Ola Månssons åtta spelare som blev landslagsstjärnor – ”Hon kom sist på alla tester”

Åtta spelare i det svenska landslag som nu är på medaljjakt i VM har en sak gemensamt.
De har någon gång tränat under Ola Månssons försyn. Vissa mycket, andra marginellt lite.
– Jag har inte lärt dem att spela handboll, men de fyra som gjort flera säsonger i H65 Höör gläds jag extra mycket för, säger Månsson.

Irma Schjött
Plockades in till H65 Höör från VästeråsIrsta sommaren 2019.
Lämnade för att bli proffs i Thüringer 2022.
– Jag hade haft henne i U-landslaget innan hon kom till oss. Det som alltid präglat henne är en enorm spelförståelse och framförallt är Irma en spelare som är som bäst när det gäller. Det är kanske hennes allra bästa egenskap. När det är viktigt – då är hon bra. Hon var andramålvakt i Västerås när hon kom och det blev inte ens tre säsonger hos oss, men det hände mycket då. Hon är en av dem i Höör som har haft störst fysisk utveckling, även om kom sist på alla tester… Tajmingen var perfekt. Hon fick Micke Salomonsson som målvaktstränare och fokuserade helt på fysen.
– Det har gått snabbt för hennes del på sistone och jag blir väldigt glad av att se henne spela och vecka efter vecka i Champions League.

Sofia Hvenfelt
Plockades in till H65 från Önnered sommaren 2016. Tog SM-guld säsong ett och silver säsong två. Lämnade för proffsspel i Köpenhamn sommaren 2020.
– Sofia var den första jag ringde när jag blev tillfrågad att ta över Höör. Den andra var Emma Lindqvist, efter att ha haft dem båda i ungdomslandslaget. De var inte bäst där, men visade många ovanliga kvaliteter redan då. Sofia är en fantastisk ledare och spelade 2016 i det Önnered som åkte ur SHE– mot Boden.
– Hon förbättrade tidigt sin avslutningsprocent. En säsong var hon bäst av alla i SHE, med över 85 procent. Det hon har utvecklat ytterligare är att skapa sig själv fler lägen. Det är en myt att hon inte varit bra på att avsluta. Sedan är hon inte den snabba spelaren som får extra kontringsmål.
– Sofia kom som junior till erfarna spelare i Höör, men blev snabbt en ledare i gruppen. Av alla som lämnat Höör är hon den som gjort störst skillnad för mig som tränare när hon försvann.
– Gällande VM-uttagningen blev jag jätteglad. Mer än det hon presterat i Tyskland och i Champions League kan man inte göra.

Emma Lindqvist
Plockades in till H65 från OV Helsingborg sommaren 2016.
Lämnade för proffsspel i Herning Ikast sommaren 2021.
– Jag hade koll på henne redan när hon inte blev uttagen i Skånelagen som liten flicka – eftersom jag tränade hennes storebror i OV samtidigt. Först när hon blev uppflyttad i damlaget såg man hur seriös hon var. Första säsongen i H65 tyckte hon inte att hon var mogen att spela mittnia och styra spelet, men hon gjorde det fantastiskt och tog snabbt stora steg. Och man ska tänka på att hon gick från att vara avbytare i Allsvenskan till att vinna SM-final året efter. Hon var konstanten som alltid spelade.
– Hon är ointresserad, eller direkt ovillig, av att glänsa. Hon vill bara vinna matcher och är därför en tränares dröm. Hon har spelat på de flesta positioner förutom höger- och vänstersex, men jag tror faktiskt att hon hade kunnat göra det bra även där. På träningar har hon till och med varit vass i mål.
– En fantastisk sak med Emma är att hon har fått sitt internationella genombrott som högertvåa och högernia, när hon egentligen är bäst som trea och kontringsspelare som mittnia. Jag hade samtidigt gjort likadant som förbundskapten och hon har inget emot det. Den typen av spelare är ovärderliga. Det är inte ofta hon får priset som matchens lirare, men i 90 procent av alla matcher är hon bland lagets tre bästa spelare.

