Gästkrönika: ”Nu har ligan satt sig”

Gästkrönika av Claes Andersson.

Häromdagen satt jag med en kopp kaffe och kom att tänka på Folkpartiet och när de skulle byta namn till Liberalerna. De skulle därtill skulle byta partisymbol.
Den blev som ni kanske minns en smula omdiskuterad. Föreställde den nya symbolen en sittdyna med ryggstöd, eller var det något som stod?
Blev det ens utrett?

Likheterna med Handbollsligan aktualiseras kring vilka slutsatser vi kan dra nu när det lackar mot jul. Och det innan VM-uppehållet som ger möjlighet till en ny försäsong och en chans att förstärka sina trupper.
Har ligan satt sig än, eller står den fortfarande upp?

Oavsett vad så har snart alla lag spelat 13 matcher och vi är därmed halvvägs in i säsongens serie. Är då resultaten förväntade och som hobbytipparna trodde på förhand eller har ligan innehållit fler överraskningar än tidigare år?
Frågar du mig är svaret JA, när det gäller överraskande resultat då alltså.
Så här långt tror jag ingen i vårt avlånga land sitter med 14 rätt kopplat till tabellplaceringar. Har det ens hänt tidigare och framförallt hur kommer då det sig?

Så här resonerar i alla fall jag över ytterligare en kopp.

IFK Skövde

Jag förutspådde att Skövde skulle få ur mer av sitt lag i höst. En smalare trupp gör det lite mer lättcoachat på matcherna och jag tror att den hemvävda nödlösningen på tränarbänken, Svensson/Arrhenius, nått fram till klubbhjärtat i truppen.
Hierarkin i truppen är tydligare, Daniel Ekman är riktigt bra och Jonas Samuelsson har lyft sig ett par snäpp när han slipper konkurrens.
Skövde känns stabilare än på länge, och publiken börjar hitta tillbaka igen.
Bönderna från Schlätta kan vara stolta och deras favoriter spelar en attraktiv handboll och är bäst i ligan denna höst.
En enorm överraskning får man väl ändå säga.

Sävehof

Jag trodde på förhand att Sävehof skulle vara bättre i höst än förra säsongen.
Ett fint lagbygge som förstärkt klokt, efter ett par tunga spelartapp.
En modern och klok tränare i Michael Apelgren, som bevisligen kan utveckla talanger. I Europaspelet har laget gjort sensation, vilket kanske gått ut lite över spelet i ligan. Där har man tappat fyra poäng mer än jag hade förutspått i mitt tips.
Vinner de sin hängmatch går de lika förbannat upp i tabelltopp. Starkt!
Förhoppningsvis hittar mer publik till ’sardinburken’ framöver, det förtjänar laget.
En pånyttfödd ’veteran’ i 23-årige William Andersson-Moberg är ett av glädjeämnena i Sävehof så här långt, detta i en lagmaskin som fortfarande är guldfavorit framåt våren enligt mig.

Hammarby

Bajen har förstärkt sitt lag och går som väntat riktigt bra.
Publiksiffrorna i Eriksdalshallen är på uppåtgående och stämningen verkar god.
Några överraskande poängtapp hör laget till, och målskillnaden tyder på vissa besvär att vinna övertygande. Kanske bor hybris alltid granne med Bajen.
Sannolikt blir Josef Pujol bättre ju längre säsongen lider, likaså Henrik Olsson.
Ett utropstecken hittills är den till synes lugne målvakten Linus Bergh.
Under Fahlgrens trygga vingar kommer laget ta sig till semi, sen får vi se.
Först väntar Final 4 och kanske ett cupguld i Halmstad.

Malmö

Jag fick tidigt signaler på att Malmös värvning av norrmannen Truls Grötta skulle göra stor skillnad i det Malmö som strugglade rejält förra säsongen. I den mellanblonde hästsvansprydde norrmannen har laget fått en ledartyp på plan.  Och inte bara det, de har också fått en modig matchvinnare. Därtill ett välkommet stöd till Magnus Persson som fortsatt orkar bära en tung och viktig roll i Malmö.
Men att Malmö ligger fyra, måste detta till trots anses som en smärre sensation.
Björn Sätherström har gett sina belackare en knäpp på näsan och håller på att växa ut till ett utropstecken på tränarbänken.
Truppen känns dock tunn och den stora frågan är hur länge det håller.
En slutspelsplats är mer än godkänt enligt mig.

