Unik genomgång: de svenska handbollshjältinnorna – som maträtter

Det svenska landslaget jagar medaljer i VM.
Vi har lärt känna dem som handbollsspelare – men hur är de som maträtter?
Vi har kokat ihop en buffé med rätter baserat på diverse karaktärsdrag, fakta och rena antaganden.

Johanna Bundsen
Korv Stroganoff med ris. Just när man trodde att man var mätt på det blev det ens nya favoriträtt. Igen. Nu i en upphaussad version med ekologisk falukorv, riktig vispad grädde och en bit svartvinbärsgelé för att hitta den perfekta sötman. En klassiker man alltid kan luta sig tillbaka mot.

Kristin Thirleifsdottír
Norrländsk pizza med renblod från Torpgärdan, Norrbottenost, renkött, egenskördad hjortronsås, lite känslolösa feferonis.
Hon bakar för övrigt den i sitt eget matlagningsprogram här, 2.37 in i klippet:
Hitta någonting bättre på internet om ni kan.
En av mina absoluta favoriter. Kristin alltså. Pizzan är som henne – helt oförutsägbar, innerlig och äkta ut i de brända kanterna.

Sofia Hvenfelt
Pannkakor med jordgubbssylt och vispad grädde. Serverad med kylskåpskall mjölk. Alla älskar det. Helt utan undantag. En riktigt fin sockermustig och lagom fluffig pannkaka, lätt krispig i kanterna men precis lagom räddad i mitten, skriker Hvenfeltsk vinnarmentalitet. Ingen har lämnat en pannkaksmiddag hungrig. Eller pannkaksfrukost. Eller lunch. Eller nattamat. Ingen har blivit besviken på en riktigt fin pannkaka, eller Sofia Hvenfelt, någonsin. 

Nina Koppang
Harakiri-korv. Har ni testat att käka en? Det ger ungefär samma effekt som att försöka stå emot Koppangs attacker. Man ligger på golvet och kippar efter andan.

Olivia Calzonegård Mellegård
Trerättspizza i en. En pizza som samtidigt är en trerättersmeny där man arbetar sig ”uppåt”. Där den avslutande delen av pizzan är nutella med jordgubbar. Se henne baka den här för övrigt.
Med en handled mjuk som hasselnötschoklad bryter hon normer. Se och lär, alla Bambatanter och kantvesslor.

Linn Blohm
Smörgåstårta. Det bästa vi svenskar har att erbjuda omvärlden. Alla kategorier. Lager på lager av stabila, delikata och pålitliga ingredienser. Förknippad med högtider. Rostbiff och remouladsås eller nyskalade räkor med ägg och majonäs – vem bryr sig? Nöjdhetsprocenten är alltid mellan 95-100 procent. Ni kan pröva någonting annat ibland, visst, men all kommer alltid tillbaka till smörgåstårtan.

Jamina Roberts
Boeuf Bourguignon. Som ett riktigt långkok blir Jamina bättre och bättre ju längre tid det får puttra. Helst fem-sex matcher i ett mästerskap, fråmåt semifinalen kanske. Med små enkla ingredienser bildas en helhet som är av yppersta världsklass. Går inte att tröttna på.

Mathilda Lundström
S.O.S. Skarp som sillen. Smidig som smöret. Pigg som prästosten. Kantig som knäcket. Snabb som supen.
Ursvensk med ett stänk av skärgårdssälta.

Irma Schjött
Tapas. Varje gång man stuckit iväg med chefens företagskort för att ”representera” blir det tapas. Dels för att det är det enda hotellbaren kan servera när allt annat är stängt, och dels för att det är så oerhört pålitligt. För några år sedan var jag inte övertygad om dess storhet, varken Irmas eller Tapas som rätt, men nu vet alla att det är ett säkert kort.

Nina Dano.
Grodlår. Åtminstone på fredag. Frivändningarnas okrönta drottning.

