Lundblad: Det var ett mirakel på gräs
I kvällens upplaga av Lundblads fotbollsblogg blir det fokus på Arianas Superettan-satsning, cupgruppspelet och Guldskölden – samt en filmisk, SJUK, upplaga av Afrikanska Mästerskapen, med en kärnberättelse vi aldrig någonsin sett tidigare.
VARNING! Långt inlägg!
Brwa Nouri klar för Ariana.
Han är vinterns hittills tyngsta värvning till Ettan Södra. Med viss marginal.
Till namn som Johan Brannefalk, André Reinholdsson och Albin Bjurnemark läggs nu den tidigare Östersundsprofilen, som visserligen hunnit bli 37 år gammal.
Ariana FC laddar i alla fall rejält och bör nu nämnas bland de absoluta favoriterna till att gå upp i Superettan.
Det är inte mer än rimligt att Sveriges tredje största stad Malmö har ett lag i Sveriges näst högsta serie.
Många klubbar (som FC Rosengård, BK Olympic, IFK Malmö och LB07) slåss om att vara tvåa bakom MFF i stan.
Den här vintern ser Ariana ut att ligga bäst till.
***
Ett överraskande besked kom i morse. Att Skånesport blev finalister i Årets förnyare i Guldskölden var mycket roligt, men kanske inte helt oväntat, givet att vi var med redan förra året. Att jag själv fick en personlig nominering i klassen Årets lokalsportjournalist kändes desto mer sensationellt.
Min naturliga instinkt är att skriva något blygsamt och självbaissande, men jag gör inte det utan tackar alla som nominerat mig själv och Skånesport.
Det är hedrande.
Samt lite sjukt efter att bara ha jobbat professionellt med det här i två års tid.
Glöm inte att rösta på www.guldskolden.se
Kul också för vår praktikant Jakob Woll som blev nominerad till Årets Svenska Fans-skribent. Och att HD:s Erik Persson och Lisa Skeppstedt också nominerades till Årets lokalsportjournalister, liksom Kvällspostens (under 2023) Viktoria Berggren. Detta innebär att fyra av tio nomineringar gick till Skåne. Utöver våra egna nomineringar tyckte jag dock att det var särskilt glädjande att Erik Pärsson nominerades till Årets sportjobb för sitt starka reportage om Jesper Björkman och hans ALS-diagnos.
***
Ariana är knappast enda skånska klubb som vill upp. Eskilsminne har Superettan-ambitioner och gjorde ett tappert försök under sin nykomlingssäsong.
Lunds BK har varit tydliga med sin strävan mot näst högsta serien och var med länge i fjor.
FC Rosengård är nykomlingar, men rustar väl.
Ängelholms FF var de som senast var där.
Ett snäpp längre ned vill klubbar som Kristianstad FC och Hässleholmslagen också nå Superettan på sikt.
Vilket av de här skånska lagen kommer först dit?
***
Nouri är Ettans hetaste värvning. Men Skånes hetaste värvning i vinter är Löken till Kristianstad FC.
Utan konkurrens.
***
En kort första stint av försäsongen är över. Till helgen väntar Svenska cupen för de skånska Superettanlagen.
HIF och TFF har fått något av en drömlottning i sin grupp – från övre halvan i Allsvenskan har man fått IFK Värnamo, ett lag som de flesta tror kommer att hamna längre ned i år.
Från undre halvan blev det Halmstads BK, som tippas i botten i år. Dessutom får HIF fördelen att spela mot dem på neutral plan, på Bravida Arena av alla ställen.
Det skulle faktiskt inte förvåna mig om något av HIF eller TFF skräller och vinner gruppen, även om favorittipset så klart är att något av de allsvenska lagen går vidare.
TFF såg svaga ut mot HIF, men var förbättrade senast mot BoIS när man hade en van defensiv mittfältare (Herman Hallberg) på planen. Kalle Wendt, 18, som gjorde ett drömmål mot BoIS senast (2-3), kan bli årets komet i Skåne.
HIF har varit överraskande bra givet fjolårssäsongen och tränarbytet, men 0-1 mot FC Helsingör visade att det finns mycket att jobba på. Likväl har de nog sett bäst ut av de tre skånska lagen så här långt.
BoIS har en tuffare lottning i sin… plastdoftande… grupp: Matcher mot Brommapojkarna, Häcken och Östersund väntar.
