Tränarprofilen: Så tänker Anders Grimberg om domare, petningar och thaimat

I intervjuserien ”Tränarprofilen” ställer vi samma frågor till en rad olika tränare.
Idag har turen kommit till Anders Grimberg, som är mitt i processen att försöka hålla kvar B Höllviken i division tre.

När bestämde du dig för att bli tränare och varför?
– Der var i slutet av min aktiva karriär, även om fröet planterades långt innan. Jag spelade ända fram som 36-åring i IFK Malmö. Min kompis Ulf Larsson, som jag kände sedan 15-åring, var tidigt på mig om att bli tränare. Som spelare avslutade karriären med spel i TFF fram till 1992 och sedan IFK Malmö till 1996. Jag inledde tränarbanan som spelande tränare Stavstens IF i dåvarande divison fyra 1996, där började det på allvar kan man säga. Sedan blev det IFK Trelleborg i gamla tvåan efter det. År 2000 var jag assisterande tränare i Trelleborgs FF bakom Alf Westerberg Tanken på att satsa på yrket var en process. Folk sa att jag var för snäll för att bli tränare, men då kände de mig inte ordentligt…

Vilka utbildningar har du gått och hur mycket tid har det tagit?
– Jag har gått sju olika kurser och har nu UEFA A-licens, vilket är strax under Pro-utbldningen som jag blivit erbjuden två gånger att gå, men det har inte fungerat att kombinera med jobbet som idrottslärare.

Hur tror du att dina spelare uppfattar dig som tränare?
– Entusiastisk och stundtals småförbannad. Jag är nöjd om det uppfattar mig så, för jag blir ”konstruktivt förbannad”. Det är inte konstruktivt att bara skrika.

Hur privat är du med dina spelare och hur viktigt är det att hålla ett avstånd?
– Jag kämpar inte aktivt med att ha en avstånd till spelarna. Det sociala faller sig naturligt för mig, inte minst när jag kommit upp i åldrarna så blir det ett ”glapp”. Jag älskar humor och drar gärna vitsar i omklädningsrummet och hakar på den jargongen. Till syvende och sist vet killarna att jag bestämmer och jag behöver inte kämpa för att få ledarstatus i en grupp.
– Jag är inte deras kompis. Jag är deras vän.

Vad är mest effektivt? Att anpassa en tränare efter laget – eller anpassa laget efter en tränares bestämda spel- och träningsfilosofi?
– Kan man komma till en klubb där man tillsammans med sportchef väljer ut spelare som värvas – då kan man utgå från sin modell. Men kommer man till en spikad trupp är det sistnämnda bättre. Jag sätter spelsystem utifrån spelarmaterialet. Ibland har klubbar en tydlig identitet, ett visst sätt att spela och då får jag anpassa mig.
– Personligen är jag väldigt flexibel i den här frågan. En tränare ska ha många strängar på sin lyra. Man ska kunna dominera en match, men också samtidigt vara beredd på att köra ett lågt försvarsspel och kontra. Det blir viktigare och viktigare att vara mångfacetterad i den moderna fotbollen.

Vad är viktigast för att vinna respekt hos dina spelare?
– Den respekten måste vara ömsesidig. Där börjar allt. Spelarna respekterar mig först när de känner att jag verkligen respekterar dem – att de känner att jag lyssnar och bryr mig om vad de har att säga. Jag ska kunna vara förbannad på dem när de inte uppnår våra krav, på grund av slarv eller annat utan att det blir snack bakom ryggen. Jag får samtidigt inte missbruka makten som tränare. Det är viktigt med att ha respekten för varandra i en grupp – saknas den åt något håll märks det direkt på planen.

Hur hanterar du en situation där en spelare ”kört fast” och tydligt underpresterar för att denne har det jobbigt i privatlivet?
– Genom att prata med individen. För det första måste spelaren vara öppen och vilja prata om det. Då är jag en bra lyssnare. För att få vederbörande tillbaka i gott mod är det viktigt att de känner att jag bryr mig. Det brukar vara starten på en sådan situation.

Hur hanterar du, på och utanför planen, en spelare som är väldigt ung, säg 16 år, men är extremt mogen i sin roll. Spelaren gör snabb succé på planen och kanske rentav blir styv i korken?
– Genom att berätta hur verkligheten är: nämligen att det alltid fins två sidor på ett mynt. Fotbollen är ingen autosrada, det är en grusväg som kan vara skumpig. Och är man inte ödmjuk i bra stunder så får man ingen hjälp i svåra stunder. Jag har många exempel på spelare som man tagit ner på jorden.

Vad kräver du av en lagkapten och hur viktigt är det att ha en ledare på planen och inte bara dig utanför sidlinjen?
– Det är väldigt viktigt med rätt kapten. Jag vill ha en kapten som är rak och ärlig och en motivator i omklädningsrummet. Jag skulle kunna vara ännu mer noga med det, men är väldigt nöjd med de kaptenerna jag haft genom åren. I flera fall har jag ”ärvt” en kapten som haft rollen länge tidigare och då finns det sällan anledning att ändra på det.