Anna Lagerquist
Farsans chiliconcarne. Frankofilen och riverdanceartisten behöver sina proteiner. Min farsa hade i sin ungdoms dagar inte riktigt koll på vad som var ett kryddmått och var som vad en matsked, vilket ledde till att uppväxten med jämna mellanrum innebar ymniga svettningar vid inmundigade av middagar. Lite bönor och köttfärs ser kanske oskyldigt ut från sidan, men den som försöker ta en tugga drabbas omgående av inre blödningar kämpar med tårarna. Kom och sleva upp, Foppa.

Evelina Eriksson
Shotbrickan klockan 04. När alla trodde att festkvällen peakat, efter rödvinsmiddagen, groggarna hos grannen och starkölen på krogen. Då kommer Axnér dansandes till Magnus Uggla i högtalarna med två brickor lakritsshots och en skål jordnätter. ”Trodde ni att vi inte hade mer än Bundsen och Schjött? Haha!” Och så sänker Evelina den redan groggy fransyskan de sista tio minuterna. A votre santé!

Emma Lindqvist
Glutenfri pastalåda från mamma Ulrika. Den kanske är torr, trist och med lika mycket smak som utspätt vatten, men är det någon som kan betala det priset är det Linkan. En för alla – alla för en. Då och då smyger förmodligen pappa Jörgen med en påse svenskt lösgodis i matleveransen till Danmark, som hon äter i en mörk skrubb när ingen ser.

Nathalie Hagman
Köttbullar med mos, lingon, grässås och saltgurka. Har varit en del av hela ens uppväxt, mer eller mindre, och gör en aldrig besviken. Till och med när hon har en pulvermos–dag eller Mamma Scan köttbullar-dag är det världsklass. En rätt/spelare som över hela världen förknippas med det bästa Sverige erbjuder i utlandet.

Elin Hansson
Wallenbergare. En lite mer posh variant av Nathalie Hagman. Advokaternas variant på köttbullar med mos. Uppfunnen i Stockholms finaste kök för 100 år sedan är baserad på nästan lika delar grädde och kalvfärs. Så svenskt, pålitligt och samtidigt löst sammanhängande att Carl Gustaf rodnar om kinderna som om vore det november 2010.

Jenny Carlson
Sufflé. Delikat men känsligt uppbyggd. Som gjort för att misslyckas om man inte har den perfekta fingertoppskänslan. Kan vara en len chokladsufflé av efterrättskarktär ena dagen– och huvudrätten med västerbottensost andra dagen. Elegant och svårhanterlig på samma gång. 

Daniela de Jong
Flygande Jacob. Dök upp från ingenstans, tog för sig respektlöst, nästan chockartat, men försvann lika plötsligt. Beståndsdelar som sticker ut men förvånansvärt gott när man provar på det.

Tyra Axnér
Melle med Johnnys habanerosenap. Man tar en tugga och tänker att den här vurren är det klass på. Man tar två tuggor och känner korvens lagerbladsdjup. Man tar tredje tuggan och – SCHMACK – en håll käften-örfil rakt upp i svart-svart. Kan rädda vilken urspårad efterfest som helst. Fin skånsk touch på allt. Kommer ta världen med storm förr eller senare.

Carin Strömberg 
Kakmonstret är en hederlig gammal kakbuffé som serveras med egenplockat örtté. Tre-fya macarons för att få upp aptiten, lite kladdkaka som förrätt, schwarzwaldstårta till huvudrätt och blandade snittkakor som efterrätt. Inmundigas på ett kafé en regnig måndagförmiddag. Gärna med en billig roman till hands och doftljus i bakgrunden. Grandoft. Myshandboll som man vill ha mer av.

Tomas Axnér
Sin egen och Zanottis omtalade carbonara, som väl ingen annan egentligen smakat på – och finns den egentligen då? Den ska tydligen vara sådär superduperduper; med massa av den mest porösa och vällagrade parmesanen, de gulaste ekologiska äggulorna, den mest nymalda svartpeppar’n och den fettigaste av dallriga griskinder. Och kanske kanske kaaaanske en gnutta grädde…?
Till det: fisljummen amarone. En vinnare som inte tar skit från någon.

Dyrbara slutsekundersekvenser för LUGI & lite VM