Viktigast är kanske att det inte blir en kölhalning direkt som förra året, då Djurgården krossade BoIS i cuppremiären med 6–1 på Tele2 Arena.
Nu inleder man mot BP, som man faktiskt slog i gruppen förra året.
BoIS försäsongsmatcher har präglats av defensiva lektioner (2-7 mot Sönderjyske, exempelvis), men också många lovande aspekter. Som exempelvis Vincent Sundbergs nya form som ytter och att Kofi Asare verkar fortsätta segla uppåt i sin utveckling.
Faller några bitar på plats kan de säkert ta en del poäng i den gruppen, men utgångstipset är att avancemang blir svårt att uppnå.
***
På tal om Tele2: Hammarby får alltså tre hemmamatcher i sitt gruppspel.
Uppfriskande av Mjällby att reagera ordentligt och offentligt.
***
Vi nämnde Ariana. Lagets back Dawda Ngum var en del av Gambias trupp i Afrikanska Mästerskapen.
Turneringen avslutades som bekant i söndags – och den var bland de mest raffinerade mästerskapen jag sett.
Uppe i toppen tillsammans med turneringar som VM 2014, EM 2021 och VM 1998.
Här följer en längre sammanfattning om vad det egentligen var som hände i Elfenbenskusten.
Varsågoda.
***
Man måste så klart börja med hemmanationen Elfenbenskustens triumf.
Lagets turnering saknar motstycke.
Att först gräva ned sig i ett så djupt hål som man gjorde, och sedan vinna ett stort internationellt mästerskap – det är något vi inte sett tidigare.
Portugal har vunnit EM som grupptrea (2016) och Italien har vunnit VM som djupt ifrågasatta efter usla gruppspel (1982), men Elfenbenskusten 2024 tar alla priser.
Det var filmiskt. Ett mirakel på gräs.
Det finns inget ord som överanvänds mer i det offentliga samtalet just nu än ”otroligt”, men det här var just det – otroligt.
Elfenbenskustens turnering i kondenserad form:
• En inledande 2–0-seger mot gruppens svagaste lag Guinea-Bissau. Det var det mest normala med deras turnering.
• En knapp, men klar och tydlig, 0–1-förlust mot Nigeria i den andra gruppmatchen. Ett Nigeria som såg ”äckligt disciplinerat” ut, mot ivorianer som saknade slutprodukt.
• Ett monumentalt fiasko i avslutande gruppmatchen mot Ekvatorial-Guinea. Matchen började med en skakning på nedre däck när Emiliano Nsue gjorde 0–1 i slutet av första halvlek. I andra halvlek utvecklade sig kvällen i Abidjan till en mardröm, i stil med Brasiliens 0–7-fiasko mot Tyskland i Belo Horizonte 2014. Efter att Jean-Philippe Krassos mål blev bortdömt för offside skickade Pablo Ganet, till vardags i CD Alcoyano i den spanska tredjedivisionen, in en frispark. Till slut förlorade Elfenbenskusten med 0–4. Publiken i Abidjan gick hem i förtid, i vredesmod.
Allt talade för att de var utslagna, att tre poäng och minus tre i målskillnad inte skulle räcka för att bli en av de fyra bästa treorna och nå åttondelsfinal.
• Ivorianerna gjorde ingen annorlunda analys. I staden Akradio blev det upplopp när häxdoktorer beskylldes för fiaskot. Förbundskaptenen Jean-Louis Gasset fick sparken.
• Övriga fem grupper skulle spela färdigt innan ödet blev klargjort. En överraskande kvittering av Mocambique i slutsekunderna mot Ghana gjorde att Elfenbenskustens hopp om avancemang levde in i den sista gruppens avslutning, där det tre dagar efter 0–4-fiaskot stod klart att de ändå skulle gå vidare – tack vare Zambias 0–1-förlust mot Marocko.
• Ett sargat lag var vidare. Förbundet hade försökt hyra in tränargurun, nationalhjälten från 2015: Herve Renard, numera förbundskapten för Frankrikes damer, på tränarposten. Men de misslyckades. Gassets assistent Emmerse Fae skulle leda laget i slutspelet.
• Mot värsta möjliga motstånd, turneringsfavoriten Senegal, som vunnit alla tre matcher i sin grupp (med målskillnaden 8–1), gick de in i åttondelsfinal. Överraskade över att över huvud taget vara där.
