Pusselbitarna som kan göra YIF till ett guldlag

30-26 innebär att YIF har fyra bollar att gå på inför returen på bortaplan nästa fredag.
Det är inte mycket handboll. Speciellt inte i Partille Arena mot Sävehof.
Men det finns mer än bara resultatet från ikväll som talar för Ystads IF.

Ryktena började gå för en dag sedan.
Strax innan avkast i cupkvarten mot Sävehof kallade YIF ut nyheten Elliot Stenmalm var klar för klubben. Han var dessutom spelklar direkt!
20-årige Elliot Stenmalm har nu gjort samma drag som storebror Philip.
Lämnat Polen för att börja om på någonting tryggt i Sverige. Till skillnad från Philip, som är nästan tio år äldre, är det sannolikt att Elliot mer gör av ett omtag. U21-landslagsmannen är egentligen ”för bra” för att spela i Handbollsligan. Siktet är inställt att återvända till kontinenten

Elliots återkomst till Sverige, hur lång den än må bli, kan bli en seasonchanger för Ystads IF.
Och vi får inte glömma att Våfflan är på väg också. Jonathan Wilthorn, ärrad mittsexa/försvarstrea i OV Helsingborg som kommer att bli en nyttig avlastningsphjäs efter nyår. Han är då redo efter sin hälseneskada.
Då har YIF det som saknats under första delen av säsongen, nämligen bredd. Det lär behövas om man nu tar sig till Final Four, exempelvis.

Kim Andersson är också tillbaka, om än inte i full form. Men när alla spelare i YIF är sammansmälta och skadefria – då är det ett lag att ställa höga krav på.

Matchen ikväll då?
2-2 efter shoot outs bell till 19-14 i paus.
En första halvlek som var en av YIF:s klart bästa den här säsongen. Eliot Stenmalm kastades in i elden, mest för att få känna på det – och det var mycket som var lite lite bättre.
* För första gången spelade Oscar Joelsson och Kim Andersson tillsammans – där fanns onekligen något. Som apelsinjuice och vodka i en fin juicegrogg. Idag tioprocentig. I slutspelet så stark att kroppen knappt kan svälja.
* Alexander ”Mandolinen” Lindén svarade för två straffräddningar och en shooutouträddning (samt ytterligare en straffräddning i andra).
* Kasper Palmar ser onekligen ut att vara tillbaka – och det som verkligen slår mig är att han är vassare än jag minns i försvarsarbetet.

I andra halvlek kunde YIF ha runnit undan till en större seger, men det saknades lite skärpa.
Utgångsläget är ändå, får man lova att säga, gynnsamt.

Dagens frågetecken:
968 i publiksiffra. Fortsatt sömnigt på läktarna. Skärpning. Jag lovar att ni kan se repriserna av Robinson och Hela Sverige Bakar när ni kommer hem.

***

I övrigt i cupkvartarnas första omgång noteras att:

* IFK Kristianstad låg under med 21-29 tio minuter in i andra halvlek. De regerande cupmästarna var riktigt illa ute. Önnered gjorde 7-1 i början av andra halvlek för att sedan när de hade räven i säcken släppa ut den.
Göteborgslaget vann med 34-32 och har absolut chansen att gå vidare. Minns att lagen spelade oavgjort i Kristianstad Arena nyligen.

Uppenbarligen har IFK mycket kvar att jobba med.
Personligen tror jag att de absolut blir, snarare än är, ett topp fyra-lag. Som Markus Olsson sa i en intervju efter LUGI-segern; de slet rätt hårt i början av förra säsongen också. Det slutade med två guld.
Samma tränare och till stor del samma spelare har väl knappast blivit väldigt mycket sämre? Det är alltid ett hårt jobb som ska göras och görs det – då spelar IFK om gulden även i vår.

Ola Månsson sa en träffande sak häromdagen om sitt H65. ”Var vara bara 99 procentibörjan – och då slår vi inga lag i den här ligan. Vi måste vara 100.”

Kanske är det så med IFK. Den där sista procenten är inte på plats ännu. Och det enda som hjälper då är tid, en dyrbar ingrediens i en stad där tålamod tycks vara en bristvara.

* Hammarby och Amo gjorde som väntat och vann sina respektive kvartsfinaler. De är så gott som klara för Final Four.

***

Förra veckan gjorde jag en utflykt till Eskilstuna för att bevittna Zoran Roganovics Z23-projekt i GUIF:s regi. I sanning inspirerande.

Man lär sig så mycket av att umgås med topptränare, föreläsare, landslagsfolk, klubbchefer och annat kunnigt folk. På flera sätt jämförde jag mig själv med de 14-15-åriga spelare som deltog på träningarna. Vi har ungefär lika lång historia i handbollens värld och att inspireras av dessa stora namn betyder mycket. De är dock bättre på att utöva sporten, vilket inte säger så mycket.

Det fick mig, återigen, att reflektera kring Final Four-upplägget. Det kan, och borde, kunna vara så mycket mer än bara ett sportsligt meeeting. Mer än bara fyra matcher och pokalutdelning. Med tiden hoppas jag att dessa meeting kan innehålla föreläsningar, paneldebatter, utbildningar och utrymme för socialt nonsens. En fet handbollsfest. Då blir det josagrogg på mitt rum kan jag lova. Eller kanske på Kim Anderssons?

Tomas Axnér om nya jobblösningen, Handbollsligan och vikten av att förbli en vass matchcoach