Torpedhandboll istället för gräddsåshandboll

”Du vet, det tar tid att spela ihop ett helt nytt lag… Allt handlar om relationer ute på planen. Sådant tar tid.”

Så brukar det låta när ett lag bytt ut nästan en hel trupp mot en annan.
Tre norskor, två danskor, en serbiska och en isländska och tillkommit. Lägg därtill tyskan Lea Gruber som äntligen kan bidra på planen. Krydda med lokala talanger och en lokal trotjänare – så blir det en rätt smakfull rätt.
KHK har hela tiden haft ett speciellt sätt att jobba på med att forma sin trupp och med många nationaliteter finns det ofta trösklar som kan bli höga att ta sig över. Det har varit spelare som underpresterat, inte funnit kemin med de andra, tagit för stor plats, inte trivts privat och allt möjligt. Det är lätt hänt att det hackar när många nya namn samlas på en liten ort för att spela handboll.
Men KHK anno 23/24 är för mig den mest intressanta upplagan någonsin. Just när man befarade att KHK riskerade att ta ett steg tillbaka – då tar man två steg framåt. Och jag kunde förstå varför Sten Ravhed satt på läktaren i Sparbanken Skåne Arena under premiären och log som ett litet barn på julaftons morgon. KHK var väldigt mycket bättre än LUGI, trots att man var långt ifrån att bottnas.

Det här KHK-laget har potential att bli svensk handbolls största positiva överraskning sett till hur tonen gick innan säsongsstart. Laget tippades på nedre halvan, en liten bit över jumbotippade LUGI, mycket på grund av att det var så oerhört svårbedömt med en ny trupp med okända namn. Och vad sa egentligen tränings- och cupmatcherna?
Jag har sett laget varva upp. Jag har sett dem träna. Det är en gigantisk skillnad jämfört med förra säsongen. Från att spelare går upp med bollen till mittcirkeln till att det springs på allt. Tryck tryck tryck! Torpedhandboll istället för gräddsåshandboll.

En personlig favorit är Lea Gruber. 26-åringen kommer INTE att förlora många närkamper den här säsongen. Stark som en björn och att som mittsexa ställa sig mellan henne och Maja Hedberg är ett föga avundsvärt självplågeri. Jag hade inte fattat hur bra hon var.
Fröydis Seierstad har kreativiteten. Jag hade inte fattat hur bra hon var.
Caroline Eisenhardt (bilden ovan) har den danska skallen. Jag hade inte fattat hur bra hon var (men anar hur bra hon kan bli).
Sanja Radosavljević har jag fattat är extremt bra, men har ännu inte sett hennes fulla register i skarpt läge i KHK:s tröja.
Och kanske är Amalie Fröland den bästa keepern som stått mellan stolparna i KHK:s historia? Jag hade inte fattat hur bra hon var.
En annan intressant detalj, efter att ha observerat smådetaljer under träning och matcher, är att Nemanja Cvetinovic tar stor plats i både matchcoachning och spelarutveckling. Han har fått väldigt mycket positiv kritik från personer som följer klubben närmare än mig och kanske fungerar även ledarstaben mer harmoniskt denna säsong?

För att summera. Som min sambo, mina kollegor, mina läsare och mina hundar brukar påpeka på olika sätt: Jag har fan inte fattat mycket.

Det är inte mycket att ha kanske, men mitt intryck av KHK efter en ynka 22:del av grundserien är väldigt VÄLDIGT positivt.
Så.
Om det nu tar lång tid att spela ihop ett helt nytt lag – hur bra ska då inte Kristianstad HK bli i vår?

Den här säsongen har Önnereds HK haussats upp ordentligt. De har blivit ligans största stallskrik på många år – och nog har de en intressant trupp. Men jag tror inte att KHK är långt efter – och frågan är hur långt efter de är om ett halvår när slutspelet är igång?
Jag väntar fortfarande på att laget verkligen ska sättas på prov. Hur agerar man i motgång? För de brukar ju komma…

I serien väntar nu i tur och ordning:
* Skara
* Hallby
* Aranäs
* H65
* Kungälv
Det är inte omöjligt att man har sex raka segrar när laget åker för att möta Önnered på bortaplan den 10 november.

Mina slutord efter KHK:s premiärseger får bli följande:
Kristianstadsborna har nu två lag som verkligen är värda att gå att titta på. KHK hoppas på ett publiksnitt på 325. Fortsätter man på inslagen väg med det tacksamma inledande spelschemat borde det kunna bli bättre än så. Och en lång säsong.

Se gärna klippet med Robin Nilsson på Kristianstadsbladet nedan. Där tar vi bland annat upp KHKs möjligheter att göra klubbens bästa säsong någonsin.

KHK övertygade vid premiärseger – Schefvert svarar på chef-listan