Ekmarks fem punkter efter LUGI-Sävehof

När jag tittade på LUGI mot Sävehof (slutade 21-31), inför hyfsat med publik för att vara nutid (mitt i Lundaspelen 2023) så valde jag bort själva matchen.
Istället letade jag efter saker som kan tala för att LUGI kan hålla Kungälv bakom sig.
Jag fann en del.

LUGI och Kungälv går, i mina ögon, en kamp om att undvika jumboplatsen i Handbollsligan Dam.
I sensomras fick LUGI respass i cupen av just Kungälv som vann i Sparbanken Skåne Arena med 32-30. Smickrande siffror ska sägas.
Nu har båda lagen tre poäng på tio matcher – men LUGI har drygt 40 mål sämre målskillnad vilket i praktiken är en poäng. De spelade oavgjort mot varandra tidigare i höstas.
LUGI uddamålsvann borta mot VästeråsIrsta. Kungälv är ännu utan seger, men har förutom det oavgjorda resultatet mot LUGI även tagit en pinne mot Aranäs respektive Skara.

Vilka punkter är Kungälv starkast på?

Kanske är det målvaktsposten. Hanna Eriksson är 27 och har varit i tuffa situationer i ligan förut. Victoria Solli Berg är 22 och relativt ny i laget – och har kanske inte lika höga toppar.

Båda lagen har en central spelare som är lagets hjärta och lungor, Cornelia Dahlström respektive Mia Lagumdzija. Om något av lagen åker på en skada på någon av dessa två förändras överlevnadsoddsen markant.

Vad som talar för LUGI?

Kanske den sammanlagda utvecklingspotentialen resterande tolv matcher. Yup. T-o-l-v matcher. Det är inte mycket marginaler kvar för överlevnad – vilket betyder kval mot sannolikt Ystad eller i värsta fall (åtminstone för kassören) Boden. Kanske avgörs allt i den näst sista omgången den 23 mars. Då möts Kungälv och LUGI i Mimershallen.

Utvecklingskurvan har hur som helst under säsongen inte varit lika brant uppåt som LUGI-supportrar önskat.

Mina fem punkter efter LUGI-Sävehof 21-31

1. Delac power

Systrarna Delac spelar båda igen – samtidigt. Det låg fortfarande en inlandsis över Mellansverige sist så skedde. De imponerade kanske inte överdrivet mot Sävehof, men det finns så mycket mer att ta ur den här Delacbrunnen. Två Delacsystrar i toppform i samma match, då gör de 12-13 mål.

2. Floppvärvningen

Mariel Beugels värvades i höstas in till LUGI och beskrevs som en målglad mittnia från Nederländerna. Numera står hon mest i struten som vänstersexa och väntar på bättre tider.

Så här långt har det inte varit någon avgörande värvning – snarare har det gått emot det som LUGI vill stå för; att fylla på med egna talanger snarare än 25-åringar från utlandet (spelade visserligen senast i Kroppskultur, men ni fattar). Det framstår som väldigt märkligt, rentav dåligt om det nu kostar LUGI pengar (Beugels kom till Lund bara för att spela handboll, jag är inte helt hundra på att det är klubben som betalar hennes lön).

3. Timo Glave.

Timo är en av de trevligare tränarna i ligan – men kommer han vara kapten på skutan tills den slutligen sjunker? Det är inte jag rätt man att bedöma, men ibland är även idrotten svart eller vit. Som i Vinslöv. Pelle Käll fick för mig mycket oväntat lämna skutan. Så när han skuttade in i loungen frågade jag om inte han möjligtvis stod på LUGI damers golv inom kort.

Han garvade med en ”det-kommer-aaaaldrig-att ske-blick” och förklarade att han istället skulle åka ner till Frankrike och mest ha det gött. Så då kan vi nog stryka den tesen. Damlagen i Handbollsligan byter dessutom oerhört sällan tränare mitt i säsong.

Efter matchen hade Glave ett långt samtal med Håkan Lagerquist (glöm inte att maila mig), ordförande i LUGI:s elitkommitté. Men det verkade mest vara en diskussion som handlade om lösningar snarare än avgångsvederlag (baserat på kroppsspråk och inte läppläsning)…

Glave ställs i bottenkampen mot Kungälvs coach Hamed Khazrai – som har en annan rutin i att simma runt på nedre halvan av ligan. Det är också en aspekt.

4. Emma Ekenman Fernis.

Massor av rutin. Massor av kapacitet. Men det kommer inte ut tillräckligt och frågan är om det kommer att bli så mycket bättre redan under våren?

5. Psykena

Nu testas skallarna för LUGI.

Som tabelljumbo ska man ta sig an i tur och ordning: Sävehof borta, Skuru hemma, Kristianstad borta och Skövde borta. Allt annat än noll poäng då vore smått sensationellt.

Nästa gång laget har en realistisk chans att vinna är hemma mot Aranäs den 4 februari. Får laget till en fullträff då är det fullt möjligt, men man kommer sannolikt dit med en blytung period bakom sig. HUR ska de hantera den biten?