Tränarprofilen: William Strömberg om spelardialog, kontinuitet och hyckleri

Hur tänker tränarna i de skånska fotbollslagen?
Ganska olika, har det visat sig, när vi ställt dem en viss typ av frågor.
Idag har turen kommit till William Strömberg i BK Olympic.

När bestämde du dig för att bli tränare och varför?
– Hela min uppväxt präglades av föreningsliv och jag hängde mycket kring fotbollsplanen. Ganska tidigt blev jag tränare för ett ungdomslag i Essinge IK, som 16-åring för ett lag som princip var lika gamla som mig.
– När jag fick chansen tänkte jag ”Varför inte”. Fotboll, idrott och föreningsliv var min grej. Jag gjorde inte mycket annat än att syssla med det. Det fanns en stark dragningskraft att vara i den miljön. Jag spelade själv fortfarande då och såg ytterligare ett sätt att kunna verka inom idrotten.
– Där och då var det träning två-tre gånger i veckan, jag fick blodad tand och fortsatte träna ungdomslag i Essinge IK. Sedan började jag på gymnasiet och efter det bestämde jag mig på att bli tränare på riktigt. Jag pluggade vidare tre år på Gymnastik och Idrottshögskolan, tränarprorammet – där man läser allt möjligt från träningslära till fysiologi och psykologi.

Vilka utbildningar har du gått och hur mycket tid har det tagit?
– Alla förbundsutbildningar förutom Pro-utbildningen. Jag har UEFA A och har även diverse andra kurser från både Sverige och utomlands. Jag har ansökt om att gå pro, vi får se när det blir av.

Hur tror du att dina spelare uppfattar dig som tränare?
– Noggrann, förberedd, seriös och att jag har höga krav. Kanske tycker det att jag är lite väl gnällig och negativ ibland, men också att jag har ett brett spektra med känslor. Det går snabbt från att vara glad till att bli arg. Det finns saker med det som är både positiva och negativa.

Hur privat är du med dina spelare och hur viktigt är det att hålla ett avstånd?
– Jag försöker skapa en relation med spelarna för att lära känna dem bättre, vilket innebär att jag kan utveckla dem bättre. Målet är skapa förtroende. Jag vill vara deras tränare och den som leder arbetet i vardagen. Jag tycker att det är viktigt att den tydligheten finns. I grunden handlar det om att hjälpa dem bli bättre fotbollsspelare, inte för att de ska få en till kompis. Man ska lyssna, diskutera, visa empati och ändå kunna säga ifrån när det inte är tillräckligt.

Vad är mest effektivt på Ettan-nivå? Att anpassa en tränare efter laget – eller anpassa laget efter en tränares bestämda spel- och träningsfilosofi?
– Det där är en komplex fråga. Det måste synka och det går inte att bara ha det ena eller andra. Det finns många fördelar att bygga utifrån klubbens inriktning. Ettan är en speciell serie med en mix av det ovanför och det underifrån. Klubbens filosofi består alltid längre än en specifik tränares filosofi så det borde ju vara grunden. Det byts samtidigt ut extremt mycket spelare och det kan vara svårt att bestämma sig för att ”så gör vi”. I Ettan kan det räcka med en grundfilosofi som stämmer överens mellan tränare/klubb. Sedan måste det finnas en flexibilitet.
– BK Olympic har en viss filosofisk uppfattning om ur fotboll ska spelas och den grundidén delar jag – det var därför jag fick jobbet. Vår sportchef Charre värvar spelar som passar in i den anfallsfotboll som vi försöker driva.

Vad är viktigast för att vinna respekt hos dina spelare?
– Det är väl inte mer avancerat att spelarna har valt att spela fotboll på den här nivån för att bli bättre – och om de känner att de har en tränare som hjälper dem med det så… Att jag ser dem som människor, är ärlig och ser till att ha en dialog som ger respekt som person är centralt.

Hur hanterar du en situation där en spelare ”kört fast” och tydligt underpresterar för att denne har det jobbigt i privatlivet?
– Det där är inte helt lätt. Spelare på den här nivån och på elitnivå kanske inte alltid vill berätta hela sanningen för en tränare. Det står mycket på spel och man riskerar att tappa speltid. Ibland har man inte den sortens relation där man öppnar sig för den typen av ämnen. Om jag som tränare får reda på orsaker bakom problemet försöker jag stötta eller guida vidare till någon med mer kompetens.

Hur hanterar du, på och utanför planen, en spelare som är väldigt ung, säg 16 år, men är extremt mogen i sin roll. Spelaren gör snabb succé på planen och kanske rentav blir styv i korken?
– I den åldern gör man vissa saker för att man inte vet bättre eller kan väga för- och nackdelar mot varandra. Det är viktigt att ha en ständig dialog för att guida spelaren vad som är önskvärt och inte. I vissa lägen kanske man behöver vara hård mot spelaren – och tydlig med vad som händer om saker inte förändras. Då bör det bli konsekvenser.
– Kan spelarna uppfostra varandra är det också jättebra. Dock ska man komma ihåg att det inte alltid är givet att gruppen klarar det.

Vad kräver du av en lagkapten och hur viktigt är det att ha en ledare på planen och inte bara dig utanför sidlinjen?
– För min del är det jätteviktigt. I ett lag kan det inte bara var en som leder. Det måste finnas personer både i ledarstaben men också i gruppen av spelare som leder vägen. Jag kräver att lagkaptenen är överens med mig kring vägen vi ska gå och är ett lok i det. Han ska också ha mandat att göra vissa saker.

