Lundblad: Alla snackar om Utsikten

Det finns ju en gammal låt som heter ”Alla snackar om HIF”, som framför allt under 00-talet hördes mycket på Olympia.
Den senaste veckan har alla istället snackat om Utsiktens BK.

Och då menar jag alla. Vart jag än varit under de senaste åtta dagarna har folk spontant börjat prata om Utsiktens BK.
Inte om deras sensationella framgång under säsongen, utan om att de nu kollapsar.
Varför engagerar det så mycket? Inte vet jag.
”Den allsvenska frossan är påtaglig”, skrev Sportbladet efter torsdagens 5–1-förlust mot Örebro SK.
Folk kan inte ta bort blicken från den där frossan.

Redan för knappt tre-fyra veckor sedan, när jag och Christoffer Ekmark spelade in ett avsnitt av Studio Skånesport, förutspådde min kollega att Utsikten skulle rasa samman och att GAIS och Öster skulle passera i tabellen. Hittills har han fått rätt: Laget har tagit en poäng på de senaste fyra omgångarna och marginalen ned till kvalplats är nu bara en poäng.

”Kiken” är en på elitnivå i grunden oattraktiv kvartersklubb från Göteborg. Ingen verkar vilja att de ska spela i Allsvenskan nästa år eller något annat år.
Men all uppståndelse kring det här förmenta raset får mig nästan att hoppas att de går upp. Min konträra sida aktiveras.

När jag såg dem förlora mot TFF förra veckan efter en rad försvarstavlor i den andra halvleken, trodde jag att formsvackan var tillfällig: Kvaliteten de visade i sitt kontrings- och presspel i första halvlek var hög. Västerås och GAIS offensiver må vara mer iögonfallande i årets Superettan, men hur Utsikten i sina omställningar kuggar i varandra perfekt med längre och svårare passningar är också imponerande.
5–1-förlusten sist osar så klart kollaps, men de bör slå AFC Eskilstuna ikväll.
Och de är ju fortfarande på direktuppflyttningsplats till Allsvenskan, de har fortfarande den tabellmässiga fördelen.
En annan Utsikten-fördel i den här kampen om Allsvenskan 2024: De har i princip inga fans, den enda relevanta pressen de behöver hantera är den egna, inom föreningen och laget.
Att gemene man i Skåne pratar om att de håller på att missa chansen behöver de inte bry sig om.

******

Ett lag som hoppas att Utsikten slår AFC ikväll är HIF.
De spelar en ödesmatch mot ÖSK på tisdagskvällen. Den tredje i en rad av fem viktiga hemmamatcher. De har vunnit de två första, 3–2 mot Giffarna och 1–0 mot AFC. Efter ÖSK väntar Gefle och Brage.
Situationen de försatt sig i gör att de fortsatt i princip bara måste vinna de här hemmamatcherna för att undvika negativt kval eller ännu värre.
Och nu har de FEM försvarsspelare indisponibla. Man avundas inte Stuart Baxter som ska lösa den startelveekvationen.
I en artikel som publicerades igår kväll begår undertecknad 7500 tecken spekulationsjournalistik som mynnar ut i tre olika alternativa startelvor.
Ingenting talar för att någon av dem blir den verkliga, men det blir intressant hur elvan ser ut när den publiceras kl. 18 på tisdag kväll.
Matchen i sig blir en hisnande dos spänning, som det alltid är med HIF numera.

ÖSK har ett anfallsvapen som blänker klarare än något annat i den här serien just nu.
Sommarens hemvändare Kalle Holmberg har alltså gjort tio mål på de senaste åtta matcherna. Mål i ÅTTA matcher i följd.
Kan en comebackande Thomas Rogne bli mannen som släcker den sviten?

Holmberg är så klart den hetaste anfallaren i Superettan just nu.
Näst efter honom i en sådan ranking måste Nicolas Mortensen vara.
Dansken har gett TFF två tunga segrar under de senaste åtta dagarna och fram till gårdagens programenliga förlust (0–3) mot ett flygande VSK hade han gjort sex mål på sex matcher.
Hans sensommarmål har lyft TFF upp ur bottenstriden.

Med tanke på att skadelistan i TFF växte ytterligare på söndagen är tränare Stefan Jacobsson nog väldigt tacksam över segrarna mot Utsikten och J-Södra och avståndet de skapade nedåt i tabellen.

******

Gladaste tränarna i Skåne den här måndagen lär dock vara Roar Hansen i ÄFF och William Strömberg i BK Olympic.
SÅ viktiga deras vinster igår var, i det aggressivt surrande getingbo som bottenstriden i Ettan södra är. Nio lag, från plats sju till 15, finns inom nio poängs marginal.
I den jämna Superettan är motsvarande avstånd elva poäng.
För Ängelholm lever hoppet i och med den helt nödvändiga vinsten mot jumbon Vänersborg igår – trots att de är längst ned av de där nio lagen.
För Olympic var det andra raka segern – MFF-lånet André Alvarez Perez visade vägen i Malmöderbyt mot Ariana (1–0).
Och just Ariana, som definitivt har högst högstanivå i det här skiktet av tabellen, är lite grand indragna i den där bottenstriden nu. Det är även Torns IF, trots  att de bara förlorat två av sina 18 senaste matcher – de kryssar för mycket (fyra oavgjorda i följd).

Så här ser det ut:
7. Ariana FC, 30p.
8. Torns IF, 30p.
9. Norrby IF, 28p. (spelar sin match i omgången ikväll)
10. Åtvidaberg, 28p.
11. Oskarshamn, 27p.
12. BK Olympic, 25p.
—
13. Ahlafors, 25p.
––
14. Ljungskile, 24p.
15. Ängelholms FF, 23p.
16. Vänersborg 18p.

Men hela Ettan-bottenstriden är värd sin egen artikel.

******

Nu ringde det, när jag höll på att färdigställa den här texten.
Det var en bekant som jag inte på något sätt känner via fotbollen som ringde i ett helt annat ärende.
Samtalet började så här:
– Hur är läget? Har du jobbat med några matcher i helgen?
– Ja.
– Men du, vad händer egentligen med Utsikten? De håller ju på att kollapsa totalt!

Foto: Bildbyrån