Fem aha-punkter från Handbollsligans inledning

Under säsongsinledningen har en del av det fokus som brukar vara på det sportsliga i Handbollsligan hamnat på annat. Som sändningarna, som trots allt är riktigt bra när själva tekniken fungerar. Som förväntat.

Det sportsliga då?
Intrycken under de inledande omgångarna på både dam- och herrsidan har varit många.
Jag har listat fem aha-intryck helt oberoende av varandra – från mitt perspektiv som betraktare/åskådare och i ett fall – speaker (i Höör).

1. Lovisa Liljenberg – Ahaaaa….!
(Som i ahaaaa…! NU förstår jag).

Jag såg för lite av henne förra säsongen för att kunna skapa en vettig åsikt och tittade skeptisk på de personer med LUGI-anknyting som inför premiären sa att Lovisa Liljeberg påminde om Jamina Roberts. Hade jag varit trafikpolis hade jag tagit fram promillemätaren, sträckt fram den med bestämd ton och fräst ”Blås”.
Sedan fick Lovisa bollen.
Stegande runt på utsida två. Svarade för hänsynslösa genombrott och drev upp tempo när det var läge.
Ahaaaa….!
Det ska bli väldigt intressant att följa Liljenbergs utveckling under säsongen.

2. Simon Möller – aaaHA!
(Som i aaaHA! Han är SÅ bra alltså?)

Simon Möller har varit en personlig favorit länge.
Anledningen: hans energi.
Hans brutala tunnelseende i tävling, hans extrema vinnarskalle, hans totala lidelse.
Som i så många andra målvakters fall har han säkert hört snacket om att han skulle vara för liten. Som andra målvakter fått höra att de varit för tunga, för runda, för långsamma eller för tunna.
I kvällens match mot Ystad vill jag bestämt stämma in i hyllningskörerna – Simon Möller har tagit ytterligare ett steg i sin utveckling. Brutalt effektiv mot Ystads kantvesslor. Extremt snabbt uppe för att sätta igång spelet.

3. Sävehofs damaer – Ahaaa…?
(Som i ahaaa…? – är de bara segstartade eller är de överskattade?)
Bitvis sävligt och segt mot Aranäs i premiären.
Bitvis oroligt och otajmat vid poängtappet mot VästeråsIrsta.
Bitvis riktigt fint i CL-spelet.
Bitvis överkörda mot topplag under försäsongen.
Ahaaa…? Var har vi egentligen guldfavoriten den här säsongen? Jag förväntar mig ett tydligare svar under onsdagens match mot H65 Höör – som trots avsaknaden av Emma Jönsson såg bättre än förväntat ut första 40 mot Skuru.

4. Ah-ha – inga räddningsplankor.
(som i ah-ha, lite uppgivet uttalat med ”jahopp” som alternativ)

LUGI åker ur Handbollsligorna.
Det är egentligen inte så dramatiskt. Det är egentligen ganska logiskt med tanke på de senaste årens utveckling. Men det brakar ju mer i marken när jättar faller.
Under onsdagen får vi syn på deras egen kapacitet, när de spelar premiär borta mot Alingsås. Det går inte att ställa för höga krav där, mycket av herrlagets öde beror på hur mycket laget/ungdomarna utvecklas under säsongen.
Men vilka ska de ha de ha bakom sig för att undvika nedflyttningsplats?
Hallby? Nope – utan skadekaos är det här laget alldeles för bra. Fråga IFK Kristianstad.
Malmö? Knappast.
Aranäs? Nej – det ser ju ut som vanligt, bortsett från Berka.
Karlskrona? – tror jag ändå inte, intrycket i premiären var, trots förlusten: ah-ha…

Lite, eller ganska mycket, tänker jag kring damlaget.
Jag trodde att det skulle se bättre ut redan nu. Men torsken mot Aranäs var inget att säga om och då måste man ställa sig frågan: vilka kan LUGI eventuellt ha bakom sig om 20 omgångar? Aranäs och Hallby har pekats ut som potentiella räddningsplankor, men jag är tveksam.

Mycket positivt händer i LUGI just nu. Grovjobbet har inetts på allvar. Det kanske får kasta ett eller två lag i högsta serien. Ah-ha. Jahapp…

5. AhAA – mer 7-6-spel denna säsong?
(Som i ahAA – ett aha med förtjust uppvaknande)

Ofta har jag reagerat på att lag inte tränar speciellt mycket, eller praktiserar i matcher, 7-6-spel mer än i underläge i slutet av matcherna. Speciellt när man har spelare som passar för det.
När Jesus spelade playmaker i 7-6-spel när YIF förgäves försökte jaga ikapp Sävehof kan jag inte varit ensam i min uppfattning att laget behärskar spelet rätt bra. Och även om Carlén inte varit blyg med spelformen tidigare så har jag en känsla, kanske helt ogrundad, att när det låser sig framåt så kommer Carlén/Andersson spela ut det kortet mer ofta än förra säsongen.

En sak jag sällan ser i 7-6-sammanhang, som kanske kommer framöver, är att lag som leder med tre-fyra mål i slutet av matcherna också använder det.
Stockenberg var den som jag hörde det första av, året han tog SM-guld med IKS. ”Spelar man på rätt sätt är det enkelt att döda matchen genom att spela 7-6”.
Ahaaaa…. tänkte jag då.

I övrigt noterar jag att:
* Kim Andersson saknas i Ystads IF. När han kommer tillbaka i matchform efter sin hälseneoperation blir YIF ett helt annat lag. YIF känns som ett lag som kan bli sjua i serien, men ändå vinna SM-guld.
* Skuru ser starka ut. Bjärrenholt ser exakt lika bra ut som vanligt och Palm Robertssons utveckling från blyg skolflicka till ångvält var jag inte riktigt beredd på.
* KHK bara kör. Ny hyllas de överallt – och jag tror fortsatt att de ser med sex raka när de ska möta Önnered borta.
* Önnereds herrar ser lika starka ut som alla skriver att de borde vara.
* Amo ser lika starka ut som alla skriver att de borde vara.

Torpedhandboll istället för gräddsåshandboll