Ekmarks fem punkter efter Torn-Ariana 1-3 

Träningsmatcherna börjar i allt högre grad avslöja vad det är för lag vi kommer att se sista helgen i mars.
När Ariana besegrade Torns IF med 3-1 i Stångby var Skånesport på plats och noterade både det ena och det andra.

Christoffer Ekmark listar fem detaljer från mötet. Fler reportage och intervjuer från matcher publiceras under helgen.

1. Ariana FC – en toppkandidat

Sommaren 2021 satt jag i ett fikarum på Sportsgrounds lokaler i Stockholm. Därifrån kommenterades sändningarna i Ettan och jag hade nöjet att få vara med ett par år.
På något sätt kom skånsk elitfotboll upp och jag sa lite drygt ”Nästa lag från Skåne som tar sig till eliten är Ariana. De leder division tre just nu”.
Mina kollegor tittade på mig som om jag vore en idiot, vilket många gör av goda anledningar.
Ingen hade ens hört talas om Ariana.
Det snackades om IFK Malmö, om Österlen FF och om Lunds BK. Men ingen norr om Hallandsåsen hade en susning om Ariana.

Nu har klubben på ett års tid etablerat sig i Ettan. Eller som de själva kallar det. ”En svacka”.
Nästa steg är Superettan och ärligt talat är det mest, om utvecklingen fortsätter som den gjort, en tidsfråga innan Ariana spelar i Superettan. När alla väntat in att ”skiten ska braka ihop” har klubben växt, blivit ännu kaxigare och pumpat upp större muskler.
Brwa Nouri – en shutup-värvning.
Alexander Blomqvist – en strategisk fullträff.
Båda inledde matchen mot Torn på bänken, liksom Ahmed Awad för övrigt, lagets bäste spelare ifjol.

Truppen är redo för toppstrid och när de spelar sig igenom motståndarnas press ser det väldigt bra ut. Vackert rentav. Och då är den inte klar ännu. Två nya spelare är klara in – vilka återstår att se när laget reser till Turkiet på träningsläger.

Vad jag vill komma till är att Ariana ser ut som ett topplag både på pappret och på planen. Nu är 3-1 mot ett nysvetsat Torns IF i slutet av februari inte värdemätaren som intygar det, naturligtvis, men efter att ha följt den här klubben rätt nära sedan starten i division sju 2017 ser jag bara ständig utveckling – på alla plan.
Visst, 2023 gick det lite långsammare. Laget höll sig med mycket möda kvar i Ettan.
Men det farliga är inte att ta långsamma steg framåt. Det farliga är att stå stilla. Och Ariana står aldrig stilla…

Ariana står för någonting annorlunda i svensk fotboll. De trampar upp en ny stig och vägrar lyssna på de som säger ”Men så kan man ju inte göra”. Det var inte länge sedan det var kris, Agim Sopi försvann, spelare kom och gick i drivor och det suckades världsvant ”Vad var det vi sa”.

Men Ariana kör sitt eget race. Och de har både gott om bensin i tanken och en rejäl motor.

2. Torns IF – en nedflyttningskandidat igen. Eller…?

Humlan Torns IF står i begrepp att prisas för sin twitterredaktion och mycket i det offentliga handlar om vad laget gör utanför planen.
Märkligt nog.
För att klubben går mot sin sjunde raka säsong i Ettan är en sportsligt suverän bedrift.
Utmaningen nu: att bygga ett nytt lag med en stomme som försvunnit. Det gamla kompisgänget som leddes av Torn-legenden Kalle Ringhov har fasats ut.
Izet Kaljic har tagit över och ett nytt lag, med en ny kultur och en ny spelstil ska fasas in.
Det är väldigt mycket nytt.
För mycket nytt – tänker jag instinktivt och letar ivrigt efter tre-fyra lag som de möjligtvis kan ha bakom sig efter 30 omgångar. Onsala? Nja. Ängelholm? Nej. Vänersborg? Nej, de åkte ju ur, haha!

Men faktum är att det inte ser så pjåkigt ut.
Jag såg Torn i februari 2023. Det såg vissa gånger för djävligt ut och starten på serien var usel. Jag var beredd att ta med en spade till slätten och gräva graven själv.
Men humlan fick luft under vingarna och klarade sig till slut. Igen – till många fotbollspamaprs frustration.
Och trots att Ariana chillade en del när det stod 0-3 på tavlan tidigt i andra halvlek så tyckte jag att Torn höll ihop det bra. Det var ingen klasskillnad. Torn skapade chanser, Emin Karaman drog en volley på frisparksinlägg i mål och det fanns bud på mer.

Visst, Torns IF ska nog förbereda sig på att försöka överleva ett år till, men det ser ändå bättre ut än jag anat. Presspelet kan bli tightare, omställningarna kan gå snabbare och skotten kan sitta närmre krysset.
Satsningen är modig, med nytt spel, ny tränare och ny trupp. Jag hoppas att jag har lika fel som vanligt när jag om någon vecka lär tippa dem att åka ur igen…

3. Abimbola Obasato

Obavemdå?
En 22-årig kantvessla från Irland, med Nigeriansk bakgrund, kom in från ingenstans i andra halvlek. Uträttade kanske inte så mycket, men var snabb som en parkeringsvakt när man fulparkerat utanför Pressbyrån.
”Abs” har harvat runt i en del brittiska småklubbar, som Bury, utan att få det att lossna och att han dök upp i en svensk Ettan-klubb som provspelare var förvånande. Att det sker i lågbudget-Torn är smått chockerande.
Torn söker efter en spelare på just ytterforward-positionen och får sportchefskontoret ihop det här har man en spännande joker.

4. Dino Mesic

När Dino valde att spela division fyra-fotboll med Malmö IK förra säsongen ska jag vara ärlig med att min tro på att han skulle bli en elitspelare igen försvann. 2017 var han i Landskrona BoIS en snackis, men division fucking fyra?
Så vann IK Malmö serien, storsatsar vidare i ”Supertrean” och Mesic ser väldigt formstark ut.
Fylld med självförtroende gjorde Dinosaurien Arianas två första mål i första halvlek och lade grunden till segern mot Torn.

Mesics resa borde sporra många andra bollsparkare.
Ge inte upp.
Bit ihop.
Starta om.
Våga.
Slit.
Och viktigast av allt: lyssna inte på korkade sportjournalister som undertecknad.

5. Rävarna är kvar

Torns IF må ha mycket nytt. Men vissa saker består.
Gubbdjävlarna.
De som alltid varit där var där. Som Holken.
– Numera är jag ”Away game-koordinator”, sa Holken stolt.
Varpå vi efter en liten diskussion korrigerade det till ”Away game-koordinaor manager and development assistant key-consultant”.
Med runt laget finns även busschaufför Mats-Ola Nilsson.
Numera ”Head of strategic ballpressure and hydrationmanager” samt ”Operative daddyjoke-stewart”.
– Vet du varför de lade ner Pariserhjulet i Göteborg, frågade Nilsson.
Nej?
– Det gick inte runt.

På besök hos ”Granen” i Ängelholm: Stor intervju om nya tränarkarriären