HIF:s Ervin Gigovic om förtroendet: ”Jag visade att jag alltid är taggad, i varje match”

Under nästan fyra månaders tid, från slutet av maj till slutet av september, fick Ervin Gigovic, 20, bara spela åtta minuter i Superettan. Han fick hoppa in i halvtid mot AFC Eskilstuna och sedan dess har han varit given i startelvan.
Skånesport har träffat Gigovic inför lördagens ödesmatch mot Brage.

Du var tillbaka från avstängning mot TFF och fick chansen från start igen. Hur känns det att ha det förtroendet från tränarna?
– Jag visste att jag skulle vara avstängd mot Gefle. Det var bara att fortsätta träna hårt, inte slappna av. Sedan hade vi en U21-match (mot Halmstad), där jag gjorde mitt bästa, tog det som en vanlig Superettan-match. Jag försökte göra poäng och en bra prestation och gjorde det bra på träningarna också.
Ervin Gigovic gjorde ett mål och en assist i den U21-matchen, som HIF vann med 3–2 (förra tisdagen).
Tror du att det bidrog till att du fick chansen igen?
– Ja, så klart. Jag visade att jag alltid är taggad, i varje match. Oavsett om det är U21- eller A-lag. Jag är alltid hungrig och försöker visa att jag ska spela. Det gick bra och nu är det bara att sikta framåt de sista två matcherna. Får jag en startplats är det bara att köra hårdare än någonsin.
Du var utanför elvan ett tag. Vad har du höjt i ditt spel för att ta steget in i elvan igen?
– Intensiteten med boll och utan boll. Att alltid försöka vara rättvänd. Tidigare var det mycket spel bakåt, att börja om och vi skapade inte mycket framåt. Nu försöker jag vända upp och slå linjerna, hitta pocketytorna och alltid spela framåt. De har sagt att jag gjort det bättre. Defensiven också, jag löper för laget både offensivt och defensivt.
Vad har du fokuserat extra på i träningen?
– Just de grejorna: När jag har bollen, spela den framåt. Vara lugn med bollen, inte slarva i enkla situationer, att klacka den och sånt. Hitta en spelare vid rätt plats vid rätt tillfälle.
Du har gjort ett antal seniormatcher nu. Jag antar att lugnet med boll är enklare att ha när man gjort några matcher?
– Man vänjer sig sakta men säkert. Man känner av tempot och var ytorna finns. Nu har vi lärt känna varandra bättre på planen. Vi vet var alla spelare är. Det blir enklare ni att ta emot bollen och veta var han (en annan spelare) är.

På lördag väntar en ödesmatch för HIF, som slåss för sin existens i Superettan.
Hur går det på lördag?
– Jag hoppas att vi gör en bra prestation och får med oss tre pinnar?
Hur ska ni göra för att uppnå det?
– Vi har sett några klipp på hur de anfaller och försvarar, men det är bara att göra det vi är bra på. Inte tänka så mycket på dem, utan vår grej. Tänka på ”vad kan jag göra bäst för laget, så att vi säkrar tre poäng?”.

Foto: Bildbyrån

Studio Skånesport – Superettan: Klarar HIF sig kvar?