Efter fem raka förluster, hård kritik i media och från läktaren samt viss oro i gruppen. Hur agerar du som tränare och ledare för ditt lag på träningarna? Många brukar i det läget prata om att ”jobba med grunderna”.
– Det är mycket möjligt att man gör förändringar. Men det fundamentala i mina tankar är att inte förändra för mycket. Kommer svackan strax innan sommaruppehållet –  eller kommer den i slutet på hösten? Beroende på tidpunkt under säsongen kan man agera annorlunda. Oftast när jag varit i den här situationen lägger jag det taktiska lite åt sidan och fyller på med att entusiasmera. Inte för att vara en rolighetsminister, utan bara för att ”lossa” lite på det jobbiga. Låta dem tävla mot varandra på träningarna. Man kan göra det mer lättsamt.

Efter fem raka segrar. Flyt med marginaler och imponerande spel. Hur behåller du skärpan och aggressiviteten i laget?
– När man är inne i ett flow så kan man träna på precis vad som helst och alla spelare tycker att man är en fantastisk tränare. Det blir glädjeträningar då. Samtidigt brukar jag då ta tillfället i akt att köra de ”tråkiga”, men ack så nödvändiga övningarna. Som att låta en backlinje försvara sig mot tio man, bara för att ligga rätt i positioner. Då kommer man som tränare undan med det på ett sätt. Samtidigt brukar det få spelarna hungrigare till matcherna.

Hur mycket försöker du att kommunicera med domaren och varför?
– Allt sådant sker i spontanitet för min del. I söndags fick jag varning igen – men då för att en av mina ledare på bänken var uppkäftig och ansvaret föll på mig. Helst vill jag inte prata med domaren överhuvudtaget. Men när matcher är jämna och spännande är det svårt att hålla sig.
– Domarmiljön är annars intressant. Som det ser ut ibland under vissa matcher är det oacceptabelt. Inte minst är kroppsspråket hos många spelare eller tränare osmakligt. I den frågan skulle SvFF behöva sätta ner foten. För det finns regler om hur tränare får gestikulera. Inom elitfotbollen kan spelare/tränare vara som bisvärmar runt en domare för att sätta press. Jag tror det finns lag som aktivt planerar att göra just så ibland. Ibland kan ett helt lag ställa sig intill domaren och begära tex att en motståndare ska varnas. Det är inte snyggt.

Med jämna mellanrum läser man i media om besvikna spelare som petats och kommenterar det med ”jag har inte fått någon förklaring. Hur mycket pratar du med vederbörande innan du kännbart minskar speltid för en spelare?
– Har jag en startspelare i en matchen, som inte startar nästa, kommer han att informeras om det på den sista träningen innan match. Jag ger min förklaring och tycker det är viktigt att bibehålla motivationen. Det snacket som man har med en spelare som ska petas kan gå käpprätt låt helvete. Då får den diskussionen fortsätta i max tio sekunder, för det är kommande match som är viktigast snarare än just den diskussionen – som kan fortsätta senare. Det är enklare att hantera den situationen med professionella spelare. Jag har exempelvis jobbat fulltid i TFF i flera omgångar, där har det varit enklare att förklara saker och ting.

När Ole Gunnar Solskjaer i slutet av en match för Manchester United gjorde en 70-meterslöpning för att i sista språnget fälla en fri motståndare utanför straffområdet blev han utvisad, men säkrade segern för sitt lag. Publiken hyllade honom – men tränaren Alex Ferguson skällde ut honom och bötfällde (!) honom för att inte ville att klubben skulle bli förknippad med den typen av insatser. Så vad är viktigast? Att vinna fult eller att förlora med ”värdighet”?
– Att vinna fult kan jag göra åtta dagar i veckan. Men vad innebär fult? Jag tycker att just detta exempel var taktiskt bländande gjort! Det ingår i spelet.

Till sist. Vad gör dig lycklig som tränare?
– När jag ser spelglädje i min trupp.

FAKTA

Namn: Anders Grimberg
Ålder: 63 den 29 september
Familj: Fru Tina, och de två sönerna Christopher 35 och Jonathan 31
Bor: På Limhamn
Tränar nu: BK Höllviken
Tränare som inspirerat mig: Den första var Ulf Larsson. Sedan hade jag Bob Houghton som tränare 78-79. Jag fick vara med i MFF:s A-trupp en del och som person var han som ett helgon. Han och Roy Hodgson var väldigt inspirerande och de stod för ett tränarskap där spelarna fann en rytm i spelet
Favoritmusik: Det går inte en dag att jag inte lyssnar på Andrea Buccelli och Eros Ramazzotti. Även Benjamin Ingrosso är suverän – faktiskt.
Favoritbortamatch: Det var alltid nervöst, spännande och härligt att åka till Landskrona IP för att möta BoIS.
Paradrätt i köket: Thailändskt! Jag river morötterna, resten sköter hustrun.
Men om du ska laga något till din fru?: Daafgårds, kåldomarna är på extrapris just nu…
Blir arg som tränare: Av nonchalanta och ointresserade spelare på match eller träning.
Blir glad som tränare: När jag får med mig spelarna och känner att de är med mig.
Vilken tränare skulle du vilja läsa om i detta sammanhang: Zoran Jovanovic.