Sponsorernas hårda ord om svensk klubblagshandboll

I senaste bloggen var jag inne på effekterna av att allt färre tittar på Handbollsligan – av olika anledningar. Vad kan det innebära för föreningarna på sikt med ett avtal med Infront som innebär att handbollen förblir på sin egen plattform i fem år (2023-2028)?

Och vad tycker sponsorerna – de som klubbarna, ligorna och sporten är fullständigt beroende av? Det har jag frågat tre sponsorer rakt ut. För enkelhetens skull kallar jag dem sponsor 1, sponsor 2 och sponsor 3. Samtliga är stora nationella företag som är eller har varit sponsorer till elitlag och mer därtill. Det är alltså inte den lokala ICA-butiken, utan personer som arbetar som länken mellan föreningsliv och näringsliv. Samtliga har dessutom en bakgrund som idrottare.

De fick frågan:

”Handbollsligorna för damer och herrar sänder idag alla sina matcher på en egen plattform. Hur många som tittar är inte officiellt, men det är ingen stor gissning att tittandet är rekordlågt och att intresset för ligorna, klubbarna och sporten sjunker. Så. Från ditt perspektiv: hur lockande är det för en potentiell partner (i allmänhet) att knyta band till Svensk Elithandboll?”

Sponsor 1 var kort och koncis.
– Handboll har gått från att vara en sport för alla till att bli en liten fiskdamm. Produkten är urvattnad och oattraktiv från mitt VD-perspektiv. Men jag kommer sannolikt att fortsätta sponsra min klubb av 100 procent känslomässiga anledningar.

Sponsor 2 var ännu mer kort och koncis.
– Noll. Vi ser just nu över alla våra samarbeten med föreningar delvis av anledningar som du nämner. Framförallt elitriktad sponsring kommer att försvinna från vår sida.

Sponsor 3 lade ut orden betydligt mer och fick mig ännu mer övertygad om att jag inte överdriver.
Här kommer ett axplock av hens feedback:
– Svensk Handboll på landslagsnivå har hög dragningskraft.
– Gällande klubbhandboll är den kommersiella attraktionskraften låg. Bemötandet, servicegrad är oftast gott men väldigt låg förståelse för ROI, låg kunskap och förståelse att det är näringslivets överskott som kan investeras i deras klubbar. Väldigt få klubbar har valt att bygga det bästa kontoret som sedan ger bästa sportslig utveckling vilket ger småsummor i sponsring. Det blir gåvor (icke-avdragsgilla gåvor).

– Faciliteterna (arenor) är generellt ”utvecklingsbara” och de arenor som är gynnsamma används inte kommersiellt. Väldigt lite av föreningarnas arbete driver affär… väldigt lite tid läggs på att förstå vår affär, vem är vår kund, vad behöver vi…

– Sporten är fantastisk, en av få sporter som erbjuder gentlemannamässigt uppförande. Föreningsresan i handboll fostrar goda samhällsmedborgare. Att inte klara av att kommersialisera produkten är ett enormt misslyckande.

Ytterligare sponsorer har blivit kontaktade, men har aktivt valt att inte svara. Min personliga tolkning har i något fall varit att mina påståenden mötts med stor förvåning –  alltså att handbollen inte sänds i vanlig TV.  En sponsor blev irriterad på mig, menade att jag hade en agenda att smutskasta handbollen och ville inte uttala sig alls.

***

För att summera tolkar jag det så här:

Det finns en enorm utvecklingspotential i handbollens sätt att arbeta med sponsorer. Både centralt från ligorna och i klubbarna. Det har inte gjorts tillräckligt bra, av massa olika anledningar, men torde rimligtvis också betyda att potentialen för att få bättre resultat är stor.

Samtidigt vore det förödande att förlora de krafter som redan är involverade. Om sporten, ligorna och klubbarna inte lyckas behålla sina investerare/sponsorer – vad händer då…?

Karl Wallinius om landslaget, Kiel, kebabrullar och ”Fuck it-mindset”