Även en sminkad gris är en gris

Återstart i Handbollsligan.
Första omgången efter EM. Det puttrar på som vanligt tänker jag efter YIF-Karlskrona, går till jobbet dagen efter och får ett pressmeddelande: ”Handbollsintresset efter EM håller i sig – positiva publiksiffror i Handbollsligans återstart”.
Svensk Elithandboll skriver: ”Gårdagens återstart i Handbollsligan herr hade ett publiksnitt på 1 440 åskådare (klart över det totala snittet på 1 284). De sju matcherna i den senaste omgången visar att föreningarna är på rätt väg och att handbollsintresset efter EM håller i sig.”

Samtidigt kan jag tycka att det känns märkligt. Oroande rentav. Att skicka ut ett sådant pressmeddelande har nämligen bara ett syfte: att måla upp en positiv bild av svensk klubblagshandboll. För gudarna vet att klubblagshandbollen behöver det.
Matematiskt sett är det positivt att en enskild omgång har ett publiksnitt som är högre än det vanliga, även om det går att diskutera hur allvarligt man ska ta på det eftersom mycket beror på vilka lag som råkar spela hemma just då (som IFK Kristianstad, Hammarby, GUIF och Ystad – snarare än Aranäs, Amo, LUGI och Önnered). Tydligen allvarligt nog för ett pressmeddelande – vilket ju mer jag tänker på det är en anledning till oro snarare än framtidstro. Trots att det finns en strategi i föreningarna som ofta gör ett stort och svårt jobb med att försöka locka till sig publik.

För – den positiva återuppstarten i en enskild omgång till trots – håller verkligen Handbollsintresset i sig?
Är det inte snarare så att det rasar katastrofalt? För hur många tittar S-A-M-M-A-N-L-A-G-T på handboll? Handbollen generellt och Handbollsligorna specifikt?
Vi får inga siffror från Infront hur många som tittar på Handbollsligan och de fakta som Svensk Elithandboll har tillgång till håller de för sig själva. Men eftersom det inte kommer pressmeddelanden om tittarsiffror kan vi dra vissa slutsatser…

Även en sminkad gris är en gris.

***

En snabbkoll med data från Handbollsligans egen sajt vittnar om att majoriteten av klubbarna som spelat i Handbollsligan förra säsongen och denna TAPPAR publik. Ställ den direkta faktan mot rubriken i det pressmeddelande som gick ut: ”Handbollsintresset efter EM håller i sig – positiva publiksiffror i Handbollsligans återstart”.

Sex klubbar tappar. Tappar! De flesta klubbar har ytterst marginella förändringar. Det är bara Hammarby som sticker ut positivt och tar man på sig den skånska mössan; även HK Malmös. Sex av de sju hemmalagen som spelade igår hade dessutom en publiksiffra under sitt snitt…

Jag jämför förra säsongens hemmasnitt med denna säsongs hemmasnitt så här långt (räknar bara de lag som spelat i Handbollsligan båda säsongerna). Säsongen 22/23 nämns först inom parantes. Säsongen 23/24 därefter. Sedan totakt antal minus eller plus i snitt.

* Förening (22/23-snitt) 23/24-snitt  – och sammanlagt differens.

IFK Kristianstad (3233) 3177 -56

Eskilstuna GUIF (1580) 1642 + 62

IK Sävehof (1567) 1441 -126

IFK Skövde (1286) 1452 + 166

Ystads IF (1235) 1280 +45

Alingsås HK (1253) 1212 -41

Hammarby IF (1200) 1638 + 438

IF Hallby (1152) 1000 -152

LUGI (1100) 1136 +36

HK Malmö (889) 1031 +142

HK Aranäs (766) 564 -202

Önnereds HK (766) 554 -212

Tillkommit har Amo (475 i snitt) och Karlskrona (1633 i snitt), sämst och näst bäst i ligan. OV Helsingborg (951 i snitt förra säsongen) åkte ur.

Parantes: I Handbollsligan Dam har åtta av elva föreningar ökat sitt snitt med små siffror. Personligen tar jag de siffrorna med en gnutta salt, för jag är övertygad om att de inte stämmer med hur många som faktiskt är på plats. En del siffror sminkas till som en orättvis bieffekt av dubbelarrangemang, andra stämmer bara rakt av inte. Mer om det senare.

Jag har varit inne på det förut. De som tittar på landslagshandboll och charmas av svensk medaljjakt i VM och EM – hur många av dessa följer klubblagshandbollen?
Min g-i-s-s-n-i-n-g är: alldeles alldeles för få. Det är lätt att charmas av stämningen i vissa hallar, där alla är i bubblan. Men det är i sammanhanget väldigt små bubblor.
Det finns så oerhört många personliga möten jag haft i vinter som motiverar det antagandet. Senast igår i Ystad Arena pratade jag med en skånsk division tre-spelare, som sitter i styrelsen i sin skånska förening. En herre som verkligen kan sin handboll. YIF-Karlskrona var den första (!) Handbollsligamatch han såg denna säsong, eftersom han var på plats av en slump. Inget abonnemang hemma hos honom alltså.

Om teorin stämmer: att fler personer som struntar i att köpa abonnemang går på matcher på plats istället? Jag är fortsatt tveksam, väldigt lite backar upp den teorin, men vi får väl se vad de sammanlagda publiksiffrorna visar när säsongen summeras.

Ett tecken på att Infront efter ett halvår, på sitt femåriga kontrakt, inte får ihop affären med svensk klubblagshandboll är de fortsatta signaler jag får från konsulter (tekniker, kameramän och kommentatorer) som utför arbeten åt produktionsbolaget Rego. Deras fakturor betalas inte sällan först efter två-tre-fyra månader vilket, såklart, lett till missnöje i flera led. Trots ”positiva publiksiffror”.

Handbollsintresset efter EM håller i sig