Kalle Joelsson summerar den dramatiska HIF-säsongen 2023
HIF klarade sig kvar i Superettan efter en säsong av bottenkamp. Målvakten Kalle Joelsson var en huvudperson under hela säsongen, som vikarierande lagkapten i flera matcher och som lagets kanske viktigaste spelare. Framför allt under vårsäsongen gjorde han många avgörande insatser och de svåra räddningarna avlöste varandra. Här svarar han på Skånesports frågor om hur han upplevde säsongen 2023.
Ni klarade er kvar. Beskriv känslorna då och så här efteråt.
– Det var en otrolig lättnad så klart. Det var en otroligt tuff säsong som var väldigt mycket upp och ned. Så det var skönt att vi kunde lösa det till slut. Det var lättnad både efter matchen och nu under dagarna efteråt när man kommer hit och tränar. Det är en avslappnad känsla att man kan komma hit och inte tänka för mycket, utan bara njuta.
Känner du rent fysiskt att bördan är borta från axlarna?
– Det gör man väl. Man blir lite lättare, absolut. Den här bördan har blivit tyngre och tyngre ju längre säsongen gått. Vi har haft kniven mot strupen i nästan alla omgångar, så det känns skönt.
Fanns det plats för något firande eller var det bara lättnad?
– Lite firande blev det. Vi firade att vi klarade det. Ett firande av lättnad. Vi är inte nöjda med säsongen, men det var så klart väldigt skönt att vi klarade det till slut.
Om du ser tillbaka på året, när kände du att ”vi kommer nog lösa det här”?
– Egentligen har jag aldrig slutat tro på att vi ska lösa det. Under de sista sju-åtta-nio matcherna har vi haft en bättre stabilitet i prestationerna än vad vi hade i början. När man får den här stabiliteten får man lite större tro på det, så klart. Så där kände man kanske att vi kommer klara det.
– Men under hela säsongen har jag trott på oss som lag. Jag har aldrig tappat hoppet om att vi skulle klara det. Det har varit en stegring av prestationerna under säsongen, där vi haft några dippar.
När var läget som mörkast?
– Svårt att säga. Det var en period vid uppehållet där vi vann tre matcher i rad, men sedan hade vi några matcher efter det som var tuffa och åkte ned under strecket igen. Där gick en del tankar. Samtidigt tycker jag att det var otroligt starkt av oss som grupp att vända på det igen.
Stuart Baxter sa att ni inte bara gjorde en vändning, utan två – en på våren och en efter sommaren. Ni tog bara en poäng under hela augusti. Sedan avgör ni i 89:e hemma mot GIF Sundsvall (3–2 den 3 september). Ser du den matchen som en vändpunkt?
– Ja, absolut. Där hade jag personligen en känsla av att ”den här matchen kommer vi inte förlora. Vi kommer vinna.” Den känslan hade jag inte alltid i början av säsongen. Där kände man att vi satt en bra struktur och att alla visste vad de skulle göra: När vi verkligen gör det så funkar det. Och när det vi snackat om funkar så blir det en större tro på det också.
Under våren var det många matcher där du gjorde avgörande insatser. Du har fått göra många intervjuer efter matcher där ni förlorat, men där du gjort flera bra räddningar… Det jag försöker komma till är: Hur upplevde du den här perioden? Att det var så mycket som vilade på dig?
– Det var jobbigt, för jag kände ändå att min egen prestationsnivå var bra. Men samtidigt förlorade vi matcher. Det var en jättejobbig sits. Man tänkte ”vad kan jag mer göra?”, ”hur kan jag hjälpa andra?” och hela den biten. Samtidigt var jag tvungen att fokusera på mig själv och fortsätta leverera bra matcher och så skulle det slutligen bli bättre för laget.
– Som jag sa så tycker jag att över säsongen så har det successivt blivit bättre. Vi har förstått våra roller bättre, vi har fått en bättre struktur och jag tycker verkligen att vi under de här sista matcherna visat att vi är stabila. Vi släpper in fyra mål på de åtta sista matcherna och det bygger på vad vi gjorde under hela säsongen, egentligen sedan Stuart (Baxter) kom in och vi byggde den här strukturen hela vägen. Vi slutade aldrig att jobba på träningsplanen och har haft en bra träningsmiljö. Det är jätteviktigt. Till slut gav den resultat.
Det är många som återkommit till det här med träningsmiljön, att även de som inte spelat har bidragit till den? Skulle du säga att det är en stor skillnad jämfört med förra året (då HIF åkte ur Allsvenskan)?
– Man ska inte jämföra så, men i år tycker jag att vi haft spelare som inte spelat så jättemycket, men som kommit hit varje dag och gjort jobbet – inte hållit på och klagat för mycket. Det är klart att vi haft spelare som varit besvikna för att de inte fått spela, men det har varit en reaktion att ”jag ska ändå göra mitt bästa på träningen, dyker chansen upp ska jag ta den”. Vi har haft en bra grupp i år och det är en av anledningarna till att vi löste det till slut – att vi haft en bra träningsmiljö och har successivt kunnat bygga över hela säsongen och på så sätt blivit bättre som lag.
Vilka lärdomar drar du av året?
– Att man aldrig ska ge upp. Jag tycker att vi haft väldigt tunga perioder i år, där vi var långt nere i mörkret och där man klart tvivlade. Men ge aldrig upp, sluta aldrig tro – det var inte många som trodde på oss efter sommaren, det var mycket press utifrån och mycket snack, men vi stannade i bubblan. Till slut vände det.
Du är från regionen och jag antar att du privat känner många som håller på HIF. Hur mycket har du märkt av det snacket?
– Det är klart att man märkt av det, det är omöjligt att inte märka av det när man bor här och känner många som står på södra. Att man är en del av deras lidande har varit en av de tuffare delarna. Att det är vårt fel att det gått som det gått.
– Samtidigt tycker jag att vi aldrig gav upp. Vi visade de sista matcherna att vi kämpade och slet och jag hoppas att alla såg det också – att det fanns en tro på det vi gjorde och att vi jobbade före klubben, för klubbmärket och för fansen.
Foto: Bildbyrån
Lundblad om HIF:s dramatiska 2023: En When We Were Kings-värdig säsong
Kontaktuppgifter:
gustav.lundblad@skanesport.se