Ett litet steg bakåt för klubbarna – ett stort steg bakåt för handbollen

Imorgon startar Handbollsligan. Aranäs-Sävehof i damernas liga.
Det är möjligt att ni inte var beredda på det. Men så är handbollen också mindre exponerat än på många MÅNGA år inför en seriestart. Det är alarmerande.

En anledning är den uteblivna pressträffen inför säsongen. Ett tillfälle för landets samlade presskår att ta del av samtliga lag med utvalda spelare/tränare. Den brukade livesändas och få olika grader av uppmärksamhet. Inte för att det sades SÅ mycket sensationellt – men media fick åtminstone chansen att koka soppa på de spikar delades ut. Handbollen syntes. Frågan var fri – mot såväl aktiva, domare och nyckelpersoner inom förbund och liga.

Det eldade på intresset.
Det ökade synligheten.
Och jag vet inte hur många gånger jag tänkt att denna tillställning måste gå att göra ännu bättre. Genom att elda på mer. Planera bättre, så att tränare som Tomas Axnér inte får topplockshärdsmälta och kokar ner alla klyschor i en enda mening, gör en micdrop och pyser (det hade han INTE på CV:t när han ansökte om Förbundskaptengiget).

I år är upptaktsträffen ersatt.
Kanske borde jag skriva nedlagd. Ur ett journalistiskt perspektiv är den nämligen det.
Istället får vi en ihopklippt (ännu mer tillrättalagd) form av digital sändning. Ingen möjlighet att ställa frågor i ett samlat rum. Ingen möjlighet att göra intervjuer, vloggar, bloggar, groggar (det har hänt) eller kanske viktigast av allt – skapa relationer. Någonting att bygga vidare på.
Den officiella anledningen: ”Det är för få journalister som kommer”.
Man bromsar sig upp för en uppförsbacke.

Kanske är det politiskt, ekonomiskt och praktiskt rätt alternativ, även om jag tvivlar på det. Vad vet jag om hur mycket tid och pengar en upptaktsträff kostar? Men det är också ett enormt steg bakåt. Ett svaghetskvitto.

Jag vill se Ola Selby intervjua Önnereds fjärdeval på V6 och skriva 18.000 tecken. Jag vill se Johan Flinck spänna ögonen i någon pamp och ifrågasätta allt det ingen annan vågar ifrågasätta. Jag vill se Michael Lindholm på Skånskan klaga över att det inte finns laktosfria alternativ till snittarna. Jag vill se Charlie Sjöstrand lysa upp så fort det kommer en kantspelare till podiet. Jag vill se Jennie Linnéll ifrågasätta domarnivån i damligan. Jag vill se Robin Nilsson prata med Ralf Lindberg och tippa IFK tvåa bara för att reta upp folk. Och jag vill åtminstone få chansen att göra webb-tv med tränare, spelare, förbundskaptener, och annat löst folk om vem i laget som leder böteskassan och så vidare.

Det sker samtidigt – måste sägas – som de svenska sportredaktionerna runt om i landet får en allt bistrare verklighet, precis som klubbarna (som förväntas göra mycket eget content). De stora mediehusen blöder svårt vilket leder till att det blir mindre personal, mindre tid att göra genomarbetade saker, mindre möjligheter att resa (exempelvis till pressträffar). Dessutom är mycket inlåst, otillgängligt för andra än prenumeranter på ett visst media. Handbollskanalen och Skånesport (och till viss del fortfarande Aftonbladet) är snart de enda som inte kräver prenumeration för att läsa vad som skrivs och sänds i handbollens värld. Handbollens vardag inom eliten k-o-m-m-e-r att exponeras mindre i vanlig media. Extremt mycket mindre, erfar jag.

DÅ skrotas upptaktsträffen. Istället för att arbeta med att aktivt bjuda in journalister och göra dem mer delaktiga. Som i fotbollen, där de nyktraste och kanske mest analytiska inslagen kom från just lokaltidningsjournalister från Borlänge, Helsingborg, Örebro och så vidare (Superettans upptaktsträff). För mig handlar upptaktsträffar om att synliggöra ligan, klubbarna, sponsorerna och alla profilerna. Sätt dem i ett rum med så många journalister som möjligt, skaka om – och se vad som händer.

Vem är egentligen tisdagens ”upptaktsträff” för?

Man kan med rätta fråga sig följande:
Varför har man en upptaktsträff? Oavsett vilken sport det handlar om.
Svaret är: för att skapa intresse för ligan.
Då kan man ställa sig följdfrågan:
Skapar man intresse för ligan genom en förinspelad och journalistfri sändning som publiceras några timmar innan första seriematchen?
Mitt svar: nej.

Så.
Nu står vi inför en säsong där svensk klubblagshandboll sannolikt kommer få mindre exponering än någonsin inför en säsong jämfört med de senaste fem åren. Jag undrar om det är någonting de kvarvarande eller nya sponsorerna ställer någon kravbild på. Svensk klubblagshandboll är svårsåld nog som den är. Nu kommer den av allt att döma att synas ännu mindre – åtminstone utanför den centrala organisationens egen plattform.

Mottagandet av den nya handbollsligan.live, eller rättare sagt prissättningen, har ju för övrigt minst sagt varit ljummen. Iskall kanske rentav.  Hånad i omgångar. Jag tror fortfarande att själva produktionerna kommer att bli bra, även om det börjar knorras även i de leden när det kommer till personer och egenföretagare som ska hantera själva sändningarna.

Svensk klubblagshandboll har en utmanande tid framför sig.

Inför säsongen-blogg: Katastrofrisk i Lund