• Efter fyra minuter hade Sadio Mané serverat Habib Diallo, som gjorde 0–1. Skulle det bli en ny förnedring?
• Svar nej. Elfenbenskusten växte in i matchen, växte in i hela turneringen. I den 86:e minuten, efter långt VAR-avbrott, kvitterade Franck Kessie från straffpunkten.
• Matchen gick till straffar. Senegals Moussa Niakhaté sköt i stolpen. Elfenbenskusten vidare.
• I kvartsfinalen mot Mali låg ett haveri på lur igen. I en hafsig första halvlek orsakade förre hammarbyaren Odilon Kossounou, som varit petad under Gasset, dråpligt en straff.
• Yahia Fofana räddade Adama Traorés straff, men när Kossounou fick sitt andra gula kort strax före halvtid såg det inte så bra ut för Elfenbenskusten.
• Värre blev det. I 71:a gjorde Nene Dorgeles, med rötter i Elfenbenskusten, 0–1. Han firade inte av respekt för hemmapubliken.
• Tio man mot elva. Underläge i slutminuterna. Då kastade Fae in Simon Adingra, Brightons tekniker, i leken.
• Adingra hade varit skadad tidigare i turneringen. Nu blev han hjälte. I 90:e minuten kvitterade han och tog det här dramat till förlängning.
• När alla väntade på straffar hade Elfenbenskusten ett ess kvar i rockärmen: I 122:a minuten, mer än en timme efter Kossounous utvisning, fullbordades en ”omöjlig” vändning. Oumar Diakité klackstyrde in Seko Fofanas skott. Nu var de i semifinal.
• Där gjorde de sin bästa match. Borussia Dortmunds anfallare Sebastien Hallér, som likt Adingra missat gruppspelet med skada, sköt in avgörande mot Kongo-Kinshasa i 65:e minuten. Elfenbenskusten var i final.
• Nu var de så klart att räkna med. Men de mötte ett starkt Nigeria på president Alassane Outtaras Alassane Outtara-stadion. När William Troost-Ekong gjorde 0–1 på en hörna i första halvlek kändes det som lagens gruppspelsmöten, att ett bollförande Elfenbenskusten inte skulle räcka till mot cyniska nigerianer.
• Men cirkeln skulle slutas. Sagan om den omöjliga vändningen skulle fullbordas. Från gruvhålet mot Ekvatorial-Guinea till en mästerskapstitel.
• De bara fortsatte mala på i finalens andra halvlek. Mot de fysiska nigerianerna kvitterade Kessie med en nick på en hörna.
• Elfenbenskusten spelade ut Nigeria med teknik, fart och fokus.
• Till slut var den ostoppbare Adingra där, dansande med bollen till vänster, slog inlägget – och Hallér volleyskarvade in avgörandet, vann finalen och turneringen med ett konstmål i 81:a minuten.
• Sebastien Hallér. För två år sedan blev han diagnosticerad med cancer. Han var borta från fotbollen under ett år. Ytterligare ett år senare krönte han tidernas mästerskapsvändning.
Inte konstigt att han bröt ihop i TV-intervjun efteråt.
• Nere på planen firade den störste av alla, nationalhjälten Didier Drogba, med laget som en gång var hans, med hela sitt land.
President Outtara utlyste nationell helgdag. Spelarna har fått varsin villa och stora bonusar.
De vann, de gjorde verkligen det.
Sagan om Elfenbenskusten och Hallér var dock bara den klarast lysande berättelsen från den här turneringen.
Nästan varje gång man såg en match hände något spektakulärt, något oväntat.
Här är en sammanfattning:
• Mocambique, som aldrig vunnit en match i turneringen, höll en 2–1-ledning mot Mohamed Salahs Egypten långt in i öppningsmatchens stopptid. I 97:e minuten kvitterade Salah – på straff.
• Kap Verdes avgörande mot Ghana i 92:a i deras första match. Önationen med en halv miljon invånare la grunden för sin andra kvartsfinalplats någonsin.
• Emiliano Nsues, Ekvatorial-Guinea, sensationella skytteligaseger. Den 34-årige högerbacken sattes upp som centerforward, gjorde hattrick mot Guinea-Bissau och två mål mot Elfenbenskusten.