Efter fem raka förluster, hård kritik i media och från läktaren samt viss oro i gruppen. Hur agerar du som tränare och ledare för ditt lag på träningarna? Många brukar i det läget prata om att ”jobba med grunderna”.
– Det där är inte helt lätt och det finns inget givet svar. I grunden tror jag att det är viktigt att stå stadigt i kontinuitet. Jag tror att mycket av framgång beror på kontinuitet. Det arbete som vi lagt ner tid på och tränat på länge är värt någonting. Tränar man på på samma sätt kanske det bara är en tidsfråga innan man hittar den sista siffran som knäcker koden.
– Men, man kan även köra fast. Vägen framåt kanske inte fungerar av olika anledningar. Då kan det vara läge att ändra på saker och det är den berömda fingertoppskänslan som avgör när det ska förändras.

Efter fem raka segrar. Flyt med marginaler och imponerande spel. Hur behåller du skärpan och aggressiviteten i laget?
– Inte heller där finns ett givet svar. Jag upplever att det är lättare att inte bli bekväm när det går dåligt. Ångesten när det går dåligt kan vara starkare än glädjen när det går bra. Ångesten kan vara en starkare drivkraft till att bli bättre.
– Svaret på frågan är kanske ändå att stå fast vid kontinuiteten. Resultaten i matcherna utvärderas hela tiden, men det är vägen dit som innebär att man alltid ska kunna jobba vidare med vissa saker. Man får inte se sig blind på resultaten, utan på det som kan göras bättre i spelet.

Hur mycket försöker du att kommunicera med domaren och varför?
– Det blir mest kommunikation med den assisterande domaren. I Ettan är de ganska bra på att ha en dialog under matchens gång. Det är en väldigt speciell situation, för ibland har man rätt när domarna inte ser något – och ibland kommer man själv med helt hjärndöda saker. Jag har ingen strategi kring det, utan det blir ett naturligt inslag i matcherna. När en domare står två meter ifrån en så blir det naturligt att man pratar, skäller och frågar.

Med jämna mellanrum läser man i media om besvikna spelare som petats och kommenterar det med ”jag har inte fått någon förklaring”. Hur mycket pratar du med vederbörande innan du kännbart minskar speltid för en spelare?
– Föst och främst försöker jag klargöra vissa eller redan under försäsongen – var spelarna befinner sig i konkurrenssituationen. Ibland under en säsong händer det mycket på kort tid och det kan det vara bättre att vara tyst. Är jag 100 ärlig mot en spelare om de sakerna så kan det ta hårt på spelarna. Spelarna har många gånger svårt att skilja på person och prestation, vilket är både mänskligt och normalt. Ibland kan spelare få för mycket information är vad de mår bra av och överanalysera, vilket hämnar deras utveckling.
– Bedömer jag att en annan spelare är bättre så är det oftast en subjektiv åsikt. Den bilden är kanske inte alltid helt rätt. Jag kan agera olika inför en petning. Generellt sett försöker jag ha en löpande dialog kopplat till feedback som utvecklar spelaren. Om en spelare inte får spela kommande match brukar jag alltid informera om det och hur jag tänker innan matchen.
– En viktig del i det här är med feedback/dialog är att spelarna nog upplever att det är ganska lite dialog. Tränaren, som har 22 olika dialoger, upplever det nog annorlunda.

När Ole Gunnar Solskjaer i slutet av en match för Manchester United gjorde en 70-meterslöpning för att i sista språnget fälla en fri motståndare utanför straffområdet blev han utvisad, men säkrade segern för sitt lag. Publiken hyllade honom – men tränaren Alex Furgeson skällde ut honom och bötfällde (!) honom för att inte ville att klubben skulle bli förknippad med den typen av insatser. Så vad är viktigast? Att vinna fult eller att förlora med ”värdighet”?
– Det är ett moraliskt dilemma på sätt och vis, samtidigt blir det ett hyckleri om jag skulle säga ”förlora med värdighet”. Allt handlar om att vinna, det är det som får tränare att behålla jobbet och hålla sig kvar på en viss nivå.
– Sedan finns det grader i helvetet. Den här situationen är det dock inget snack om. Det är okej. Inom fotbollen finns det andra skriva gentlemannaregler som man inte bryter, som att inte ge tillbaka bollen efter att motståndarlaget skickat ut bollen när en av våra spelare blivit skadad. Då är det inte okej att göra mål istället, exempelvis.

Till sist. Vad gör dig lycklig som tränare?
– Tyvärr inte så mycket annat än att vinna matcher. Vilket, när man tänker efter, är rätt sorgligt. Sedan finns det många andra glädjekällor inom fotbollen. Det finns en lycka i att se spelare utvecklas och göra det man övar på

FAKTA

Namn: William Strömberg
Ålder: 34
Familj: Sambon Olga
Bor: I Malmö
Tränar nu: BK Olympic
Tränare som inspirerat mig: Alla jag jobbat med, jag har tagit delar från alla. Ingen nämnd ingen glömd.
Favoritmusik: Svenska artister, Winerbäck, Krunergård, Maggio.
Favoritbortamatch: När jag var tränare i Blåvitt var det häftigt att komma till storklubbarnas arenor, som Eleda, Tele 2 eller Friends.
Paradrätt i köket: Salsicciapasta.
Blir arg: Banalt nog kan det bli på en massa skitsaker, på grund av stress eller dålig sömn. Nyss fick jag punka på bilden, då blev jag väldigt förbannad.
Blir glad: När jag får ungås med vänner och familj.
Vilken tränare skulle du vilja läsa om i detta sammanhang?: Oddevolds tränare, Rikard Nilsson.

Tränarprofilen: Så tänker Anders Grimberg om domare, petningar och thaimat