Som en ostämd gitarr

Att se IFK Kristianstad är, för mig, som att lyssna på någon som spelar på en ostämd gitarr.
Man vet hur man ska göra, man vet hur man slår ett ackord – ändå skorrar det.
Laget kom ikväll undan med blotta förskräckelsen, Önnered lallade bort sitt sista anfall där de kunde avgöra matchen – men såg nästan ut att bli passivare av sitt 7-6-försök de sista 15 sekunderna. Det oavgjorda resultatet (27-27) var när jag tänker efter ganska logiskt. Definitivt rättvist.

Samtidigt får jag känslan av att det var rätt stor kvalitetsskillnad på den här matchen och på raggarfighten mellan Sävehof och Hammarby.

IFK blöder poängmässigt. Vad det rent handbollsmässigt beror mer exakt på… är inte jag rätt person att svara på. Är det någonting mentalt? Är det osäkerhet? Är det brist på hunger och en liten del guldbakfylla? Är det spelare som över en sommar blivit plötsligt sämre? Eller är det bara en formsvacka som de behöver gnugga sig igenom? Ingen aning – men det är såklart oroande inför fortsättningen.

Torskarna mot Alingsås och Hallby är för mig samtidigt kvitto på att ligan är jämn. Det är kittlande när man vet att jättarna faller lite då och då.
Nu leder Amo, av alla lag, efter fyra omgångar. Före Hammarby. Båda lagen har gått rent.
Och nu ska IFK Kristianstad upp till Alstermo och fäktas med sitt trubbiga svärd. Mot en flock bindgalna pirater som hugger på allt.

Amo har haft vind i seglen de tre första omgångarna. Som någon som dragit en en rejäl dos luktsalt och toppat av med ett sexpack Red Bull och dubbla espressos. Bara på energin har de haft ett övertag på sina motståndare.
Nu hamnade de i tidigt underläge i smålandsderbt mot Hallby, släppte in 20 bollar bara i första halvlek – och fick således en motgång att hantera.
Och som bekant är det hur man hanterar motgångar och svackor som spelar någon roll i slutändan. Om nu underläge mot Hallby i paus var en motgång att tala om, det var åtminstone första gången laget låg under i paus.

Önnered ja.
Poängen mot IFK var kanske inte helt oväntad. Upphaussade till skyarna, men med två stora besvikelser bakom sig. Allt annat än en urladdning här hade varit uruselt. Nu fick de ett nyttigt kvitto, och en påminnelse om vad som behövs.

***

För att ha haft såpass stora framgångar som förbundskapten har det förvånat mig att Glenn Solberg, inte minst i sociala medier av handbollskunniga herrar och damer, fått så mycket hugg. Kanske mest för sitt ledarskap.

Idag släpptes nyheten att Glenn förlängt sitt kontrakt över sommaren 2026.

Jag gillar det.

Om kärleken till sketna små hallar & röda-kortbänksintervjuer

Om veckan som kommer, urstarka Hammarby – och YIF dam som forsar mot Handbollsligan