H65:s godistrick, LUGI:s respons, Team Skåne-minnen och vilka blir Sveriges Kolstad?

H65 Höörs förmåga att vara som starkast över upploppet är slående. Bedövande rentav.
Fyra måls underläge borta mot Aranäs med 13 minuter kvar.
Fyra måls segermarginal när allt summerats. 33-29.

Mellanskånskorna är på något sätt godistrickets mästarinnor. Just när motståndarna känner den ljuva vinnarsmaken och doftar den söta tvåpoängsaromen – då öppnar H65 surströmmingsburken. När Aranäs var bestämda, kraftfulla och hundraprocentiga, då visade de fin klass. Inte undra på att de tog poäng av Skuru.
Men när de blev trötta och började tveka. Då var det över.

Vargar jagar i flock, tröttar ut sitt byte och får måhända sin flyende middag att tro att den kommit undan. För att sedan när tiden är den rätta låta någon i flocken gå till attack och sedan invänta resten av flocken som sliter bytet i bitar.
Den där vargen som fällde Aranäs var Johanna Östblom. Högersexan har sakta men säkert tagit kliv efter kliv och har detta år ett ännu större ansvar sedan Ida Gullberg blivit proffs i Tyskland. Och visst har Östblom varit bra, men detta var kanske henne viktigaste match på länge för självförtroendet. De sista tio minuterna gjorde Östblom fem av H65:s nio mål. Avsluten var kliniska och varierande. Jag kunde riktigt se framför mig hur Tomas Axnér höjde på ett ögonbryn och noterade något i sin lilla anteckningsbok.

Aranäs har av vissa tippats som en nedflyttningskandidat.
Jag tror inte någon tror på det längre. Personligen tror jag att de är större chans att de går till slutspel än ens riskerar ett kval – för de kommer att ta ytterligare kliv som lag.

***

Parallellt satt jag och tittade på två andra matcher.
Kolstad fimpade självaste PSG med 36-31.
När jag såg en fullsatt arena i Trondheim med total handbollsfest blev jag delvis väldigt avundsjuk. Vilken häftig satsning som gjorts! Låt folk som har för mycket pengar satsa dem i handboll, eller idrott om de nu vill, om det är i ett klubblag på det här viset. Vad det sedan kostar att skapa ett norskt poplag som direkt blir ett av de bästa i världen vågar jag knappt tänka på. 24 miljoner norska kronor var lönebudgeten 2022. Vad budgeten är i praktiken med alla kostnader denna säsong ska jag ta reda på.
I somras var det tydligen ekonomisk kris, men så länge lönen trillar in så levererar onekligen spelarna på planen.

Det får mina tankar att sväva iväg.
Skulle en liknande satsning någonsin kunna bli aktuell i Sverige? Skulle någon kunna ta ett lag som Amo, HK Malmö, IFK Kristianstad, Hammarby, Redbergslid eller vad det nu kan vara och göra det till ett världslag?
Naturligvis.
Även om det vore en pinne i ögat för den svenska föreningsmodellen.
Det skulle kosta extremt mycket ur ett Svenssonperspektiv – men inte ur ett Joakim von Anka-perspektiv.
Men det finns fler, och extremt billigare, sätt att skapa ett världslag inom handbollen i Sverige. För det finns ju damlag också.
Vad tror ni det skulle kosta att göra ett svenskt Kolstad på damsidan? Ett Team Skåne i världsklass?

Just det. Team Skåne, ett annat namn för Eslövs IK förr, vann SM-guld 2002.
Tränare då: Ola Månsson.
Platsen: Norrevångshallen.
Huden: Gås.

OM det sitter en uttråkad miljardär som vill vinna Champions League så finns chansen att göra stora saker inom handbollen – snabbt. Varför inte i Skåne? Kanske med H65 Höör? Kanske med Eslövs IK eller vad den föreningen kommer att heta i framtiden. Kanske med båda?
Det skulle väl kosta ungefär lika mycket som att ta upp ett hyfsat Superettanlag i herrfotboll i Allsvenskan? Om ens det.

***

En annan match som följdes med stort intresse var Skövde-Aranäs.
Skövde är tveklöst höstens lag. Den stora positiva överraskningen. Hur skulle jumbon Aranäs klara den utmaningen.
Jag satte på mig LUGI-hatten och konstaterade att Aranäs klarade de väldigt bra. Lite för bra. De hade poängmöjlighet in i slutminuten, men Skövde satte spiken i sitt sista anfall.

Jag tycker mig se ett Aranäs som går i rätt riktning för dem. Som räddningsplanka för LUGI är det obra.

***

På tal om LUGI.

Klubben fick sig en liten snyting i gårdagens blogg. Det kanske blev värre än det var menat, men så blir det ibland.
Därför är det speciellt glädjande att kunna berätta om hur alla landets klubbchefer borde agera.
Så här lät det när Emme Adebo ringde upp.
Emme: Vad är felet med vår presspolicy?
Jag: Att vi måste stå i ett hörn och vänta på intervjuobjekt. Som kanske kommer.
Emme: Är det verkligen så?
Jag: Ja.
Emme: Då är det ändrat från och med NU. Naturligvis ska vi som klubb göra det enkelt och smidigt för er journalister. Det är rester från pandemin som lever kvar, men det är borta från och med NU.

Korta beslutsvägar. Strålande!
Och de hade varit ännu kortare om jag pipit hos Emme direkt, men skriver man bloggar i affekt sent på kvällarna blir det hetsigt ibland. Förra säsongen gnällde jag hos klubbledning och styrelse – ingenting hände. Så klev Emme in genom dörren och boom.

Så.
Ni kan tacka mig sedan, Kristianstadbladet, Sydsvenskan, Radiosporten, Ystads Allehanda, Skånska Dagbladet och vissa andra. Stå dock inte i vägen för vaktmästaren bara.

***

Jag fick en mailnotis idag.
Jag kunde se rubriken och avsändaren:
Olof Ljungberg (klubbchef i Karlskrona) hade mailat om HF Karlskrona.

Jag väntade med att öppna mailen och funderade.
Vad hade jag nu gjort/skrivit/sagt? För när vi journalister får mail från läsare är det 99 gånger av 100 av negativ karaktär.
Var det något nedlåtande i Isak Larsson-intervjun?
Hade jag varit elak mot någon mer i LUGI-referatet?

Men nej.
Budskapet var enkelt:
Det heter HF Karlskrona. Ingenting annat. Glöm Hästö. HF Karlskrona är det som gäller. Och Ola Lindgren är hjälptränare åt Mathias Ekstrand, om vi ska vara övertydliga.

Som Emme sa. Då är det så från och med nu.

Om LUGI:s ras, presspolicy och räddning – samt IFK:s motgångar & möjligheter