Jon Birkfeldt om 37:an, Emil Krafth och första minnet som HIF-supporter på Olympia
Jon Birkfeldt är tillbaka i HIF efter åtta år i andra klubbar. Den tidigare ungdomsspelaren i klubben gjorde debut i söndags i 3–2-segern mot GIF Sundsvall på Olympia.
Skånesport träffar Jon Birkfeldt efter en lång träning på torsdagsförmiddagen.
– Ett hårt träningspass. Vi ska ha två dagar off så vi fick ta ut alla krafter vi hade kvar i kroppen, säger han.
Hur mycket känner man av ni vann senast, på träningsplanen?
– Jag hade varit här i en dag när vi mötte BoIS (näst senast, förlust 1–2) och det var klart att det var annan stämning på träningen dagen efter då. Inte bara i laget, utan bland alla som jobbar runtomkring och supportrarna som är här och kollar. Detta var väldigt viktigt för resten av säsongen och gruppen.
Matchen mot Sundsvall var Birkfeldts första från start sedan han skadade sig med Varberg i Svenska cupens gruppspel i februari.
– Det är klart att man känner av att man inte startat sedan i februari. Det såg man kanske också, men det är på ett sätt skönt att veta att jag har 20-30 procent mer i kroppen när jag är i form. Det var skönt att få göra debuten och komma in i det. Jag har varit här i tio dagar så nu känns det att man landat också.
– Det var skönt, första starten i seriespelet och att få vinna. Kalle (Joelsson) kallar mig Mr. 100 procent.
Är det bra med två veckors matchuppehåll för att komma in i allting nu?
– Vi snackade om det, att när man vinner vill man alltid spela nästa match dagen efter. Men det är klart att det ger lite tid att gnugga och komma in i spelet.
Jon Birkfeldt är från Ramlösa och har vuxit upp med HIF. Största minnet som supporter?
– Jag sprang in som liten när de tog guldet 2011. Det var så mycket känslor som man kommer ihåg.
På den tiden var Birkfeldt oftast på dåvarande sektion 36 på östra läktaren, där ungdomsspelarna fick årskort. Före det var han ibland på gamla sjungande 37:an, framför allt vid stormatcher.
Vem var din favoritspelare på den tiden?
– Jag hade egentligen ingen så, men jag gillade Abbe Khalili när han kom hem (2014). En väldigt fin fotbollsspelare. Sedan var det många försvarsspelare som varit här. Emil Krafth – på den tiden var jag högerback själv. Och Jere Uronen, säger Birkfeldt.
Själv är han numera främst mittback, även om han spelade högerback även i söndags. Han har dock förflyttat sig över hela planen genom karriären.
– När jag kom till HIF som 13-åring var jag tia, sedan kom jag med i landslaget som ytterforward och sedan högerback, mittback. Jag har varit allt utom målvakt.
Du flyttar dig allt längre bakåt i planen.
– Jag har kommit underfund med att det är roligare att försvara, jag blockar hellre ett skott på mållinjen.
Första matchen som åskådare på Olympia?
– Jag var inte mer än sex år. Jag kommer ihåg att HIF mötte AIK. Min storebrors kompis var och hälsade på och han var AIK:are. Jag kommer inte ens ihåg hur det gick, berättar Birkfeldt.
Söndagens match var debut som rödblå spelare på Olympia – men Birkfeldt har spelat här förr. För tre olika lag: Åtvidaberg (2017), IFK Värnamo (2018) och Varberg (2020 och 2022).
Matchen 2020 var speciell och ett mörkt minne för HIF-anhängare. Den allsvenska premiären – i juni – inför coronatomma läktare slutade med en 3–0-seger för Varberg.
– Det var konstigt på alla sätt med corona och man hade inte spelat en riktig match på ett halvår. Det var tomt på läktarna. Inget kan mäta sig med när södra är igång och sjunger – om motståndare var det en väldigt positiv grej att HIF inte hade sina fans. Vi var ett helt nytt lag, hade ingen erfarenhet av Allsvenskan. Alla var hungriga och gick bara ut och körde. Den matchen var min egen premiär i allsvenskan också.
Birkfeldt berättar att han aldrig förlorat mot HIF på Olympia.
– Och jag har inte förlorat på Olympia i och med senaste matchen. Jag hoppas den streaken håller i sig.
Som sagt, Mr. 100 procent.
– Ja, precis.
Foto: Bildbyrån
Kontaktuppgifter:
gustav.lundblad@skanesport.se
