och hur jag kan påverka klubben. Dessutom möttes jag av väldigt öppensinnade spelare som lyssnade på vad jag hade att säga och när man får den responsen börjar det hända saker. Välkomnandet har varit fantastiskt och det gör naturligtvis att jag trivs här.

Landskrona BoIS har en tydlig identitet och en röd tråd hur man vill spela. Kan man säga att den passar in i den spanska fotbollsfilosofin?
– Ja, definitivt. När jag kom till Sverige och Landskrona första gången var det klubbens sätt att vilja spela fotboll som tilltalade mig. Jag ansåg redan då att Landskrona BoIS hade en filosofi kring fotbollen som överensstämde med min.
– Visst finns det olikheter och varierat tänk, men det är bara bra om man kan diskutera sådana bitar. Lite samma sak var det i Malmö FF. Där handlar mycket om att vårda bollen och återerövra den så fort som möjligt när man tappat den och samma sak är det i BoIS.
Nu återstår en tredjedel av säsongen i Superettan.
Vad vill du att BoIS ska bli bättre på under hösten?
– Att vinna matcher, haha. Vi ska försöka förbättra alla delar i spelet och analysera matcherna bättre. Hur kan vi bli skarpare med boll och hur kan vi få tag i den oftare? Men samtidigt handlar det om långsiktighet och det är därför det var ett enkelt beslut för mig att vara med på Landskronas resa även nästa år, avslutar Adrian Iglesias.