Ekmarks fem punkter efter BoIS-ÄFF

Vissa träningsmatcher är laddade.
Andra är det inte alls.
Landskrona BoIS-Ängelholms FF (2-1) sorteras in under den senare kategorin.

Undertecknad listar fem punkter från matchen – som det går att läsa mer om på annan plats på sajten.

1. Ängelholm är långt framme
Nej, det glänser kanske inte, men så ligger det inte för ÄFF att vara någon Wish-varaiant av Boca Juniors. Ny tränare med ett till stor del bekant gäng – och det ser samspelt ut. Som ett lag som spelat ihop en tid. Att jämföra från i fjor när fem kontrakterade spelare och 13 provspelare inledde träningsmatchandet i januari.
”ÄFF är som på en annan planet nu jämfört med för ett år sedan” sa sportchef Roar Hansen passande med en synnerligen optimistisk blick.
Och kunde Roar koka en överlevnadssoppa på de spikarna han fick som råvaror för ett år sedan så borde ju rimligtvis förutsättningarna för att få ett mer samspelt lag denna säsong vara goda. Jag gillade mycket av vad jag såg, lagdelarna var välsynkade och bollen rullade snabbt längs marken. Dessutom lagom fula i närkampsspelet.
När upptaktsträffen äger rum om en månad den 20 mars kommer laget vara degraderingstippat – som vanligt. Men jag tror att de klarar sig – som vanligt.

2. Max Erikssons balja och Jens Magnussons vilja
1-1-målet i 58:e var läckert. Ett fint anfall mot ett stesolidpassivt försvar som Max avslutade fint med en klassisk bredsideskruv i bortre.
Max var riktigt bra redan ifjol då han lånades ut till IFK Hässleholm och gjorde sju mål på åtta matcher – en spännande spelartyp med matchvinnarkaraktär. Sedan måste Jens Magnusson lyftas fram. Härlig vilja kombinerat med perfekt balanserad kyla.

3. Ojämna BoIS.
Ett par juniorer som hade det jobbigt blandades med den uppenbara reservlagslinan. Och så trygga farbror Philip Andersson längst bak med Svante i holken. Många spelade för att stärka sina aktier, men få stack ut. Jag gillade Sam Hegdal som äntligen fick utdelning för sitt enorma slit i flera år. Den offensivt lagda mittfältsuppställningen synkade inte helt, men när pjäser som Adam Egnell och Kofi Asare kom in i slutet av andra blev det direkt skarpare.
Max’Med, Wendt, Burakovsky, Max Nilsson och Xavi (som klev av skadad) försöker alla få det att lossna. Den som lyckats bäst i det avseendet är nog Vincent Sundberg – och det om något är ju ett tecken på att det lönar sig att gnugga, kämpa, kriga – och kanske rentav lånas ut ett tag.

4. Kiosken
Äntligen tillbaka med varmt kaffe och spänstigt kokt SP Chark-vurre.
Damerna i kisken informerade:
”För ett tag sedan gick ryktet att vi skulle byta korv, men då blev det ett djäääääkla liv. Så SP-charkkorven blir kvar. Den är väldigt uppskattad.”

5. Kofi Asare
Jag har sag det förut och jag säger det igen.
Ytterforwarden är BoIS mest kreativa pjäs och att det var just han som gjorde 2-1 under slutminuterna var det minst överraskande på hela dagen.
Lyckas Billy Magnusson behålla Asare säsongen ut beror det antingen på en för dyr prislapp (bra, se nu till att casha in ordentligt) eller allmänt blicklösa scouter Allsvenskan eller i Europeiska större klubbar.
Jag hoppas för Kofi:s skull att det blir något sexigare än ett bottengäng i Österrike.

Skånesport flerfaldigt nominerade till sportjournalistikens finaste priser