Mina sex intryck från HIF–Brage 2–0: HIF körde över Brage i ödesmatchen

HIF vann den viktiga hemmamatchen mot Brage på Olympia. Det blev en klar och tydlig 2–0-seger efter en första halvlek där HIF var helt överlägsna.
Det gör att laget nu är två poäng och två placeringar ovanför kvalstrecket, men man har en match mer spelad än J-Södra och Örebro som är närmast bakom i tabellen. 

HIF–Brage 2–0

1–0 Cole Alexander (6, assist Benjamin Acquah), 2–0 Lucas Lima (29)
Publik: 6087

HIF (4-3-3): Kalle Joelsson – Benjamin Örn, Charlie Weberg, Bernardo Vilar, Dennis Olsson – Benjamin Acquah (Rasmus Jönsson, 46), Adam Hellborg, Cole Alexander (Ervin Gigovic, 77) – Wilhelm Loeper (Jon Birkfeldt, 87), Lucas Lima (Amar Muhsin, 77), Erik Ring (Amin Al Hamawi, 77).

IK Brage (4-1-4-1): Andre Bernardini – Eirik Asante Gayi, Alexander Zetterström, Pontus Rödin (Jonathan Tamimi, 79), Christopher Redenstrand (Malte Persson, 24) – Henry Sletsjøe –Emil Tot Wikström, Gustav Berggren, Jacob Stensson (Adil Titi, 79), Ieltsin Camoes (Samouil Izountouemoi, 64) – Kevin Nyarko (Pontus Jonsson, 64).

1. Mobiliseringsmatch på Olympia

En säsong där dramatiken framstått som ändlös, konstant, är på väg mot sin ände.
En höst av bottenkamper och måstematcher på Olympia var framme vid den allra tyngsta matchen hittills. Den som kallats HIF viktigaste match sedan 80-talet.
I en del avseenden stämmer det epitetet: Nedflyttningsrisken till Ettan är reell och effekterna av en sådan skulle så klart vara enorma. Marker som HIF inte vandrat på sedan 80-talet, när fotbollens struktur var en helt annan.
HIF–Brage betydde allt och lite till. Man brukar lite halvt skämtsamt säga ”jag vågade inte titta” vid idrottsliga dramatiska händelser, men den här lördagseftermiddagen tror jag att det faktiskt bokstavligt gällde ganska många i Nordvästskåne.
Likväl kom det 6087 hit till Olympia. Ingen fantastisk publiksiffra, men likväl någon form av mobilisering.
De som kom kan i framtiden säga att ”jag var här” i en av HIF:s mest avgörande stunder.
En del av de 6087 välkomnade HIF-spelarna till Olympia utanför östra läktaren någon timme före matchen.
Strax före avspark fick Wilhelm Loeper och Agnes Eklöf ta emot sina utmärkelser som Årets HIF:are 2023.
Sedan drog det igång.

2. Ett lag på planen

När matchen väl började visade det sig att det bara fanns ett lag på planen.
Åtminstone bara ett som var helt närvarande, i stunden, påkopplade för en seriematch i Sveriges näst högsta serie.
Det redan kontraktklara Brage var bara till 80 procent där.
I gengäld var HIF:s elva spelare taggade så att det räckte till två lag.
I första halvlek gjorde de sin bästa halvlek i år. De agerade med den desperation som stunden krävde. De visade sig beredda att offra både den ena och andra kroppsdelen för att HIF skulle klara sig kvar.
Och snart gjorde de 1–0.

3. Afrikanskt 1–0

Stuart Baxter gjorde två ändringar på sitt mittfält jämfört med senaste matchen mot TFF. Cole Alexander och Benjamin Acquah kom in istället för Amin Al Hamawi och Ervin Gigovic.
Snacka om att de tackade för förtroendet.
I sjätte minuten vräkte Acquah in ett inlägg i straffområdet från höger. Från andra hållet for hans mittfältskollega Alexander in i boxen (just det HIF saknat i de senaste matcherna) och skallade, med sina 177 centimeter, in 1–0 till HIF.
Ett förlösande mål i en utsatt stund, signerat HIF:s två afrikanska spelare.
Sedan öste HIF bara på. Erik Ring blev fri (målvakten räddade). Acquah sköt på halvvolley (över). Hellborg sköt, Alexander sköt igen.
Från försvarskanterna vräkte Dennis Olsson och Benjamin Örn fram bollarna i sina korridorer, alternativt slog snabba inlägg.
Wilhelm Loeper och Erik Ring löpte diagonalt, rakt mot mål från sina ytterpositioner.
Längst bak städade Bernardo Vilar och Thomas Rogne-ersättaren Charlie Weberg upp allt (hur många bollar nickade egentligen Weberg bort? Många var det i alla fall).
Och spjutspetsen längst fram var Lucas Lima.

4. Brages bjudning och Limas tunnel

Genom stora delar av första halvlek skapade HIF:s förstapress problem för Brage. Flera gånger tappade de bollen centralt eller till höger på den egna planhalvan och till slut straffade det sig rejält.
I den 29:e minuten passade målvakt Andre Bernardini bollen rakt i gapet till Lima, som ställde sig i vägen för bollen, fick kontroll på den, höll i den, väntade – och tunnlade Bernardini. 2–0 till HIF.
Så lyder historien om den första halvleken på Olympia i den här ödesmatchen.
Och det blev också historien om matchen.

5. Transportsträcka i andra halvlek

Benjamin Acquah, som fick ett gult kort i slutet av första halvlek (avstängd mot Skövde) och sedan fick en smäll mot huvudtrakten i samband med att han vann en hörna, byttes ut i halvtid.
Rasmus Jönsson kom in och HIF fortsatte mala på och gå in stenhårt i duellerna.
Brage uppträdde förbättrat, men verkade främst vara tillfreds med att det hela inte skulle rinna iväg till utklassningssiffror.
2–0 var därmed inget resultat som något av lagen till varje pris ville undvika och därmed blev sista halvtimmen ganska chansfattig och ospännande. Eller en ren defilering av HIF, om man så vill.

6. HIF gjorde jobbet

Brage skapade bara två bra chanser i matchen. En nick på en hörna i första halvlek av Pontus Rödin och en nick i slutskedet av Emil Tot Wikström. Båda gångerna räddade Kalle Joelsson.
HIF bärgade en helt nödvändig och mycket rättvis vinst. De lyckades ta 13 av 15 poäng i höstens så viktiga hemmamatcher mot bortasvaga motståndare.
Därmed har de goda möjligheter att hålla sig kvar i Superettan. Men allting avgörs i den sista omgången. Kvalrisken finns fortfarande där. Övriga resultat i helgen avgör hur stor den kommer att vara när man om sju dagar går ut för sista omgångens match mot Skövde AIK på Södermalms IP.
Idag gjorde de i alla fall allt man kunde begära för att säsongen då ska få ett glatt slut.

Foto: Bildbyrån