Kristin Thorleifsdottir
Plockades in till H65 från Skånela sommaren 2017.
Lämnade för proffsspel i Randers 2020.
– Kristin var en stjärna i Allsvenskan när hon kom till Höör, men inte den största stjärnan i 98-kullen – för det var Hannah Flodman. Alla ville ha Flodman, men jag ville ha Kristin.
– Det roliga nu är Kickan blivit specialist i försvar. Det kunde man inte tro 2017… Hon tyckte inte det var viktigt med försvar då utan var mest en skytt, men hon flyttade till Höör för att bli en tvåvägsspelare och vi hade många tuffa snack.
– Signifikativt för Kristin, och de andra som varit i H65, är träningsviljan. Det är inte någon av dem som stannat tio centimeter innan linjen på idioten.
– Kristin är den av ”mina” spelare som har potential till väldigt mycket mer – om hon få rätt stöd. Hon har nästan en för stor roll idag i Horsens.

Anna Lagerquist
– Jag vill inte ta någon ära för hennes utdelning, men jag fick vara med lite från sidan på handbollsgymnaset.
– Det första man märkte i hennes unga år var att hon var helt överlägsen på kroppskontroll och balans. Hon kunde kasta bollen i luften, göra en kullerbytta och fånga den. Fler gånger i rad. Hon var på en annan nivå än alla andra. Sedan utvecklade hon ett man-man-försvarsspel under Dragan Brljevic som var fantastiskt. Jag ber ofta mina skolelever att titta på henne. Det hon visar nu hade hon redan då.

Olivia Mellegård
– Hon var en självklar pjäs i U-landslaget, i samma lag samma som Linkan och Hvenfeldt spelade i. Vi vann EM-guld 2013 när de var 17-åringar och redan då hamnade hon i All Star Team. När hon kom med på riksläger första gången var det dock som vänsternia, samma position som Hvenfelt. Båda var vänsternior i Göteborgs stadslag, idag spelar de båda i landslaget på helt andra positioner.
– Olivia var kanske den som visade bäst allroundhet tidigast.

Daniela de Jong
– När jag hade henne i ungdomslandslaget hade hon en helt annan typ av roll. Då var hon mer en skytt än en playmaker och på den tiden mer försvarsspelare än anfallsspelare. Hon var duktig i försvaret tidigt, men har hela tiden dragits mycket med skador.
– Vi hade inga landslagssamlingar, utan det var mest i matchspel jag hanterade henne. Hon var och är alltid taktisk smart och gjorde få fel – precis som nu. Vi hade ett helvete i H65 mot Skuru när hon spelade där. Skuru är de enda vi har minusstatistik på, eftersom jag inte vågar räkna mot Sävehof längre…

Tyra Axnér
– Henne har jag haft väldigt lite att göra med, men under ett år hade jag henne på Polhemsskolan i Lund. Det är därför en spelare jag följt länge.
– Tyra har ett vackert avslut, ett vackert skott till en explosiv spelstil. Den spets hon har är oerhörd unik. När vi hade de fösta uttagningarna i skolan sköt hon bättre än killarna som varit på samma uttagning.

Vilka spelare som du haft i olika sammanhang saknar du i dagens landslag?
– Jessica Ryde var ett namn på allas läppar när hon inte kom med i truppen. Henne har jag haft både i Höör och i skolan. Isabelle Andersson är ett annat namn som säkert var nära.
Sedan är det tragiskt att Hanna Blomstrand inte kunde fortsätta sin karriär, avslutar Ola Månsson.

Hur H65 Höör fostrat sina stjärnor? Det kan ses i klippet nedan. Och i klippet under det visar Ola Månsson sina färdigheter inom andra sporter.