Greppet direkt med Gabriel Gagzis i Hässleholms IF

Det krävs någonting speciellt för att bli målvakt. En del har begäret att bli hjälte, andra står mellan stolparna för att det är roligast – och vissa bara för att de en gång blev sist vald på skolgympan. Vi har klämt några av de skånska burväktarna på pulsen.

Faktaruta:
Namn: Gabriel Gagzis
Moderklubb: IFK Hässleholm
Aktuell klubb: Hässleholms IF
Division: div 2
Ålder: 18
Bor: Hässleholm
Jobbar som/studerar: Säljare, Presto AB
Favoritmat: Hemmagjord Moussaka
Favoritmusik: Mestadels old school rap
Favoritlag i Sverige: Malmö FF
Favoritlag utomlands: AC Milan
Motto: ”fall forward” – Jonas Johansson

När stod du i mål för första gången?
-Var nog någon gång runt 5-6 års åldern.

Hur ser din egen målvaktskarriär ut?
– Började att spela mycket som både målvakt och utespelare i IFK Hässleholm vid tidig ålder. Sedan efter hand blev det bara att jag sökte mig mer och mer in i mål. Spelade i IFK fram till jag var 17. Min familj och mina vänner var HIFare så jag kände också att de va min tur att hänga med den gröna familjen. Spelade då först i HIFs u19 innan jag blev uppflyttad till A-laget där jag är idag.

Vad har du för rutiner eller ritualer du måste genomföra i samband med match?
–  Jag har en del grejer som jag ska göra i en viss ordning innan match. Mestadels att äta samma saker som jag vet fungerar bra och göra samma aktivering i vårt gym som alltid. Inga jättespeciella grejer utan mest sådant jag vet fungerar bra för mig.

Vad är det bästa med att vara målvakt?
– Kan inte sätta fingret på det riktigt. Jag bara älskar att rädda. Att vara den sista utposten och kunna avgöra viktiga situationer.

… och det sämsta?
– Inget. Såklart finns det saker som till exempel ett litet misstag från än kan sänka hela laget och förlora matchen. Men jag gillar den pressen, den får ut de bästa ur mig. Dock är en iskall konstgräsboll i ansiktet under vintern inte så jättekul.

Hur mycket tillgång till specialiserad målvaktsträning har du?
– Våra målvaktstränare är på plats två gånger i veckan.

Ni vinner en match med 1-0 efter att du briljerat i 90 minuter och limmat en straff på tilläggstid. Vad unnar du dig på kvällen?
– Inget särskilt. Spendera tid med familj och vänner sedan en god natts sömn.

Hur hanterar du en förlust?
– Gillar inte att prata så mycket efter en förlust. Vill mest bara bearbeta det på egen hand ett tag. Beror också mycket på hur matchen var, men hatar alltid att förlora.

Trivs du i rampljuset mellan målstolparna eller är det betungande att ha det ansvaret?
– Tänker inte så mycket på det. Jag har höga förväntningar på mig själv. Jag ska bara ut och göra mitt jobb felfritt.

Om du får plocka ut en specifik räddning från din karriär – vilken vill du lyfta fram då?
– Ingen jag riktigt tänker på direkt. Räddade en straff mot Mjällby i slutminuterna för något år sen. Mer hela matchen jag kan tänka tillbaka på som va härliga

Korta frågor:

Vem är din förebild som målvakt?
– Som liten var det alltid Buffon eller Casillas. Men nu skulle jag nog säga Ter Stegen. Han är komplett.

Vad anser du om VAR?
– Tråkigt. Fotboll va roligare att kolla på när de inte fanns.

Din största/värsta motgång?
– Under 2022 var jag borta länge pga en fotskada. Att inte kunna spela fotboll på en längre period var hemskt.

Din största/bästa framgång?
– Kan vara vissa bra läger man har blivit uttagen till. Men skulle faktiskt säga att få vara med i den truppen vi hade denna säsongen var otroligt. Tror aldrig det funnits en så stark trupp i div 2 någonsin.

När fick du beröm senast och av vem?
– Förmodligen vår förstamålvakt Adam Larsson. Han lär mig otroligt mycket och får ut det bästa ur mig varje dag.

När fick du en utskällning senast och av vem?
– Inget jag lagt på minnet. Förmodligen någon lagkamrat som tyckte man skulle gjort något annorlunda. Men vi har höga krav på varandra så det är egentligen inget speciellt.

På din dröm-löpsedel står det?
– Hässleholms IF vinner SM-Guld.

Avslutningsvis, detta visste du/trodde du inte om mig?
– Att jag är snabbare än Vilmer Persson Åhstedt på 60 meter.

Fotograf John Friberg