Lundblad: Seriefinalen ett styrkebesked för TFF:s damsatsning – trots allt
Samtidigt som TFF:s herrlag spelade en viktig bortamatch i Superettan mot Brage, vandrade 1347 trelleborgare till Vångavallen för att se TFF:s damer ta emot AIK i Elitettans seriefinal.
1347 är ett nytt publikrekord för TFF:s damlag – en klar förbättring av den tidigare högstanoteringen från kvalet till Elitettan i höstas.
Att klicka in den siffran med konkurrensen från föreningens Superettanlag på TV säger något om hur het den här matchen var.
Räknar jag rätt är det här den fjärde högsta publiksiffran för damfotboll i Skåne under året: Efter Malmö FF–FC Rosengård 1917 (2272 åskådare), FC Rosengård–Häcken (1839 åskådare) och Kristianstad DFF–Vittsjö GIK (1792 åskådare).
Biljetterna idag var billigare än när herrlaget spelar, men faktum är att TFF i Superettan bara haft större publik i dagens en enda gång i år – i derbyt mot BoIS.
Av det skälet lär det dock också kännas extra surt för TFF-spelarna att man inte kunde bjuda den här publiken på en seger mot detta AIK – men stockholmarna var mer cyniska, mer slipade, i den här seriefinalen.
TFF började annars starkt. Deras spel flöt liksom samman med strömmen från publiktrycket. De pressade högt, vann bollar på offensiv planhalva. AIK:s försök att spela upp från egen målvakt fastnade i ett blått gytter framför mittcirkeln.
TFF fick hörnor och skickade in inlägg mot boxen. De hade inte förlorat på 13 seriematcher och såg ut att rida vidare på den sviten. AIK fick inte ordning på sitt spel alls.
Men TFF fick inte med sig något mål från den här perioden och istället tog AIK ledningen i 13:e minuten.
Det kunde blivit en parentes, för repliken kom kvickt. Högerbacken Lova Sternfeldt kom upp i höger innerposition, skickade iväg bollen mot mål. AIK:s målvakt fick inte tag i den. 1–1.
Sedan var matchbilden under långa stunder likadan som i inledningen. TFF såg ut som det vassare laget mot den mer rutinerade, tidigare allsvenska, motståndaren.
Men någonstans gick festeftermiddagen över i besvikelse.
AIK visade topplagskvaliteter och var vassare i de kritiska faserna, fick in ett ledningsmål via en fast situation precis före paus.
Sedan kollapsade TFF i andra halvlek. Septembersolen gick i moln och matchen slutade 1–4.
Tungt, tungt, tungt, så klart.
Men zoomar man ut så var det här ändå en styrkedemonstration för TFF:s damlag och damsatsning.
Serietrean Alingsås spelade 3–3 i sin match och TFF är fortfarande på direktuppflyttningsplats till Damallsvenskan.
Storklubbar som MFF, HIF och BoIS, samt en massa andra sådana längre norrut som IFK Göteborg, ÖIS, Halmstads BK och så vidare, har relativt nyligen startat damlag.
TFF var tidigare ute – redan 2016 drog det här laget igång.
Nu ligger de bra till för att vara ”först till kvarn” av de sydsvenska klubbarna.
Att nå Damallsvenskan först, näst IFK Norrköping, i den här vågen av traditionella herrelitklubbar som på senare inlett damsatsningar. (Jag räknar inte Häcken, som tog en ”genväg” till Allsvenskan, och Stockholmsklubbarna som ”alltid” varit med i eliten på damsidan).
Dagens tilldragelse visar att trelleborgarna verkar vilja vara med på tåget.
Att fansen fortsatte att sjunga och stötta sitt lag genom hela slutskedet av matchen säger också något.
Det är bara att hoppas att alla de som idag var här för första gången vill komma åter igen, trots förlusten.
Jag tror nog det, faktiskt.
Foto: Gustav Lundblad
Kontaktuppgifter:
gustav.lundblad@skanesport.se
