Ekmarks tio punkter efter helgens handbollsbonanza

En matig handbollshelg ska summeras.
Jag gör det i tio svepande punkter. Vassego o skölj.

1. YIF: uppgång och utmaning

Sex förluster på åtta matcher. Jaja. Inget att hetsa upp sig för.
När YIF begav sig till Hallby gjorde laget 42 mål, vann med elva bollar och dessutom var Kim Andersson tillbaka. Bästa insatsen får säsongen.
Men – nu har man ett nytt problem. Mads Kalstrup gjorde sin sista match och flyttar hem till Danmark. Sedan tidigare har Knud Ronau Larsen tvingats avsluta sin karriär. Plötsligt är man två mittsexor kort och den här gången kan man knappast håva in någon från IFK Ystad.
Mitt under säsongen blir det en avgörande och svår utmaning att hitta en ny spelare på den positionen.

2. YIF:s första förlust

I en av säsongens svåraste bortamatcher hade YIF:s damer den här gången marginalerna emot sig. BK Heid kommer att bli ett topplag i damallsvenskan, de också.

3. Bubbel i Kristianstadsgrytan

IFK Kristianstad kämpar för att hitta rätt – och har en bra bit kvar. Förlusten hemma mot Skövde var såklart ingen katastrof, Skövde är oväntat starka och stabila – men det är också uppenbart att det finns en del oro runt IFK. En märklig EHF-cupförlust kanske satt lite i ben och skalle, vem vet? Jag noterar samtidigt att det börjar gnällas på läktarna som fortsatt har gott om tomma stolar på matcherna.
Kristianstad HK hittade rätt igen mot ett ganska medgörligt Kungälv. Eggert var tillbaka efter korsbandsskadan och Grüber efter sitt slitage. Den senare är uppenbart väldigt viktig för lagets slagstyrka.
För övrigt ska KHK och IFK fortsättningsvis dela kontor – och förhoppningsvis bli mer synkroniserade i sin planering. På bara några veckor har lagen vid flera tillfällen spelat nästan samtidigt och även om det är två olika klubbar så finns det vinster att göras för båda parter om man jobbat bättre ihop snarare än helt parallellt.
Kanske inte genom dubbelarrangemang som Sävehof och LUGI brukar få fin utdelning på… eller… varför inte?

4. H65:s oerhörda kross.

Derbyt i Sparbanen Skåne Arena blev en nästan plågsam Höör-slakt. LUGI gjorde blott tre mål i andra halvlek och Gry Bergdahl limmade fler bollar än hon släppte in.
H65 har hittat rätt förvånansvärt snabbt, det håller till och med Ola Månsson med om, och har dessutom varit förskonade från skador. Emma Nuhanovic har tagit ett stort steg i rätt riktning och fyller Cassandra Tollbrings skor på bra sätt. Emma Jönsson, Alma Skretting och Tilda Winberg har alla tillsammans blivit lite bättre och även om Isabelle Andersson var en av seriens bästa spelare så har kollektivet H65 blivit starkare.
Nu ska man sopa undan Skövde i cupen. Inte ens orolig.

5. LUGI:s oroväckande kollaps

En hyfsad första halvlek.
Följd av en katastrofal andra.
LUGI:s totalhaveri mot H65 väcker frågetecken. Så här usel handboll spelade inte ens BK Heid förra säsongen. Var ens BK Söder så svaga när de åkte ur? Nej.
Det finns kapacitet i laget, det vet vi, men den här insatsen var så bottenlös svag att man måste rannsaka sig själva grundligt. På hemmaplan i ett derby. Det finns inga ursäkter.
Om knappt två veckor spelar laget bortamatch mot VästeråsIrsta. Då får spelarna chansen att visa hur man hanterar den här situationen. För det är inte förlusten mot H65 som oroar mest, utan vilken förmåga som finns att hantera den.

6. LUGI, Karlskrona eller Aranäs

Knappt en tredjedel av serien är färdigspelad. Något av de tre nämnda lagen kommer åka direkt ur.
LUGI var chanslösa mot ett lite slitet Sävehof som mest såg till att göra vad som krävdes. Samtidigt kunde Önnered, utan att imponera ett dugg, borsta av sig Aranäs i Kungsbacka. Min känsla är att de sistnämnda ser klart svagast ut.

Vilka kan undvika skador på sina nyckelspelare? Det lär bli helt avgörande.

7. Var har vi Vinslöv?

Upphaussade innan säsongen. Ifrågasatta i inledningen av den. Vinslöv har haltat fram, blandat och gett, men har inte råd med så många fler underprestationer om man ska kunna vara med om en topp-fyraplacering. Pelle Käll har dömt ut både domare, spelschema, sig själv och lite olika spelare. På fredag kväll är det derby mot IFK Ystad. Det ska bli extra kul att se Dalibor Doder då. Den enda gången jag stött på honom den här säsongen var när han stod och sålde grillad korv på FBK Balkans hemmamatch mot Rosengård i division två-fotbollen…

8. Vinstmaskinen Lågan

Jag har tidigare varit inne på att IK Lågan har goda förutsättningar för att bli ett lag för Allsvenskan. Nu ser man ut att ha ett lag som är redo att ta steget.
Fem raka segrar, ramstark defensiv och och perfekt mix av rutin och ungdomlig iver.
Mot Helsingborg såg det stundtals väldigt bra ut och tittar på vi division ett-tabellen så kanske det i slutändan står mellan Lågan och Kroppskultur gällande förstaplatsen. Se gärna den sympatiske Simon Bengtsson i videospelaren nedan.

9. Vinstmaskinen H43

Herrarna: fem raka segrar. Som förväntat. Det ser oerhört stabilt ut
Damerna: fem raka segrar. Som förväntat. Det ser oerhört stabilt ut.
Jag ser framför mig dubbla avancemang till division ett, nya sponsorer som grundlägger en seriös elitsatsning och ett en styrelse som lägger fram en ny kommunikationsstruktur.
Men… vi som följt H43 de senaste 10-15 vet om att det sällan blir så enkelt med H43…

10. Vinstmaskinen OV

Åtta matcher. Åtta segrar. Vad ska kunna stoppa OV Helsingborg den här säsongen? Ingenting, förmodligen. Och som man brukar säga bland fotbollssupportrar i Solna: ”Nästa säsong, då djäklar!”

Bubblare 1: Ovissheten

Det var länge sedan damernas liga var så öppen. Skuru leder trots poängtapp mot Aranäs. Önnered fimpade Sävehof i derbyt. H65 har fått upp ångan ordentligt. KHK är jokern med finalpotential. Jag har ingen aning hur det ska sluta och älskar att det är så!

Sedan har vi herrligan där Sävehof ser starkast ut. Just nu…
Men nu har YIF vaknat. IFK Kristianstad lär göra det. Skövde ser oroväckande bra ut. Hammarby leverar mest varje gång.
Ovissheten är kittlande.

Bubblare 2: Lekfullheten

Spontanhandboll med ett par ungar i en tom hall innan vaktmästar’n stänger.
Finns det något bättre?