Vems fel är det egentligen?
Medlemmarna väljer en styrelse som tillsätts för att skapa bästa möjliga förutsättningar i en förening. Den styrelsen utser själv, eller via en sportsligt ansvarig, vem som skall leda och träna det lag som klubben lyckas sätta på banan.
Ekonomin avgör oftast vilken tränare klubben lyckas tillsätta och likaså den potentiella styrkan på spelartruppen.
Oftast har föreningen en vision, eller åtminstone en tanke, på hur de vill att verksamheten skall bedrivas och vad det skall generera för resultat.
Dels på kort sikt, men också på lång sikt.
Sen börjar försäsongsträningen, följt av träningsmatcher innan seriespelet drar igång.
Sen skall det arbetet följas, resultaten skall utvärderas och förtroende för sportsligt ledning skall uttryckas, eller inte..
I handbollens högsta serier har hittills ett antal tränares arbete av olika anledningar ifrågasatts, eller inte ansetts tillräckligt bra. Pontus Ward Wiklund i Önnered, Tomas Bredenfeldt i Kungälv, Pelle Käll i Vinslöv har fått lämna sina uppdrag, och nu senast kom nyheten att Dennis Sandberg i Önnered skall få en spännande portugis vid sin sida.
Andreas Stockenberg förekom en eventuell bedömning av sitt arbete i AMO och avslutade själv, då han enligt egen utsago inte längre ansåg att spelarna eller föreningen lyssnade på honom.
Till det är det känt att Stian Tönnesen i IFK Kristianstad inte får fortsätta, desamma gäller RIK:s gamla mittblock Mikael Franzén i Alingsås och Jerry Hallbäck i Aranäs.
I damligan får inte Magnus Frisk fortsätta i Skara och Timo Glave i LUGI är också utbytt.
Men vems fel är det egentligen? Vad innebär rätt man på rätt plats?
Vilken sportslig kompetens finns bland styrelsens medlemmar?
Vad krävs för att bedöma orsak och verkan?
Skall man lyssna på högljudda supportrar, gnälliga spelare eller sponsorer osv?
Hur mycket är internpolitik?
Jag har själv suttit i styrelser och innehaft den inte alltid så avundsvärda uppgiften, att kommunicera styrelsens beslut till oförstående tränare och spelare.
Meddela dem att lönen blir sen, eller att den inte kommer alls.
Säga NEJ till allehanda önskemål, informera tränare att det inte finns pengar till att förstärka laget, behålla spelare eller upprätthålla de förutsättningar som rått tidigare.
Man blir inte alltid så populär då kan jag lova, framförallt inte när kompetens eller förståelse för elementär ekonomi saknas i målgruppen för de negativa budskapen.
Det låter kanske inte så komplicerat egentligen, men varje utgift behöver dessvärre finansieras med en intäkt.
Och det är redan här många klubbar går fel.
De binder upp för stora utgifter innan finansieringen av dessa utgifter är säkrade.
Så kraftigt förenklat kan det gå till ungefär så här i en förening.
Styrelsen får en budget i knät, en som kanske föregående styrelse har gjort.
De får underskott i budgeten, eftersom de misslyckas med att dra in de intäkter som står i denna budget. (Kanske var det rent av en glädjekalkyl från föregående styrelse, som varit svår att uppfylla). De sitter därtill nu fast i utgifter som den föregående styrelsens ingångna kontrakt och avtal inneburit.
För att undvika konkurs eller missad elitlicens måste kostnader snabbt skäras bort, men vilka då? Enklast ekonomiskt är förstås att inte ersätta spelare eller ledare som lämnat.
Därefter får man försöka strypa påverkbara kostnader i form av servicefunktioner kring kansli, marknadsföring, träning, matcher och resor mm.
Resultatet av detta blir oftast en sämre och mer svårsåld produkt.
Vilket i sin tur gör att intäkterna fortsätter att sjunka och missnöjet bland tränare, spelare, sponsorer, publik och andra intressenter stiger.
H43 gick i konkurs, medan lag som Drott, RIK, Skövde, GUIF, LUGI, Hammarby, Aranäs, IFK Ystad, Malmö och säkert fler har varit nära att röna samma öde, men räddats med olika typer av räddningsaktioner. Nu senast är det kraftiga sparkrav hos IFK Kristianstad som kommunicerats, likaså att en huvudsponsor inte står för sina åtaganden i Hammarby.
Hur påverkas då spelare och ledare av ovan nämnda scenario?
Det är med detta för ögonen som en tränares kompetens och lämplighet skall bedömas.
Och den skall i sin tur av bedömas av de som kanske inte har sin starkaste gren i just det, att bedöma det tränings- och matchupplägg som den tillsatte ledaren ansvarar för. Förståelse för de av styrelsen fattade besluten, skall därtill uppnås hos ledaren som kanske inte har sin främsta gren i budgetarbete, försäljning och föreningsekonomi.
Detta är milt uttryckt en pedagogisk utmaning.
Som ni förstår så ligger det i varje förening en inbyggd potentiell konfliktzon i just detta.
Detta trots att styrelse, medlemmar, sponsorer, tränare, spelare och övriga intressenter är överens om att klubben de representerar, skall vinna matcher och uppnå framgångar tillsammans. Balansgången i att lyssna på både hjärta och hjärna är utmanande och det skapar falanger bland de som försöker påverka utfallet av presumtiva beslut. Falangerna blir det som kallas internpolitik.
Skall man riskera föreningens hela existens genom att kortsiktigt vinna matcher?
Skall man riskera att förlora matcher kortsiktigt, för att mer långsiktigt nå en hållbar framgång?
Skall man ta ekonomiska risker och hoppas att det löser sig genom större publikintäkter och större intresse hos sponsorerna längre fram?
Eller skall man sätta ekonomin främst och acceptera resultaten därefter?
Skall man hoppas att en bra tränare kan trolla lite med en svagare trupp?
Eller skall man hoppas att spelarna är så bra, så att en billigare tränarlösning räcker?
Detta är bara ett litet axplock av de frågor som ligger som grund för beslutet att sparka en tränare, omplacera honom, eller komplettera honom med någon annan.
Och vem var det som rekryterade tränaren från början?
Vilka förutsättningar fick han?
Vad utlovades?
Vilka mål uttalades?
Var rekryteringen rätt och togs referenser?
Var det ekonomi eller sportslig kompetens som låg bakom valet från början?
Hur gör du själv när du bedömer, kritiserar eller berömmer en tränare?
När du inte förstår varför vissa spelare inte får nytt kontrakt, eller lämnar?
Fundera lite på det.
Själv tänkte jag återkomma och följa upp dessa rader med lite svar på dessa frågor. Tänkte då fördjupa mig lite hur man kan bedöma en tränares kompetens och lämplighet.
Det blir dock först i nästa krönika Skånesport, för nu kurrar det så där gott i magen igen.
På återseende.