Ekmarks fem punkter efter BoIS-GAIS 2-1
Landskrona BoIS besegrade GAIS med 2-1, efter att ha vänt tidigt 0-1-underläge.
Därmed går laget till till landslagsuppehåll som tabellsexa, med nio poäng upp till allsvensk kvalplats och sju poäng ned till negativ kvalplats. Christoffer Ekmark listar sina höjdpunkter från matchen.
1. Superveckan i Superettan
Först 2-1 mot HIF. Sedan 2-1 mot GAIS. Det efter två riktiga krafttömningar, såväl fysiskt som mentalt.
När man slarvade duktigt redan efter två minuter och släppte in 0-1 på hörna tänkte åtminstone jag ”Det här blir en bakfyllematch”. Ni vet sådana där man spelade med B-laget på söndagar klockan 10 och var tvungen att ta taxi till matchen.
Att lyckas vända på steken i första halvlek, helt rättvist dessutom, är väldigt imponerande.
Ingen stress. Inget nytt utanför ramarna. Bara fortsatt intensivt nötande på den inslagna banan som är tänkt att symbolisera Landskrona BoIS.
BoIS skapade läge på läge. Drog sönder sina motståndare fullständigt. Dansade förbi dem. Flöt förbi som vårbäckar på kanterna. Trocklade sig igenom som en syjunta centralt. Vann närkamper och löpdueller – mot ett lag som i allra högsta grad fortfarande när på drömmen om Allsvenskan 2024.
Vändningen i första halvlek sa väldigt mycket om det här lagets moral. Det är nämligen förmågan att resa sig vid en motgång som definierar någon snarare än förmågan att segla i medvind.
2. Ihlers islossning
Om man kisar med ögonen och tänker på gamla halvgoda tider så ser man Robin Hofsö fara runt på topp för BoIS. Men det är Frederik Ihler.
Många trista löpmeter. Mycket kamp. Något bränt jätteläge. Och när han väl satte sitt första mål för Landskrona BoIS så kan man man konstatera att det var synnerligen välförtjänt.
Hans anfallskollega Ousmane Diawara steg återigen av mållös, men liksom mot Helsingborg svarade de tillsammans för en stark match tillsammans. De måste vara en mardröm att möta, för de är inga anfallare som smyger i skuggorna och sticker kniven i ryggen efter att ha varit osynliga i 89 minuter. De gör jobbet och börjar dessutom bli allt mer synkroniserade, täcker upp för rätt ytor och sätter press när det verkligen är läge.
Det är alltid skönt för ett lag med två anfallare som skiter om de gör mål eller inte, bara laget vinner, och just det får man nog säga att den här anfallsduon står för. Alla anfallare säger att det är så – och de flesta ljuger då. Men Ihler/Diawara har någonting speciellt.
3. Hjärnskakningsproblematiken.
Svante Hildeman hade en träning i benen efter hjärnskakning. Personligen tänkte jag att det var förvånade tidigt – om det nu var en konstaterad hjärnskakning.
I mitten av första halvlek fick Amr Kaddoura en ohygglig smäll som han förvånansvärt snabbt reste sig från, men som osade hjärnskakning.
Amr ville fortsätta – men fick inte för sitt ledarteam och sin fysio Sebastian Ceder. Det var med stor sannolikhet ett klokt beslut av ledarna. Alldeles för ofta har man sett, i olika sporter, sjukvårdare som frågar den drabbade atleten ”om det känns okej” – och så får denne spela vidare. Med onödig risk med högt pris.
Någon som åkt på en smäll, fylld med adrenalin i kroppen, är inte lämpad att avgöra hur ens hjärna mår. Man kan känna om knät, benet, pungen eller ryggen är okej.
Hjärnan är mer komplicerad.
Beslutet ska inte vara spelarens. Det ska vara sjukvårdsteamets, som i bästa fall har både kompetens och bra bilder på situationer att bedöma.
Hur som helst. Nu har BoIS T-V-Å målvakter med hjärskakningsproblematik. Kaddoura ska undersökas och utvärderas. Hildeman ska åka hem och förhoppningsvis inte få några reaktioner.
Vem som står i BoIS mål i höst ska vi nog låta vara osagt, men jag tror det är bra att Hampus Pauli finns tillgänglig.
4. Formstarkast av alla inför hösten.
BoIS behöver rimligtvis 7-9 poäng till, på nio matcher, för att säkra kontraktet.
Det är för mig inte ens nära att man ska missa det. Jag tror på det dubbla och tittar hellre uppåt i tabellen. Nio poäng till kvalplats är sannolikt för mycket, men det ska bli en intressant höst.
Speclchemat lyder:
J Södra borta
Öster hemma
Skövde borta
Sundsvall hemma
Eskilstuna borta
Västerås hemma
Gefle borta
Örebro borta
Örgryte hemma
5. Chefen Kotto
Efter att ha följt Samuels Kotto:s utveckling med Olympic i Ettan, där han tog enormt stora steg på kort tid, följde jag honom med stort intresse i MFF:s U21-lag i våras, bland annat i en match mot BoIS U21.
I BoIS har han tagit ytterligare steg, kompletterat sin fysik med spelförståelse – och precis som mot HIF svarade han för en lysande insats som mittack. Jag undrar om det finns någon spelare i Superettan med brantare utvecklingskurva än vad han haft det här året?
Potentialen är skyhög och sannolikt är han lite för bra för att MFF ska låna ut honom även över nästa säsong. Eller?
Bonusomnämnanden:
* Ståplats
Det är någonting speciellt med att stå i solen på ståplats, sörpla i sig en fet hamburgare från Skomakargrillen och ta in hetsen från de båda klackarna. Helst med en bärs på fat. I slutet av 90-talet stod jag ofta där när jag följde laget som inflyttad i staden och arbetandes för lokaltidningen Mitt Örestad. Jag gillar att klacken står centralt på en långsida – där är rätt unikt och kommer inte att bestå när den nya arenan blir klar (då ska båda klackarna få varsin kortsida).
* Sabola Boys
Hade kvartalsmöte innan matchen och röstade för att lägga ner den årliga resan för att se landslaget i höst. ”Janne Andersson du vet, det går för fan inte”.
Dessutom pratar man om att byta ut namnet på ena stolsraden från 6-2 till 2-1. Det säger väl någonting om hur stor derbytriumfen på Olympia var.
* Kvaldrömmarna
”Tänk om vi skulle få möta Sirius i ett kval” sa en av de drömmande BoIS-representanterna efter matchen, sedan Sirius fyllt med gamla Landskrona-spelare förlorat igen.
Ja. ”Tänk om”…
Kontaktuppgifter:
Christoffer.ekmark@skanesport.se