Fortsatt katastrofrisk – men vad hade LUGI förväntat sig?
”Katastrofrisk i Lund”.
Så löd min bloggrubrik, den 31 augusti, inför LUGI:s säsong för elitlagen.
Jag behöver inte säga att jag fick onda ögon när jag dagarna efter klev in i arenan.
Men. Nu är vi där.
Halva serien är spelad.
Herrlaget är näst sist. Damlaget sist. Katastrofen vilar över LUGI. Ekonomiskt har klubben klarat sig från värsta tänkbara scenario till stor del via extremt stora gåvor. Sportsligt har man en bit kvar.
Lund, som hade fyra elitlag när Sparbanken Skåne invigdes 2008, kan mycket väl ha noll elitlag om ett par månader. N-o-l-l.
Igår kom beskedet att LUGI sparkar Timo Glave (även om det officiellt kallas för ett ”gemensamt beslut”).
Kanske inte helt oväntat i en resultatorienterad bransch, jag var inne på det spåret nyligen, men det som förvånar mig är klubbens officiella uttalande i frågan.
LUGI skriver:
”Varken resultat eller prestation har speglat den egna förväntan som laget har på sig själva.
Omständigheterna har varit flera med skador, stolpe ut och ett tufft ekonomiskt utgångsläge när säsongen startade.”
Vilka andra förväntningar, inte förhoppningar, var rimliga än just en bottenstrid?
”Flera skador”? Jovisst, men det måste man ju räkna med.
”Stolpe ut”? Inte alls. Kanske mot Skövde, men man hade stolpe in mot VästeråsIrsta. Och förlorar man med i snitt 7,2 bollar blir det löjeväckande att delvis skylla på otur.
”Tufft ekonomiskt utgångsläge”? Det var väl om något ett skäl till att INTE ha höga förväntningar. Och om det nu är så tufft, varför värvar man in en niometersspelare som inte platsar och ”skolas om” till kantråtta – utan ett spår av självkritik?
Jag kan hålla med om att LUGI:s damer har potential för en bättre placering. Men det har a-l-l-t-i-d elva av tolv lag i serien.
”Damlaget är också extremt orutinerat, bakom sin grunduppställning. En ensam förstemålvakt, två bra mittsexor/mittförsvarare och en gedigen niometersuppställning med systrarna Delac och Kornelia Dahlström (som alla har en rik skadeproblematik på sistone). Det finns, kan jag tycka, anledning att tro på slutspel i deras fall (jag har dem sjua i tabellen i nuläget) – men ett par skador hit och dit och även där finns det katastrofrisk.”
Ett par skador senare: en sjundeplats är utopi och katastrofrisken är överhängande.
Och nej. Det handlar inte om att jag försöker vältra sig i en klubbs olycka även om det verkar vara en konstant inbillning. Det handlar snarare om att ifrågasätta den sportsliga ledningen i LUGI, vilka det nu är är som verkligen drar i trådarna.
Kan man sitta mitt i den här skitstormen, sparka en tränare, även om tränaren lämnar självmant har han kontrakt och det är därför i slutändan alltid klubbens beslut, och sedan prata om ”prestation som inte speglat förväntan” och ”stolpe ut”?
Då kanske snarare LUGI:s organisation ska fråga sig: är det rätt person som tvingas bort från sin position?
Att Johan Zanotti kommer in i LUGI är spännande. En av de mest fascinerande människorna i den här lilla handbollsbubban vi lever och frodas i. Men är det rimligt att tro att han i rollen som ”bollplank” åt oprövade Mads Lyhne Nielsen ska kunna göra underverk?
Naturligtvis inte. Man kan inte ge en kock ett paket snabbmakaroner och en halvliter grädde och förvänta sig en carbonara. Men det kommer in någonting nytt, det kommer in annan energi och ett ton av kunskap. Frågan är om det räcker för att bryta trender och mönster – eller om LUGI kommer ha fortsatt ”stolpe ut”?
Emme som sheriff. Zanotti som pådrivare. Går LUGI mot en renässans?
***
Avslutningsvis.
Den 20 november kontaktade jag Svensk Elithandboll för att få svar på ett par frågor. Peter Gentzel svarade direkt, som alltid. Han tog vidare frågorna till Handbollsligans talespersoner. Nikolas Karlsson för herrligan och Håkan Lagerquist för damsidan.
I det senare fallet var frågorna två till antalet och baserat på våra enkätundersökningar på twitter med hundratals engagerade röster.
Kontaktuppgifter:
Christoffer.ekmark@skanesport.se