Lundblad: Några tankar inför HIF–GIF Sundsvall

Gustav Lundblads funderingar inför söndagens viktiga match i Superettans bottenstrid. Kl. 15 är det avspark i HIF–GIF Sundsvall.

Det är väl en gammal klyscha att spelsystem är en lek med siffror. Men ungefär så känner jag just nu, när diskussionen kring HIF allt oftare återkommer till hur 3-5-2/5-3-2 misslyckats och att man bör gå tillbaka till 4-3-3.
Eller ännu hellre 4-4-2, en lyckoamulett enligt vissa, systemet alla spelare egentligen känner sig trygga med – trots att i princip inga lag vare sig på elitnivå eller längre ned i seriesystemet i Sverige längre använder sig av formationen.

Jag är ingen taktisk expert, men ärligt talat spelar det nog mindre roll exakt hur man ställer upp just nu. Det viktiga är att HIF:s spel över huvud taget fungerar – och jag tror inte att det är avhängigt formationen.
Får man ihop spelet som mot exempelvis J-Södra och håller tätt på hörnor, så kommer HIF att börja vinna fotbollsmatcher.
Mot BoIS senast blev det fel. Känslan var att man ville spela ett aggressivt presspel, men kom snett på det. Formationen blev naturligt istället en avvaktande men samtidigt porös 5-3-2. Defensiv, utan att vara kompakt. Det blev vare sig hackat eller malet.
Återstår att se om HIF kan göra en bättre insats mot Sundsvall idag. Man behöver det på alla sätt.

HIF har av någon anledning varit bättre borta än hemma under nästan hela säsongen.
HIF vill ta kommandot i matcherna på Olympia, komma rätt in i dem, dominera spelbilden. Få med sig publiken med höga bollvinster. Ta risker.
Helt enkelt spela lite som man gör i slutet av nästan varje match.
Kan man göra det från start är mycket vunnet mot GIF Sundsvall.
Sedan publikrestriktionerna de facto släpptes hösten 2021 har HIF spelat 29 seriematcher på Olympia. Man har bara vunnit fem. Någon gång måste denna förbannelse brytas.

Övergången till spel med 3-5-2/5-3-2 i de senaste fem matcherna har Stuart Baxter motiverat med behovet av förbättring i kantförsvaret mot framför allt lag med tre/fembackslinje. I spelet med boll är skillnaden mot det 4-3-3-spel HIF praktiserade tidigare i sommar, med Simon Bengtsson som vänsterback, inte stor.
I de tre första matcherna efter övergången släppte HIF till fler chanser, även om det är relevant att påtala att två av de matcherna var mot Utsikten och Västerås. Därefter har försvaret av det egna straffområdet stabiliserats. Inte ens mot BoIS fick motståndarna särskilt många målchanser, trots stort spelmässigt övertag.

Detta GIF Sundsvall, det sista bålverket mot avgrunden? Jag dramatiserar, men förra året vann HIF fyra matcher i Allsvenskan. Hälften av dem var mot Sundsvall.
På Olympia gjorde Armin Gigovic matchens enda mål och bröt en elva matcher lång vinstfri svit.
En titt hos Stattenakurvan.se visar att GIF Sundsvall är en av de motståndare i seriespel som HIF haft allra lättast för historiskt. Norrlänningarna har vunnit tre av 29 seriematcher mot HIF. HIF har vunnit 18 – 62 procent. Av lag man mött fler än några enstaka gånger är det bara Markaryds IF och IFK Hässleholm som HIF har högre vinstprocent emot.
Så är det någon gång det ska vända för HIF så är det väl ändå idag?

GIF Sundsvall-matcher, ja. Mina tydligaste HIF-minnen:
• En ödesmatch en blåsig septemberkväll 2016. HIF hade tagit en poäng på åtta matcher när Anton Wede drog in en frispark från 50 (?) meter på tilläggstid. 2–1 till HIF.
För övrigt var det där också en säsong där HIF mest vann mot Giffarna. Från den 8 maj (2–1 mot MFF) till den 30 oktober (4–1) mot Falkenberg vann HIF två av 22 matcher – båda mot Sundsvall. Precis som 2022 slutade den dock med nedflyttning till Superettan.
• En annan upplaga av HIF–GIF Sundsvall som ligger i minnet var vägskälsmatchen hösten 2004, då HIF på allvar var riskerade att dras in i den allsvenska bottenstriden. HIF hade i omgången före förlorat mot Landskrona BoIS, men Christian Järdler skickade in matchens enda mål. Det var enda gången på TVÅ DECENNIER som HIF var i närheten av nedflyttningsstrid. Andra tider.

• Den stormiga och nästan ospelbara ovädersmatchen i början av augusti 2008, då Marcus Lantz avgjorde på straff, hade också något. Den sortens allsvenska matcher görs inte längre. Då spelade förresten Magnus Powell, anfallsguldhjälte med HIF 1999 och numera tränare i Östersund, mittback i Giffarna (bilden ovan).
• Slutligen vill jag nämna höstmötet i näst sista omgången i Sundsvall 2019, då hemmalaget var överlägset spelmässigt och ledde med 1–0 – tills Tobias Mikkelsen hoppade in och sköt in två drömmål från distans. Det var danskens enda mål för HIF. Och en av blott två HIF-vinster på bortaplan under hela den säsongen.

Foto: Bildbyrån