Är Sverige bra och jag omodern – eller tvärtom?

Gästkrönika av Claes Andersson.

Vi är nån vecka in i Handbolls-VM för damer anno 2023 och fina matcher avlöser varandra i en strid ström.
Så här långt har i och för sig de flesta matcher varit helt odramatiska, men de har ändå givit oss en indikation på status på de olika landslagen.

Hur bra är Sverige jämfört med övriga nationer?
Hur långt kan det bära?
Vågar vi hoppas på semifinal och medaljmatcher?

Jag känner en viss osäkerhet kring detta.

Om man initialt förenklar det hela en smula, kan man säga att ett lag behöver ha tre saker på plats, för att optimera sina chanser till framgång.

1. Försvar och målvaktsspel.

Motståndarna skall få slita hårt för att göra mål och antalet insläppta mål skall vara så lågt som möjligt.

2. Kontring och uppspelsfas.

Att kunna omsätta en bra defensiv i snabba omställningar och avslutsmöjligheter, ger så kallade enkla mål.
Det är alltid enklare att göra mål innan motståndarna är på plats och har hunnit organisera sitt försvar.

3. Stationärt anfallsspel

Med ett kollektivt organiserat anfallsspel, med medvetna spelval, så uppstår avslutslägen som alla i det egna laget kan förutse, vilket i sin tur underlättar hemlöp och organisation av det egna försvaret.

Får man dessa tre delar på plats, så maximerar man sitt lags chanser till vinst oavsett motstånd.

Hur har det då sett ut för Sverige så här långt?

Tomas Axnér är något av en spjuver med inte bara rävar bakom öronen, där finns mer än så. Det gäller såväl taktik, trupputtagning och uppställningar under match.

Några exempel på saker som diskuterats inför VM.
Emma Lindqvist tas ut som mittnio i truppen, men spelar alltid högernio. Varför?
I brist på naturlig spelmotor petas lagkapten och mittnian Carin Strömberg. Varför?
Sveriges bästa målvakt i landslaget på senare år, Jessica Ryde, hamnar utanför truppen. Varför?

Resultatet hittills talar till Axnérs fördel.
Jenny Carlsson är vår bästa niometare hittills och spelar på just mittnio.
Såväl Johanna Bundsen, Evelina Eriksson och Irma Schjött har gjort finfina matcher i målet.

Om vi då går tillbaka till de tre punkterna ovan, så tycker jag att försvar/målvakt har funkat mycket bra. Anna Lagerqvist är otroligt vass och hela försvaret är tufft, rörligt, aktivt och spelarna hjälper varandra på ett utmärkt sätt. Världsklass!

Uppspel/kontring ser strålande ut.
Hög fart och spritt målskytte och det med hög effektivitet. Toppklass!

Stationärt anfallsspel däremot, där tycker jag att det haltar. 
I mina ögon saknas en naturlig spelmotor som sätter sina medspelare i bra lägen. Paradoxalt nog är Jenny Carlsson på mittnio bäst av niometarna hittills. 
Hennes skott är rappt och explosivt och hon är modig och skoningslös mot sig själv.
Men hittills tycker jag inte att hon har lyckats göra sin omgivning bra nog.
Det finns sparkapital på samtliga övriga spelare på nio meter. 
Det gör sammantaget att jag ger betyget: Medelklass!

Jag tror att om Sverige skall nå medaljmatcher, så måste punkt 1 och 2 försätta på hög nivå och punkt 3 behöver utvecklas och förbättras.

Två gamla sanningar sätts då i spel.
”Man vinner matcher på bra försvar”
”Man vinner turneringar genom att vara som bäst sista veckan”

Alltså.
Om Axnér får igång fler spelare på nio meter och hittar ett effektivare stationärt anfallsspel, då kan det räcka långt.
Om han därtill inte sliter ut sina bästa spelare i förtid, ja då ökar möjligheterna ännu mer.

En semifinalplats och två medaljmatcher ligger då absolut inom räckhåll.

Men för att återknyta till rubriken ovan, så kan ju allt vara precis tvärtom.

Oavsett vad, heja Sverige????????

– Claes Andersson

Ola Månssons åtta spelare som blev landslagsstjärnor – ”Hon kom sist på alla tester”