Ekmarks tio punkter om damernas Handbollsliga – just nu

Handbollsligan för damer har passerat halvvägsstolpen och det är ganska mycket som inte ser ut som jag tänkt mig.
Men den enda viktiga frågan är: hur kommer det att se ut framöver.
Här är vad jag tänkt mig…

1. IKS i topp – såklart
Sävehof är bäst. Som vanligt. Tre tappade poäng är ingen större fara. Jag får intrycket att Jesper Östlund cruisar in seriesegern, vilket kommer att underlättas av att Skuru försvagats. Jag får också intrycket av att allt spel i Champions Leagues gruppspel är en nyttig skola. Matcherna är nästan lika mycket utbildning och utveckling som tävling, om inte mer.
Det stora nackslaget är naturligtvis Olivia Mellegårds knäskada. Vilket lag försvagas inte rejält när en landslagsspelare plötsligt saknas? I Olivias fall är det dessutom speciellt känsloladdat.
Skadan på Mellegård kommer att försämra Sävehofs guldchanser i både cup och liga en del, men det borde inte vara avgörande. Inte heller bör det spela någon roll att Östlund kommer att lämna skeppet efter säsongen, liksom Bundsen.

2. Skurus tunga tapp
På tal om tunga skador. Att Ellen Voutilainen dragit korsbandet och är borta i ett knappt år framåt är ett mycket stort avbräck för Skuru. Kanske rentav avgörande. Laget såg nästan paralyserat ut hemma mot Kungälv och massakrerades i andra halvlek av Sävehof.
Det är möjligt att Skuru hittar ett sätt att hitta tillbaka till sina högsta toppar, men den tunna niometerslina som finns är jag ytterst tveksamt till att man ska kunna utmana om guldet. Om det ens ska finnas en möjlighet måste dessutom Rebecca Nilsson hitta tillbaka till sina bästa stunder, där har saknats något på sistone. Om det är Nilsson eller det svajiga försvaret som är orsaken kan andra bedöma bättre.

3. H65:s konstanta utveckling
Kraftigt ifrågasatt innan säsongen. Men att vi aldrig lär oss… Spelare tycks alltid ta oväntat stora kliv framåt under Ola Månssons försyn. Så när nu H65:s huvudtränare efter åtta säsonger är klar för ytterligare två är det klart att det finns fortsatt framtidstro i Mellanskåne.
Emma Nuhanovic utveckling är kanske det som imponerat mest på mig – väl medveten om att hon sannolikt  har ytterligare växlar redan denna vår. Men det går inte att bortse från nyförvärven. Från division tvåhandboll med Lödde till att bli hemmastadd i Handbollsligan, på ett sommarlov. Ebba Leo:s resa är minst sagt inspirerande. Dessutom håller Moa Heiman och Ella Isgren på att etablera sig. Alla plockades in från Lödde och jag misstänker kraftigt att det kommer att komma fler spelare från den källan till H65:s elitverksamhet.

4. Heta Hallby
Hallby har blivit ett lag alla verkar tycka är jobbiga att möta. Kloka värvningar, stabil utveckling – tänk att det skulle vara så lätt att bli ett lag för övre halvan?
Jag har en känsla att halva Jönköping just nu kan summeras i den här klassikern:

5. Besvikelsen
Önnered haussades upp, av goda anledningar, innan säsongen.
För att efter tolv omgångar se bedrövliga ut.
Spelare som inte levererar och försvarsspel som faller ihop alldeles för enkelt. Anfallsspel som är trubbigt och tenderar att bli fastlåst. Det är som att hela laget fått en propp. Kan Önnered hitta formen till slutet av februari, då det är Final Four i Alingsås?
Insatserna mot Kristianstad (usel) och sedan VästersIrsta (genomusel) indikerar att utvecklingen går bakåt och nu väser hela Handbollssverige ”syyyyn”. Frågan är vilka kort Berndtsson lägger ner.

6. Jojo-laget
Kristianstad HK inledde med fyra raka segrar mot sämre motstånd och såg ut som en Tacobuffé med fri bar på första semesterdagen.
Sedan kom verkligheten ikapp.
Den svackan letade sig laget ur, främst genom att grisa ner sig i försvaret. Men nu kommer nästa utmaning.
I dagens seger mot Kungälv på bortaplan, 27-23, gick två viktiga pjäser sönder.
Målvakten Amalie Frøland fick Sarah Carlström över sig efter ett genombrott från en Kungälvsspelare. Det korta skrik hon gav ifrån sig är alltid illavarslande. Hon fick bäras av banan och fick sedan knäet lindat.
Kanske förlorade KHK en matchvinnare där.
Och kanske förlorade man ytterligare en tio minuter senare? Spelmotorn Frøydis Wiik Seierstad, med oerhört höga toppar, skadade sig i en märklig situation. Det såg ut att vara underbenet och i ett anfall spelade hon faktiskt vidare, halt som en pirat med träben, innan hon också fick lindas in i bandage.

Det var imponerande av KHK att trots de två tunga smällarna behålla fokus, samt intensitet nog att brotta ner ett pånyttfött Kungälv.
Marthe Davidsen Hellevik kom in och var, inte oväntat, riktgt bra i mål. Men med två startspelare skadade, den ena eventuellt allvarligt, finns det fog för oro. Kanske inte för slutspelsplatsen, men definitivt för medaljchanserna i ATG Svenska Cupen.

7. Skaras frälsning
Sara Johanssons knäskada var inte så allvarlig.
Med henne tillbaka i laget kan Skara slå alla lag i serien en bra dag. Och på sistione har de haft rätt många bra dagar! Jag tror de klättrar en bit i tabellen andra halvan av säsongen och kanske tar en semifinalmatch eller rentav två, men knappast mer va?

8. Sista slutspelsplatsen
VästeråsIrsta eller Skövde HF.
Det kanske är spännande på sitt sätt, men jag tror ingen egentligen bryr sig mer än det lokala bussföretaget. De kommer att få två resor till Partille för besväret. Inget mer.

9. Dödskampen
Aranäs och LUGI gör upp om vem som ska åka ur direkt i herrarnas liga.
Sannolikt är det samma lag, nu när Kungälv ändå hittat stilen, som gör upp även i damernas liga.
Därför är den 4 februari 2024 en ödesdag för båda föreningarna. Då spelar LUGI mot Aranäs damer klockan 14 och LUGI mot Aranäs herrar klockan 16.
Jag håller LUGI som ligans sämsta lag så här långt, men Aranäs börjar närma sig och håller den trenden i sig så… Kan LUGI få utdelning på sitt tränarbyte?

10. Slutspelet
Serien är en sport.
Slutspelet en annan.
Kärnfrågan är egentligen: Kan något lag verkligen hota Sävehof över fem matcher?
Skuru? Nix, det tror jag inte längre.
H65 Höör? Ja, kanske. Om man undviker skador, får tillbaka Emma Jönsson på allvar och får träff med målvaktsspelet.

Förra säsongen slog Sävehof H65 i både cupfinalen och i SM-finalen. Jag skulle inte bli chockad om det blir samma lag som gör upp i båda finalerna även denna säsong – och skulle heller inte tappat hakan om H65 faktiskt knep en av titlarna.
Därför är onsdagens match, mellan just H65 och Sävehof i serien, speciellt intressant.

LUGI:s krisdrag: sparkar tränaren – tar in Zanotti som ”bollplank”