Önnered

Sett till spelartrupp är Önnered tveklöst topp fyra i ligan denna säsong.
Dock hamnar fokus understundom på annat än handboll i klubben i utkanten av Göteborg. Det känns både onödigt och synd.
Spelet börjar dock sitta nu, likaså rollerna för överflödet på nio meter. Pontus Zetterman är en sevärd bolltrollare och dessutom en målskytt av rang, men också duktig på att skapa lägen för sina medspelare. Det ser vi inte minst i utvecklingen i målskyttet på till exempel William Bengtsson på linjen.
En femteplats är bättre än jag förutsåg, men 13 tappade poäng på 13 matcher är mer som väntat. Önnered borde sett till sitt spelarmaterial kunna utmana om en semi i vår, men då måste lägstanivån upp.
En lägstanivå som är lite svårläst kopplat till enkelheten i spelet.

Ystads IF

Har YIF vaknat nu? Det finns anledning att tro det, trots oförklarliga plattmatcher under hösten. Ett starkt lag som dessutom förstärkt med superlöftet Elliot Stenmalm.
Stenmalms intåg satte dessutom fart på Oskar Joelsson, som gjort en hel del riktigt bra matcher på slutet. Kim Andersson har fortfarande stora kvaliteter och gör sin omgivning bättre. Men bakåt, där har Philip Stenmalm mycket att justera som försvarsgeneral. Är månne brorsan lösningen?
Burväktarna Hvenfeldt/Lindén har haft en trög höst och behöver mer hjälp.
Få matcher vinns därmed defensivt, men får man ordning på den biten, så är en semi en realistisk förväntan. Kanske kan även ett cupguld förgylla innan uppehållet.
Och sen undrar jag vart publiken och handbollsintresset i Ystad tagit vägen..

Alingsås

Efter att under ett par år sett Alingsås falla i tabellen och succesivt spela lite sämre handboll, så har publikantalet i Estradhallens Arena tunnats ut och det nu när stödet behövs som mest. Härföraren Johan Nilsson är sannolikt viktigare än någonsin och drar ett oerhört tungt lass. Tappet av Pedersen tror jag däremot kan gynna spelet och resultatet, trots Pedersens spetskvalitéer. Ett utropstecken i höst har varit Fredrik Hellgren som börjat röra på sig i takt med mer speltid och även Granlund är förbättrad. Kan bara den gamle försvarsgeneralen Franzén putsa på försvarsspelet, så att antalet utvisningar sjunker, så tror jag att det lite piggare anfallsspelet kan ta laget till en sjätte plats och med det mer publik i hallen.
Och väl i ett slutspel, då finns det både rutin och struktur för att överraska.

Guif

Jag har tidigare nämnt att jag anser att Guif har seriens bästa bollsläpp och mest attraktiva anfallsspel. Defensivt har det däremot funnits en betydande utvecklingspotential. Ett väldigt lyckat lån av Uppsalasonen Marcus Lennernäs från Sävehof har stärkt lagets konkurrenskraft, likaså Richard Hanisch, som med sin erfarenhet blir allt nyttigare och i målet utvecklas Marko Roganovic i jämn och fin takt.
Guif har sannerligen tagit ett par tunga skalper hittills.
Den gode Zoran får dock jobba vidare med jämnheten i prestationerna, där Guif numera tagit över Lugis gamla epitet och blivit ’Swinging Guif’.
Höjer man lägstanivån blir det slutspel i Eskilstuna i vår och det med rejält tryck från läktaren. Guif verkar under Zorans vingar göra mycket rätt just nu.

IFK Kristianstad

Ett närmast oförklarligt fiasko kan tyckas. En tränare som tog dubbla titlar föregående säsong, med en trupp som på papperet är minst lika bra som då, är just nu formsvagast i hela ligan. Hur är det ens möjligt?
Ja, det är inte lätt att veta, men uppenbarligen råder nån form av prestationsångest i truppen och som lök på laxen kanske en oro för det som komma skall.
IFK sa upp sin klubbchef redan i våras och har uttalat ett sparkrav på tre miljoner på spelartruppen kommande säsong. Det finns sannolikt nån trupp i Handbollsligan som inte ens når tre miljoner totalt. Några förväntas bli proffs, några förväntas ’sparas’ bort. Min gissning är att den otryggheten skapat detta prestationsmonster som just nu äter upp spelarnas kollektiva självförtroende och prestationer.
Truppen är bra nog för SM-guld, men laget parkerar just nu utanför slutspelsplats och är laget med sämst form av alla. Jag tror detta till trots att det kommer vända för IFK och jag tror receptet är att skapa trygghet.
Lyckas man med det, så är en final mot Sävehof i vår fortfarande nåbar.