• Mocambiques stopptidsupphämtning mot floppande Ghana från 0–2 till 2–2 i sista gruppspelsmatchen. Ett resultat som gjorde att båda lagen åkte ur – och att Elfenbenskusten gick vidare. Efter matchen dök inte Ghanas spelare upp för intervjuer, vilket gjorde att upprörda ghananska journalister hindrade lagets spelarbuss från att lämna arenan. När spelarna kom ut efter en timme var det inte direkt frågor som skulle ställas – det skulle snarare skällas. Riktigt så fungerar det inte efter skånska elitmatcher, kan man konstatera. CAF ser generellt journalisters oprofessionella agerande som ett problem.
• Gambia, skrällag 2021, var på väg mot att slå ut Kamerun i den sista gruppspelsmatchen efter Ebrima Colleys 2–1 i 85:e minuten. Då gjorde Odenses James Gomez självmål och Christopher Woo satte 3–2 för Kamerun i 91:a. Gambia gav inte tappt, Muhammed Sanneh boxade in ett Guds hand-mål – men i VAR-tider går det inte att återupprepa Maradonas fuskmål. Kamerun vann, Gambia rök.
• 2021 års mästare Algeriet fick igång sin målkung Bagdad Bounedjah, som kvitterade i 95:e mot Burkina Faso. Mauretanien skulle väl bara besegras i sista omgången? Så blev det inte. Algeriet förlorade med 1–0 och Riyadh Mahrez lag fick åka hem redan efter gruppspelet.
• Mauretanien låg 206:a på världsrankingen 2012. Nu gjorde Mohamed Dellahi Yalis skott att laget gick vidare till åttondelsfinal – för att möta lilla Kap Verde.
• Öppningsmatch i Grupp E. Tunisien, som i VM för ett drygt år sedan spelade 0–0 mot Danmark, ställdes mot Namibia, som aldrig vunnit en match i Afrikanska mästerskapen. Det gjorde de nu. Deon Hotto avgjorde i 88:e minuten och via 0–0 mot Mali i sista omgången gick Namibia vidare från gruppen. Tunisien åkte ur efter 1–1 mot Mali och 0–0 mot Sydafrika.
• Ett heroiskt Tanzania ville också skrälla – men det blev bara nästan så för 121:an på världsrankingen. Efter 1–1 mot Zambia och 0–0 mot DR Kongo fick de åka hem.
• I slutspelet såg Namibias bedrifter ut att kunna växa till enorma proportioner när Angolas målvakt Neblú fångade bollen utanför straffområdet. Rött kort och namibierna låg på för ett ledningsmål. Men Angolas Gelson kontrade in 1–0, Namibia fick en utvisning och Angola vann med 3–0.
• Kap Verde monterade ned Mauretaniens defensiv och gick vidare med 1–0 efter en straff i 88:e.
• Sent avgörande blev det även för Guinea, som avgjorde i 98:e mot Ekvatorial-Guinea.
• VM-fyran Marocko var åttondelsfinalernas största favoriter, men defensiva sydafrikaner kontrade in ett ledningsmål efter en timme, Achraf Hakimi missade en straff i slutminuten och Teboho Mokoena dundrade in 2–0 på frispark. Marocko ute.
• Nigeria ångade på och såg som sagt starkast ut av alla lag. Ademola Lookman sänkte Kamerun i åttondelsfinalens stormöte och sedan Angola i kvarten.
• Kap Verde brände chans på chans i sin kvartsfinal mot Sydafrika. I straffläggningen var målvakten Ronwen Williams helt omöjlig. Han räddade fyra av fem straffar, och sydafrikanerna var i semifinal för första gången sedan Lucas Radebes tid.
• Kanske var deras semifinal mot Nigeria turneringens allra sjukaste match, där Victor Osimhen gjorde ett mål som blev bortdömt därför att VAR hittade en straff för Sydafrika i anfallet före. Istället för 2–0 till Nigeria kvitterade Teboho Mokoena från elva meter i 90:e minuten. I straffläggningen var Nigeria bäst och gick vidare.
Och finalen har ni redan läst om. Jag har följt alla Afrikanska Mästerskap sedan 2006 och det här var det mest… vansinniga, ett av de bästa mästerskap vi sett.
Men nu ser vi mest av allt fram emot Svenska cupens gruppspel.
Foto: Bildbyrån
Skånesport flerfaldigt nominerade till sportjournalistikens finaste priser
Kontaktuppgifter:
gustav.lundblad@skanesport.se