LUGI motbevisar expertisen – och mig

Det är lätt att skriva ner ett lag.
Desto svårare att motbevisa ”expertisen”, eller åtminstone raljerande bloggare…
Hur som helst är jag imponerad av LUGI efter segern mot Hallby under fredagskvällen. LUGI var kvickare i fötter och tanke i det uppställda anfallsspelet och kompletterade med Tuzovs potenta skytte – NIO mål.
LUGI hotade hela tiden.

Efter att ha följt Axel Månssons handbollsresa ett par år, första gången någon sa åt mig ”Kolla in den här grabben, han är speciell” var på Åhus Beach 2017 eller om det var 2018.
I sin årgång har han varit en snackis länge, men det här är säsongen då han ”måste” få sitt stora genombrott.
Och det håller han på att få.
När Axel spelar handboll är det lite som att se en annan sport. Löddes svar på Skipagøtu. Att se honom kliva förbi sin markering och prickskjuta vid bortre stolpen, eller skjuta underarmsskott, som liksom hämtas nere i golvet, som får målvakternas mittbena att se ut som Kapp Ahl-modeller på 90-talet, är häftigt.

Månsson växer med uppgiften, visar att han är mogen och tar kliv i sin utveckling.
Exakt det som LUGI förlitar sig på att dess spelare ska göra, mer än någonsin, den här säsongen. Och kan Månsson göra det i den rollen kan andra spelare göra det. De både fattar och känner det.
Säsongen är ung, men sättet LUGI skuttade förbi Hallby ikväll och tog säsongens andra seger, indikerar att laget tagit all skepsis och jumbotips på helt rätt sätt.
Det måste också vara en lättnad för Nemanja Milosevic, som fått en otacksam start på sin karriär som huvudtränare, att se den här utvecklingen såpass tidigt på säsongen. För det finns ju de som ställt sig frågande om han är rätt person att leda det här laget.
Det tror jag bestämt att han är.

Visst, det kan finnas djupa dalar, men när man slår GUIF och Hallby på det här viset så vinner laget ”rätt” matcher. Ystad borta är lite skitsamma. Det är andra lag man inte få ge bort poäng till. Och som Hallby bitvis sett ut så misstänker jag att det laget kan få en jobbig säsong. Lika viktiga poäng ligger i potten mot Aranäs – som man har på bortaplan nästa fredag.

Det enda lilla negativa: Anton Sandström, en annan av spelarna som jag gillar att se spela, såg ut att vricka foten rätt rejält i andra halvlek. Han behövs på vänsternio. Inte minst mot Aranäs stabbiga försvarare som inte följer i hans dans.

***

På tal om jobbig säsong.
YIF förlorade klart borta mot Önnered, några minuter innan full tid skiljde det åtta bollar och då övergav jag mina dubbla skärmar och fokuserade enbart påmatchen i Lund, och det är naturligtvis anmärkningsvärt att laget torskat fyra av fem matcher.

Den här kvällen var Önnereds 47-procentige målvakt Abrahamsson i en klass för sig. Han kan vara en parantes ibland – och som en järnridå i nästa. Av alla matcher jag sett den här säsongen har jag inte sett någon annan målvakt ens i närheten så dominant som han var i afton.

Nu är det lätt hänt att en storklubb börjar känna stress.
Men knappast i Ystad – väl?
För även om det inte varit bra, så har det inte varit någon katastrof. Inte alls. Oskar Joelsson ska spelas in. Liam Hultberg, 17 bast, ska spelas in – liksom lika unge (17 år) Lowe Nilsson. Albin Fingal ska spelas in. Samarbetet mellan försvar och en ny målvakt (duktige Alexander Lindén) ska nötas in. Det ÄR mycket nytt.
Spelschemat har dessutom varit tufft och två nyckelspelare är skadade.
Men KRIS?
Nej nej. Lägg av.
De finaste mackorna görs på surdegsbröd – och de behöver tid för att jäsa.

***

På tal om surdegar.
Jag undrar hur ex-serieledaren Hammarby hanterar förlusten borta mot Karlskrona.
Sjubollarsledning mot nykomlingen i början av andra halvlek.
Förlust med två till slut.

Det är exakt sådant som gör att man älskar handboll. Att den sortens vändningar sker titt som tätt.
Karlskrona är på riktigt!

***

Ett annat lag som jag haft svårt att att fingret på är IFK Skövde.
Segern med 33-30 innebär att jag har ytterligare en match att titta ikapp inatt.

***

Mitt i allt vill jag ge en stor härlig shoutout till Botulfsplatsens BK och HK Björnen.
Två lag som haft få framgångar, men slitit i det tysta med att få flickor och damer att börja – och fortsätta – spela handboll.
19-19 slutade kvällens möte i division tre.

***

OV Helsingborgs damer luggade Skövde i Svenska Cupen.
Returen på söndag ska bli VÄLDIGT intressant att följa.
Är det OV:s år i år? – har folk frågat sig om damlaget sedan jag började följa handboll för tio år sedan.
Kanske är det det?

***

Det finns två arrangemang i höst jag är väldigt nyfiken på. Final 4 i Svenska Cupen för herrar och damer (Halmstad respektive Alingsås).
Hur ska det paketeras och hur kommer det att tas emot? Hur kommer sändningarna att se ut? Hur kommer hetsen, nerven och allt runtomkring att vara?
Jag vill ha en fest! Två fester! Något som spelare, klubbar och publik verkligen brinner för att få uppleva.
Jag vill så himla gärna att det ska bli en succé att jag nästan intalat mig det så det blivit en övertygelse. Väl medveten om att konceptet kan behöva lite tid för att bli riktigt bra.

***

Får man komma med lite kritik förresten?
Jag saknar publiksiffrorna i matchprotokollen. Är det för att ingen räknar, ingen vill visa siffrorna eller är det bara slarv?

***

Lördagens enda höjdpunkt i ligorna?
Amo-IFK Kristiansad.
Mums.

Men det finns också ett dubbelarrangemang i Eslöv att ta del av.
Jag har inte bestämt mg ännu utan sover på saken.

Handbollen – en del av showbusiness