Claes Andersson: ”Kan man försvara ett guld utan rädsla att förlora det?”

EM-premiären har ersatt julen framför dörren och det är äntligen dags att bänka sig framför TVn igen, denna gång inför det som kallas ’världens tuffaste mästerskap´.
2024 spelas turneringen i Tyskland, det land där publikintresset är som allra störst och där man har ligan som av de flesta anses vara bäst i världen.
Det talas om 53 000 åskådare i Tysklands premiär i Düsseldorf!
Känn på den siffran!!

Faktum är att hemmanationen stoltserar med två guld i EM, nämligen 2004 och 2016, och nu vill många se tyskarna utmana om titeln igen och det med en röststark och månghövdad hemmapublik i ryggen.

Sverige är för övrigt regerande mästare och är med sina fem guld framgångsrikast i EM-historien. Sverige vann det allra första europeiska mästerskapet som spelades 1994 och upprepade sedan bedriften 1998, 2000 och 2002, med det fantastiska landslaget som under Bengt Johanssons ledning kallades – Bengan Boys. 

Sedan dröjde det många år innan det var dags igen och det var flera förbundskaptener som försökte att komma åt dessa åtråvärda titlar.
Dessvärre utan den framgång som vi hoppades och hade förväntningar på.
Ingemar Lindell försökte, Ola Lindgren och Staffan Olsson försökte, Kristján Andrésson försökte, men utan att någon av dem lyckades fullt ut.
Faktum är att det fick dröja ordentligt och vi fick vänta i två hela decennier, ända fram till 2022, innan vi äntligen fick kalla oss mästare igen, denna gång under Glenn Solbergs ledning.

Solberg lyckades då på något sätt göra det som hans föregångare misslyckats med. Nämligen att skapa ett vinnande lag.

Vi såg inledningen på detta lyft redan under VM 2021, där ett tämligen oprövat och orutinerat landslag charmade oss hela vägen fram till final och VM-silver.
Detta trots att laget knappt kunnat samträna inför mästerskapet pga pandemin.

Stommen från det laget utgör fortfarande stora delar av vårt landslag och de har nu samlat på sig värdefull rutin genom flera fina mästerskap därefter.
Sverige anses idag åter vara en etablerad topp 4-nation och kraven på prestationerna ökar därmed.

Detta märktes inte minst under fjolårets VM, då vi obesegrade slog oss fram till semi, innan Jim Gottfridssons olyckliga skada, som kraftigt minskade lagets kollektiva slagkraft, vilket gav två avslutande förluster och en fjärdeplats.

Laget och Solberg fick då kritik och en del menade att det var dags att ifrågasätta vår förbundskapten. Kritiken handlade bland annat om det ledarskap som hyllats bara 12 månader tidigare. Delvis var detta utlöst av att den tidigare assisterade tränaren, Martin Boqvist, överraskande fick lämna sin tjänst, bara månader efter det guldet.
Också matchcoachningen kritiserades och det faktum att den nye assisterande tränaren, Michael Apelgren, ansågs ha fått för litet utrymme. Likaså att Jim Gottfridsson inte fick sitta med på bänken i gips och hjälpa till.

Det negativa fokuset påverkade Glenn och det märktes tydligt när han mötte VM-studion efter matcherna. Leendet var borta och han ville därifrån, ner till laget igen.
Med det och med den liknande utvecklingen för fotbollens FK Janne Andersson, så  ställde i alla fall jag mig frågan om det är rimligt att utsätta våra förbundskaptener för detta.
En kritisk panel med  ’uppdrag granskning-liknande’ frågor var och varannan dag.
Jag landade i att felsökningen och det negativa fokuset i dessa frågestunder, bara minuterna efter slutsignal dessutom, skapade ett onödigt spänt förhållande mellan förbundskaptener och media. Något som inte gagnar någon.
Nog om det.

Hur ser det då ut inför årets mästerskap?
Jo, laget har samlats i Eskilstuna och Ängelholm och där mött modest motstånd i form av Ukraina och Japan.  Matcherna har spelats av, vunnits utan större ansträngning och alla har fått vara med och känna på speltid.
Fokus har sannolikt legat på att tajta ihop gruppen, jobba med fys/återhämtning och att gnugga på detaljer i det offensiva och defensiva spelet.
Detta utan att slita alltför hårt på redan hårt belastade spelare.
Här särskiljer sig Sverige från till exempel Norge och Danmark, som låtit sina spelare gnuggas i tuffa matcher under uppladdningen.
Rätt eller fel? Det återstår att se.
I teorin låter det i alla som mumma i mina öron.

Att spela tuffa matcher varannan dag under ett mästerskap sliter, och det är viktigt att spelarna klarar denna belastning, inte bara fysiskt, utan likaså mentalt.
Att gruppen trivs tillsammans och att spelarna tycker om att göra varandra bra. Delaktighet och roller skall sitta, likaså hierarkier och kommunikation.
Att skapa ett vinnande lag på banan är betydligt mer komplext än att spela försvar, anfall, kontring, hemlöp och räddningar.
Det är därför så få lag vinner turneringar.
Förmågan att prestigelöst göra varandra bra och att göra helheten större än delarna, kräver en fingertoppskänsla utöver det vanliga hos ledaren. Väldigt få besitter denna kompetens och den är väldigt svår att utbilda sig i.
Vissa få har den, de flesta har den inte.

24 lag deltar hursomhelst i årets EM och ni ser gruppindelningen här nedan.
Det finns minst två riktigt bra lag i varje grupp, och jag har fetat de länder som av de flesta anses som favoriter i respektive grupp.

Grupp A: Tyskland, Frankrike, Nordmakedonien, Schweiz
Grupp B: Österrike, Kroatien, Spanien, Rumänien
Grupp C: Ungern, Island, Montenegro, Serbien
Grupp D: Norge, Polen, Slovenien, Färöarna
Grupp E: Bosnien & Hercegovina, Georgien, Nederländerna, Sverige
Grupp F: Tjeckien, Danmark, Grekland, Portugal

Enligt oddssättarna är Danmark favoriter till guldet, följt av Frankrike, Sverige och Spanien. Störst chans att utmana sägs Tyskland ha, följt av Island, Norge och Serbien.
Grekland och Georgien är de som rankas lägst.
Vissa lyfter fram Ungern, Kroatien, Portugal och till viss del Nederländerna, som lag som kan bjuda på en och annan överraskning resultatmässigt.

Utan att sticka ut hakan ett dugg vågar jag skriva att vi hittar medaljörerna bland följande sex lag. Nämligen Danmark, Frankrike, Spanien, Norge, Tyskland och vårt kära Sverige. Och just det svenska laget tänkte jag ta mig en närmare titt på i del 2 av denna lilla aptitretare.

Väl mött då och håll er varma i kylan.