Elliot Stenmalm om att hitta lugnet, formen – och vägen tillbaka till Europa
– Jag vill bli bäst i världen, säger Eliot Stenmalm utan att flacka med blicken.
För att det skulle bli möjligt behövde han ta ett steg bakåt, från CL-tvåan Kielce.
I Ystads IF hoppas han ta två steg framåt.
2022 var Elliot Stenmalm ett av Sveriges hetaste namn inom handbollen.
Han hade nyss räddat kvar RIK och vunnit skytteligan i Handbollsligan, kallats in till landslaget och de Europeiska storklubbarna slogs om hans underskrift.
Lite oväntat hamnade Elliot i polska Kielce, men drabbades av ryggproblem och fick större delen av säsongen förstörd på grund av det. När kroppen väl höll stormade det rejält i klubben som hotades av konkurs med spelare som valde att lämna.
Samtidigt var det sociala inte någon dröm och det som skulle bli Elliot Stenmalms stora internationella genombrott blev ett sönderhackat år, även om han fanns med i truppen i Kielce som slutade tvåa i Champions League.
Av olika anledningar blev starten på nuvarande säsong också tung.
Elliot pratade med sin agent Åke Unger om att han ville bort – och i november presenterades han, mycket oväntat för de flesta, som nyförvärv i Ystads IF.
Efter en del dåliga upplevelser i kombination med mycket press, från andra och sig själv – var var du mentalt och fysiskt när du kom till Ystad för några månader sedan?
– Fysiskt var jag på en ganska bra plats, jag kände mig bra handbollsmässigt. Den mentala biten var sämre. Jag behövde komma hem till Sverige för att tycka att handboll var kul igen. Förra säsongen handlade mycket om att komma tillbaka från min ryggskada, men denna säsong fick vi i Kielce en tuff start och jag kom inte in i laget. Det är inte helt enkelt att komma in i ett slag där allt är så individuellt.
Hur påverkade det dig som människa?
– Väldigt mycket.
– När man kommer från den skandinaviska skolan är man inte van vid att folk skäller på en hela tiden. Den kulturen passade inte mig. Där och då påverkades jag inte så mycket, men nu när jag är hemma inser jag att det tog på mig och hur mycket roligare det är i den miljön.
Hur fungerade det när du valde att bryta med Kielce mitt under säsong?
– Åke Unger löste kontakten med Ystads IF, även om det fanns andra möjligheter i andra länder. Jag kände samtidigt att jag skulle hem till Sverige.
När de ryktena började florera tänkte jag spontat att du skulle bli en joker i Amo,så du kunde slagga hemma på morsans soffa i Växjö och få hemlagad mat.
Var det ens nära eller bara ett romantiskt önsketänkande?
– Det var inte nära, haha! Absolut inte.
Istället blev det ett säsongslånt kontrakt med YIF.
Efter en seg start – har det börjat lossna efter en månad med bara träning?
– Ja, framförallt miljön runt omkring handbollen. Bara att få umgås med vänner betyder sjukt mycket. Handbollsmässigt har det varit krampaktigt i Polen. Nu har det släppt.
Du, och andra, brukar lägga mycket press på dig själv, det kanske också påverkat?
– Kraven på mig själv är att göra tio mål varje match. Så det gäller att hitta rätt balans, och där kanske jag inte varit så rimlig.
Är det RIK -sjukan som hänger kvar där du gjorde runt tio mål i varje match?
– Kanske lite, men som spelare vill jag alltid ha mycket boll och skjuta mycket. Sådan har jag varit hela tiden.
Någon brorsa ska ju göra det också…?
– Precis.
Hur passar du annars i YIF, efter en månad med bara träning?
– I Polen spelade vi på helt annorlunda sätt. Små samarbeten och mycket individuellt. I Ystad är det stora spel viket tar lite tid att lära sig. Men nu känns det bättre och jag hoppas snart få visa det på planen.
Hur långt in i framtiden tittar du annars? Vill du tillbaka till Europa redan nästa säsong?
– Jag vill ut i Europa igen. Tveklöst. Det är en målbild jag har, en av få. Sedan jag var liten har jag alltid sagt att jag vill bli världens bästa handbollsspelare och det gäller fortfarande. Jag blev väldigt avundsjuk när jag såg på EM på TV, för det är där man vill vara.
Kontaktuppgifter:
Christoffer.ekmark@skanesport.se