Amo
Amo inledde säsongen som den bästa nykomlingen sedan Moses gick i kortbyxor och ballongen fylldes med luft och framtidsvisioner. En ny storklubb i vardande och med Kosta som framtida hemmaarena, med ett större geografiskt område att hitta sin publik ifrån. Hur långt skulle det kunna bära?
I fem omgångar visade det sig, sedan började det att pysa ur ballongen.
Främlingslegionen i skogen, nu bestående av mer etablerade spelare än tidigare, verkade inte längre vilja lyssna på sin tränare Stockenberg, som tagit laget till handbollsligan med unga hungriga outsiders som spelare.
Efter 12 omgångar och en fullständig plattmatch mot Lugi, hoppade Stocken hastigt av och lämnade byn och ännu har ingen efterträdare nappat på att ta över.
Om man hittar en ny tränare så tror jag att laget kan utmana om en slutspelsplats ändå, så bra trupp har klubben. Men denne någon behöver skapa en helhet av delarna och jag tror att denne någon bör ha såväl pondus, erfarenhet och ett rejält engagemang för att lyckas.
Högst oklart vem denna någon är..

Karlskrona

Karlskrona känns seriösa och långsiktiga i sin satsning, men har så här långt inte visat sig mogna att klättra över en kvalplats i vår. Just kval har klubben dock stor erfarenhet av och kanske skapar det en trygghet nånstans.
Jag blir inte riktigt klok på vare sig spelidé eller lagbygge och saknar insyn och kunskap om klubbens målsättning med sin ligaplats. Det jag tycker mig kunna bedöma, är att laget behöver lyfta sig om det skall nå ingemansland när serien räknas ihop. Troligen behöver laget förstärkas om den lösningen skall vara nåbar.

Lugi

Lugi tappade de fyra niometare som spelade mest förra säsongen och saknade resurser att hitta ersättare utöver André Pung Tuzov, som för övrigt får anses vara ett tungt förvärv med fint häng i upphoppet. I övrigt såg truppen betydligt sämre ut, än den trupp som med nöd och näppe betvingade Skånela i ett kvaldrama i våras.
Jag tippade Lugi sist och klurade på ifall de skulle ta några poäng alls.
Borde ha tänkt på vad hjärta, traditioner och kompetens kan göra.
Ett förstärkt Farmen står nu på åtta poäng, vilket jag tycker är nästan lika sensationellt som att Skövde leder. Nemanja Milosevic får ut enormt mycket av lite på planen och den återbördade klubbchefen Emme Adebo förefaller ha skapat en trygghet, optimism och nytändning i hela klubben. Jag lyfter på hatten och gratulerar alla inblandade så här långt. Det finns ingen anledning att tro att detta skall bli sämre, snarare tvärtom och det tycker jag är en imponerande prestation givet läget.

Hallby

Jag trodde lite på Hallby efter en pigg inledning. Därefter har det gått trögt.
Att hämta hem Olle Ek från Sävehof har resultatmässigt inte gjort nån större skillnad hittills, men klubben visade att de menar allvar.
Detta manifesterades ytterligare när klubben bjöd på en överraskande hemvändare i julklapp, nämligen den forne skyttekungen Markus Stegefelt. Ett passande handbollsnamn för övrigt. Potentiellt ser en niometerslina med Stegefelt-Ek-Broman intressant ut och den kan räcka långt. På högerkanten finns dessutom den notoriske målskytten Charles Hugosson och i målet den duktige och erfarne Marcus Holmén.
Jag har svårt att se att detta lag skulle kunna åka ur ligan om det skulle bli kval, man kanske blir det bättre än så till sist.

Aranäs
Det är något som inte stämmer i Kungsbacka, det är uppenbart.
Efter att ha tagit sig till slutspel i våras tror jag målsättningen var att etablera sig på den nivån framöver. Istället ligger man oerhört sist, med bara tre inspelade poäng, -61 i målskillnad och med fem poäng upp till nästa lag.
Man inledde säsongen med en offensiv som vi inte sett sedan Wartas sista säsonger i elitserien, då man hade stora problem att komma upp i ens 20 gjorda mål.
Detta ledde till nån form av desperation och ett 3-3-försvar har prövats i jakt på bollen, vilket lämnat målvakterna med minimal hjälp.
Det är inte så Jerry Hallbäcks skapelser brukar se ut och jag undrar hur tankarna går i Aranäs. Att värva medelmåttiga spelare från de andra nordiska länderna och fylla ut med egna unga talanger verkar inte vara en framgångsformel på kort sikt.
Utan förstärkningar lär Aranäs bli klappsist och inte ens ge sig chansen till kval, jag gissar att de inte nöjer sig med det. Saknaden av Philip Johnsson övertrumfas bara av saknaden av en Joe Labero som kanske kunde trollat fram några poäng. 

Men den som lever får se, osvuret är bäst. Först har vi några omgångar kvar innan VM-uppehållet kommer, vilket kan ge nya förutsättningar sett till form och trupper.

Som handbollsentusiast gläds jag rejält över att serien känns ovissare än den varit under min livstid. Det är svårtippat och Handbollsligan lever och står definitivt upp.